Permakultur på Gotland

Sedan 2014 träffas vi varje år för att hjälpa varandra att ”designa” våra liv. Helena, Helena, Pella, Susanne, Miriam och jag. Denna gång saknade vi Miriam. Fokus brukar vara på platsen eller sammanhanget där vi ses. Vi började 2014 på Östäng och sedan har vi träffats på följande platser:

2016 Skenora gård

2017 Sven Nils

2018 Kosters Trädgårdar

2019 Östängs Gård

2020 Elfvabjer

2021 Skenora och Kosters Trädgårdar

2022 Skåne

2023 Gotland

Anledningen till att vi i år träffades på Gotland var att Helena U har flyttat dit. Hon hyr ett fint litet hus på en gård där vi kunde hålla till.

Huset är invändigt fint renoverad och eftersom vi precis påbörjat inomhusrenoveringen blir man extra uppmärksam på färgsättning och detaljer.

Första dagen var vi inbjudna att delta i en dag kring det lokala småskaliga fisket på Gotland. Ingen av oss sysslar med fiske men all lokal matproduktion har på många sätt liknande utmaningar och möjligheter så det är ändå intressant. Först lyssnade vi på ett föredrag av Andreas Pettersson från Länsstyrelsen som berättade att 80% av all fisk som fångas i Sverige inte används till humankonsumtion utan till djurfoder. Det är en helt absurd siffra. Vi riskerar utfiskning av haven för att föda våra djur på land och där går massor av energi åt till ingen nytta. Det produceras cirka fem miljoner ton fiskmjöl i världen och huvuddelen går till att sedan föda upp annan fisk, fjäderfän och pälsdjur. Det finns bara 17 fiskare kvar på Gotland. Målet för den småskaliga fiskeproduktionen på Gotland är att huvuddelen av den fisk man tar upp ska gå till humankonsumtion. Fisk från Östersjön har dåligt rykte och därför har man inom de projekt som gjorts på Gotland skickat fisk på analys för att se hur mycket kvicksilver, dioxiner och PCB som fisken innehåller. Mätningarna visar att fisk som fiskas runt Gotland innehåller miljögifter långt under gränsvärdena.

Efter ett pass med intressanta föreläsningar blev vi bjudna på en trerätters lunch gjord på råvaror från Gotland. Förrätten var baserad på Id, huvudrätten på lamm och efterrätten bestod av glass. Väldigt gott och roligt att få provsmaka och kunna diskutera olika smaker.

Efter lunchen gav vi oss av mot havet och tog en promenad vid Baju fiskeläge.

Skönt att komma ut och röra på sig och att promenera är alltid bra för samtal.

I år hade vi planerat att ägna vår träff åt allmänna upplevelser och rundor kring oss allihop istället för att fokusera på en enskild person och dennes verksamhet.

Vi känner varandra väldigt väl vid det här laget och tilliten i gruppen är stor vilket gör att vi alla mår bra av att lyfta saker och vända och vrida på våra möjligheter och utmaningar i gruppen. Att få en stund där allas uppmärksamhet riktas mot en för att verkligen lyssna och förstå är väldigt nyttigt.

Vi ställer frågor för att förstå och hjälps åt att fundera över problem och tankar. Det som tas upp under en runda återkommer sedan under måltider och promenader och vi känner alla att vi kan be om hjälp med råd och tankar även om det ofta räcker långt med att få berätta och sätta ord på sin egen verklighet.

Vi brukar ha rundor varje gång vi träffas där var och en kortfattat får uppdatera oss andra men den här gången ägnade vi mycket tid åt var och en vilket gjorde att vi fick ta några per dag då rundorna tog lång tid.

En av talarna på fiskedagen var Markus Wahlgren från Stora Coop i Visby. Han bjöd in oss till ett studiebesök i butiken för att titta på hur de hanterar hållbarhetsfrågor och svinn. Vi kände oss nog alla ganska tveksamma – men vad sjutton. Alltid lär man sig något.

Det visade sig bli ett väldigt trevligt och framför allt inspirerande besök. De har mycket medvetet satsat på att få ner matsvinnet i butiken och tänker annorlunda och inte så lite galet. De säljer billiga kassar med varor som är utgående.

De tar emot studenter en gång i veckan som får köpa skadade och utgående varor extremt billigt. De torkar bröd och bullar och gör skorpor och ströbröd. De levererar pasta och bröd till ett lokalt företag som bränner sprit och de tar även hand om skadade kaffepaket och gör likör. De tillverkar även handspriten som finns i entrén på restprodukter.

Det som inte kan användas på något av alla dessa sätt hamnar slutligen i den rostfria maskinen Håkan som förvandlar matsvinn till kompost på 24 timmar. Komposten säljs sedan som jordförbättringsmedel i butiken.

Coop Visby har en helt egen estetik som inte riktigt ser ut som vanliga Coop. De har också en hel del mer eller mindre galna idéer.

Som att starta en second-handavdelning.

Eller att starta ett eget skivbolag.

Eller att ge ut en diktsamling av en av sina anställda.

De har också en stor avdelning helt dedikerad till mat producerad på Gotland och där finns mycket att välja på. De säljer också den fisk som vi hörde om dagen innan och en av dagarna åt vi en mycket god fisksoppa som Helena lagat på gotländsk fisk.

När Markus tog över Stora Coop i Visby låg svinnet på 120 ton per år. Nu är de nere i 7 ton per år och de jobbar ständigt på att bli bättre. De har fått massor av utmärkelser och tar emot studiebesök från andra butiker som vill jobba i mer hållbar riktning från hela världen. Det som gjorde mest intryck var nog ändå att de verkade ha stort fokus på att lyfta sina medarbetare och ta till vara deras olika färdigheter, nördkvalitéter och förmågor på ett kreativt sätt. Det verkade helt enkelt roligt att jobba på Coop i Visby.

Sen var det återigen dags för en promenad, denna gång i Brucebo naturreservat strax norr om Visby.

Fina utsikter, grottor, vackra stenstränder och slånsnår att ta sig igenom.

Promenaden slutade vid konstnärsparet Carolina Benedicks-Bruce och William Blair Bruces konstnärhem från sekelskiftet .

Speciellt imponerad blev jag av deras jordkällare. En sådan hade det inte varit fel att ha.

Ett stenkast från Helenas hus ligger Boge Bränneri som tillverkar hantverksmässig smaksatt sprit.

Vi hade turen att få en guidad visning av Hanna som är en av delägarna.

Förutom att visa oss lokalerna så fick vi en genomgång och en möjlighet att provsmaka sex av deras produkter.

Akka, Britta, 1829, Långmyre, Hallon och Björnbär/sichuan.

Fokus på våra träffar är alltid på lokalproducerad hantverksmässigt framställd mat och dryck och det diskuteras mycket smakämnen och processer för att producera mat på ett hantverksmässigt sätt. Vi äter alltid gott och prövar lokala ostar, korvar, drycker och restauranger.

Alla måltider är ackompanjerade av samtal om stort och smått. Aromer i olika rökta produkter, kemi i växter, lästa böcker, sedda filmer och kriserna i världen.

Det är en ynnest att en gång om året få hänga med de här starka, kloka kvinnorna som har så mycket att ge och som dessutom är väldigt trevliga.

Sista dagen hälsade vi en stund på Helenas hästar innan vi gav oss av mot Visby där vi vandrade omkring ett par timmar innan båten skulle gå.

Tack Helena U för att du tog emot oss och tack allihop för att ni finns och gör så mycket gott här i världen!

Vattenfilter

Vi har haft ett vattenfilter i tio år och idag var det dags att byta ut filterstavarna. Om jag minns rätt så har vi bara bytt ut dem en gång förut. Eller kanske två? Hur som helst så ska man byta oftare än så enligt instruktionsboken men vi har inte upplevt att det varit nödvändigt.

Vårat filter är av gravitationstyp. Inga pumpar eller slangar är inblandade utan filtret står på en bänkkant och den som vill ha filtrerat vatten öppnar kranen på filtret. När det börjar rinna långsamt är det dags att fylla på några liter.

Filtret består av två behållare i rostfritt stål. De placeras på varandra och i den övre sitter fyra filterstavar. Stavarnas keramik släpper in vatten från utsidan och låter det rinna ner i den undre behållaren. Keramiken är ungefär en centimeter tjock. Inuti den finns det i vissa modeller andra filtermaterial som aktivt kol och annat.

Den här typen av filter uppfanns i England under tidigt 1800-tal på uppdrag av drottningen. Londons hälsoläge var nog en enda stor magsjuka och något behövde göras. En viss sorts lera bränd på ett visst sätt gav keramiken tillräckligt små porer för att att stoppa bakterier varpå uppfinnaren kunde hämta ut sin adelstitel.

Ska sanningen fram så är jag inte helt inläst på historien men jag kunde den för tio år sedan när jag googlade mig fram till just det här filtret. Jag tror faktiskt att min beskrivning inte är helt fel.

Jag tycker om att filtret är så enkelt att förstå sig på och att göra rent. Inte ens en flaskborste krävs. Det är för övrigt inte mycket smuts som ska bort. Vårt vatten är ganska snällt. Inte mycket kalk, syror, järn eller andra metaller. Efter en tid bildas en rostfärgad hinna på insidan som är enkel att ta bort med svinto. Det bildas mest i den övre behållaren som innehåller ofiltrerat vatten.

Nya filterstavar. De kallas ”candle” på engelska. Inte jättekonstigt men ändå lite? De här ska klara av att rena tio kubikmeter innan de behöver bytas. Jag tror att de har tagit till ordentligt i underkant och att vi kommer att få ut betydligt mer rent vatten ur de här filterstavarna.

När vi köpte filtret bodde vi i en lägenhet med kommunalt vatten. Vi testade filtret och upptäckte att vattnet blev lite godare. Kanske var det inte filtreringen utan luftningen som gjorde skillnad. Den lilla doften av klor som finns i kommunalt vatten försvann också. För mig var en stor fördel att det alltid fanns vatten att dricka som inte var kylskåpskallt. Rumstempererat vatten är betydligt godare och behagligare att dricka tycker jag. Ylva förstår sig inte på den synpunkten alls.

Ni kanske undrar varför vi köpte filter när vi bodde i lägenhet men vi tänkte redan på den tiden på resiliens och krismedvetenhet. Idag har alla hushåll informerats om att man bör ha dunkar med vatten. Har man ett vattenfilter så har man alltid möjlighet att rena vilket vatten som helst. Har man dessutom ett snyggt filter som ger rumstempererat gott vatten så kan man låta det stå framme utan att folk tycker att man är helt foliehattsgalen – redan innan krisen kommer.

Under det senaste året har det varit toppen att ha ett vattenfilter. När vi spolade rent brunnen så dröjde det ganska länge innan vattnet var fritt från bös och sand. Naturligtvis går det att köpa vatten i butiken, men det var aldrig aktuellt.

Jämfört med den nya filterstaven ser de gamla ganska illa ut.

Jag har tidigare försökt att köpa både behållarna och filterstavar i svenska butiker men det har blivit till att beställa från Amazon eller liknande. Idag är läget bättre. En snabb googling på ”Gravitationsfilter”ger en hel del träffar och en del verkar vara i Sverige. Kul! Om vi hade köpt filtret idag så hade vi nog valt samma filter men med två keramikstavar i stället för fyra. Lite långsammare men bytena av filterstavar kostar hälften så mycket.

Det finns tre namn som hela tiden dyker upp i samband med de här filtren.
– Doulton, som jag tror är uppfinnaren. Det verkar fortfarande finnas ett företag med det namnet.
– Berkey, som jag tror är tillverkaren.
– British Berkefeld som verkar ha tillverkat våra nya filterstavar.

På Berkeys blogg finns den här bilden:

Jag gissar att vi har modellen Big. I så fall är den med två filter, Travel, något mindre. Det står ju hur många filter som maximalt får plats. Beror det på att de går att beställa med olika antal monteringshål för filter eller pluggas de övriga hålen igen?

Här är sidan som bilden kommer från.

Efter montering av de nya filtren är det dags att fylla. Första omgången ska inte drickas, det kommer lite keramikdamm i början.

Det känns mycket bra att ha ett filter som kan ge dricksvatten även om vi matar den med vatten från ett dike, hämtat i en smutsig hink. Viktoriansk teknik: Det är grejer det!

Lerklining och tapetsering av timmerväggar

Vi startade renoveringen av vårt gamla gästrum för att göra om det till ett badrum men fick avbryta då vi upptäckte att vi inte kunde dra avlopp under huset där. Istället flyttade vi över alla kontorsmöbler och började riva ner väggarna även i rummet vi hittills haft till kontor. Nu är det alltså kaos i två rum och så kommer det att vara ganska länge.

Här ser ni det tillfälliga kontoret med halvt nedrivna tapeter, bokhyllor halvvägs för fönstret och en frysbox i ena hörnet. Inte optimalt men ändå fungerande en tid… Den med god fantasi kan tänka sig om något (några) år när jag har byggt väggfasta bokhyllor som ramar in fönstret och döljer hela väggen. Då kommer det bli snyggt.

Vi har i alla fall en fin kakelugn att titta på även om den inte fungerar än. Bredvid den syns tapetprover från olika tidsepoker.

I båda rummen är det många lager tapet. I nuvarande kontoret har vi hittat sex lager i olika färger. Den minst attraktiva tapeten är nog den som är gjord sist.

Men det finns också en hel del snygga där under.

Under alla lager tapet finns ett lager tidningspapper och det är alltid roligt då man med ganska stor säkerhet därmed vet när tapeten är uppsatt. I nuvarande kontoret hittade vi en Kungörelse från 1906 så tidigare än så kan tapetseringen i alla fall inte vara gjord. Där kan man läsa att det ska bli auktion i Edsås efter hemmansägaren Alfred Andersson och att man där kan köpa både säng- och gångkläder.

Vi tror att vårt hus är byggt 1904 men om det betyder att det började byggas då eller om det var klart då – det har vi ingen aning om. Tapeterna i kontoret gjordes i alla fall inte förrän några år senare.

När vi väl insett att vi fick tänka om och flyttat alla kontorsmöblerna så var det dags att börja riva tapeter i nästa rum. Det dröjde mycket länge tills vi över huvud taget hittade ett datum

Det kändes orimligt att detta rum inte skulle ha tapetserats förrän 1939 då det ändå vetter mot vägen på bottenvåningen. Men när vi letade vidare insåg vi att denna tidningssida låg ovanpå ett par lager av äldre tapet så det var bara att leta vidare.

När man börjar leta bland tidningspappret man hittar så går arbetet långsammare och långsammare och man fascineras av estetiken och sättet att uttrycka sig på den tiden. Dala skofabrik i Göteborg saluför Kronoskodon.

Men vad hjälper det när ”Viskafors Galoscher äro de bästa”

Skinkan kostar två kronor kilot.

Tidningen själv beskriver sig som ”Politiskt vaken, svensksinnad och hofsam men orädd”.

Alingsås bomullsväfveri söker Kunniga väfverskor men frågan är om tidningens sättare är så kunnig då ett g i Eggvena råkade hamna upp och ner.

Till slut finner vi årtalet 1908 vilket indikerar att detta rum tapetserades två år efter vårt nuvarande kontor.

Under alla lager tidningspapper så är väggarna täckta med lera. Ett lokalt material som blandades med hackad lin och halm och ströks på väggarna i flera lager för att täta från vind och för att ge en slät yta. Först la man ett klisterlager och sedan grovt bruk för att sedan avsluta med ett eller två lager finare bruk.

Eftersom väggarna under leran är gjorda av liggande timmer som rört på sig så har tidigare ägare försökt fästa partier av leran som lossat från väggen med pappspik. Detta hittar vi på flera ställen och av olika ålder så det är definitivt ett arbetssätt som funnits med länge.

På detta frilagda lager som är cirka fem kvadratmeter så sitter leran fortfarande fast efter långt mer än hundra år. Det är oerhört fascinerande. Någon gång under tidigare omtapetseringar så har de lagat i vilket ses till vänster där det är ett ljusare ilägg mitt på väggen. På andra väggar så hålls leran numera bara upp av tapeten så hela väggen bågnar. Detta är inte någon yttervägg men i en av springorna som syns på bilden kunde man ändå känna vinden. Där leran är hel blåser det inte alls men där leran spruckit känner man draget.

Vi har tänkt sätta en bröstpanel av pärlspont i badrummet och innan vi hade stått alla timmar och pillat på tapeter och tidningspapper så visste vi inte hur vi skulle göra för att bygga upp väggarna ovan bröstpanelen. Vi var till och med inne på att klä resterande del av väggen med något skivmaterial men nu har vi blivit så imponerade av gamla tiders lerklining så vi lutar åt att laga i leran på vissa ställen och ta ner och klina om på andra. Det är ett jobb som vi absolut inte kan så det ska bli spännande.

Alingsås Matmarknad

Idag har jag varit på möte med fem andra lokala matproducenter som vi kommer att samarbeta med kommande säsong. Vi träffades i gårdsbutiken hos Lépicerie de Jerome hos Johanna och Jerome som bjöd på goda ostar, fikon och oliver.

Vi på Östängs gård har sedan 2016 drivit Nolbygårds Matmarknad varje lördag hela sommaren och det har varit fantastiskt på många sätt. Vi startade marknaden som ett leaderprojekt och det har varit vår huvudsakliga försäljningskanal under dessa år. Eftersom det var vi som startade marknaden har det också varit vi som har varit ansvariga och vi har också varit med varenda lördag. Då vi ofta har praktikanter eller wwoofare på vardagarna så blir det många arbetsdagar under en vecka och vi kände i somras att det skulle vara skönt att få vara ledig någon helg under sommarhalvåret.

Därför beslutade vi i höstas att lägga ner Nolbygårds Matmarknad. Vill någon ta över så går det säkert att ordna men vi kommer inte att driva verksamheten vidare. Istället har vi gått samman med fem andra producenter och kommer att finnas på Kungsgatan i höjd med Stora Torget inne i Alingsås på torsdagar 14-18 från och med 16 juni till och med oktober månad. Det kommer att bli kanonbra. Nu är det inte längre vi som är ensamt ansvariga utan alla sex säljare tar på sig en del av ansvaret.

De säljare som är med är Emelie Heij från Lilla Håkansgården i Magra. Hon kommer sälja ägg från hönor som har det riktigt bra. När det inte är fågelinfluensarestriktioner går hönsen utomhus i flyttbara hägn och bor i en flyttbar äggmobil. När det är restriktioner har de det också bra men då går de inne i ett hönshus. Eftersom vi själva har slutat att producera ägg så känns det extra bra att ha fått med Emelie som säljare.

Peter och Ann-Sofie från Brobacka Vedugnsbageri kommer med sitt tunnbröd, hålkakor, bullar och andra bakverk. De håller till mellan Alingsås och Borås där de också har en gårdsbutik.

Rebecca från Grönedals gård som säljer honung och bröd. Rebecca har varit med hela säsongen på Nolbygård och har haft det som sitt huvudförsäljningsställe.

Ulf och Ingrid från Lammat som säljer korv, lammkött och andra delikatesser. De producerar lite av varje utöver det som sylt, saft, ägg, honung osv. De håller normalt till i Bitterna där de också har en gårdsbutik.

Jerome och Johanna från Lépecerie de Jerome som säljer franska ostar och olika såser och maträtter från Frankrike. De håller normalt till i Hemsjö där de har en gårdsbutik och en matvagn där de säljer Fransk mat.

Det innebär att Alingsåsare från och med i sommar kommer att kunna handla kött, charkuterier, ost, mjöl, grönsaker, ägg, honung, must, bröd, bakverk varje torsdag hela säsongen.

Det känns som starten på något väldigt bra. Torsdag känns perfekt då många handlar inför helgen. Vi kommer att ha öppet hela eftermiddagen vilket gör att folk kan handla på väg hem från jobbet.

Boksådd

I höstas plockade jag några nävar bokfrön i Nolhagaparken i Alingsås. Nolhaga har många stora bokar och det var enkelt att samla upp några hundra frön.

Idag tog vi en promenad i skogen för att sprida ut dem. Vi passade på mellan förmiddags- och eftermiddagsregnen. I och med att vi har tagit ner granar och skapat några gläntor så kanske det är möjligt att bokarna ska kunna växa här.

Wikipedias karta visar boken utbredning i stora drag. Enligt den så bor vi en liten bit söder om nordgränsen. Svenska Artdatabanken har en betydligt mer detaljerad karta över bokens utbredning i Sverige. Röd färg betyder 500 st eller mer, orange färg markerar 10-500 st och den ljusaste färgen visar var det finns 1-10 st bokar.

Artdatabankens karta visar att den riktiga nordgränsen går norr om Vänern vilket ser mer rimligt ut än Wikipedias karta.

Vi har inte en enda bok på våra marker men det skulle vara trevligt att ha ett trädslag till. I och med att fröerna kommer från närområdet borde det finnas lite större överlevnadschans än om de skulle komma från Skåne.

Om det inte skulle komma upp en enda bok så har vi inte gått med någon större förlust, varken i tid eller pengar. Om några bokar skulle ta sig och bli träd så har vi breddat de ekologiska nischerna och lite grann förberett vår skog på en smula högre medeltemperaturer. Vi håller tummarna! Vi har sparat några frön som vi ska så i en kruka.

Husrenovering

I åtta år har vi bott på vår gård. Redan från början bestämde vi oss för att INTE gå i fällan och börja renovera huset eftersom det var helt funktionsdugligt även om det är långt ifrån hur vi vill ha det. Vi har renoverat hus förut och tycker att det är roligt men vi köpte inte gården i huvudsak för bostadshuset utan för att vi ville ha igång en verksamhet. Vi tänkte att det skulle ta fem år men det har tagit åtta.

Nu börjar det dock bli dags att förändra insidan på vårt hus så det blir som vi vill att det ska vara samtidigt som vi vill få till en energilösning som vi är nöjda med. Det kommer att bli en ganska omfattande renovering som involverar tolv utrymmen alltifrån pannrum, krypgrund och tak till vardagsrum, hall, badrum osv. Vi bor i ett fantastiskt hus från 1904 med timmerstomme och många detaljer bevarade under nuvarande material. Det är ett så kallat dubbelhus med två skorstenar. Det har kanske funnits fyra kakelugnar på bottenvåningen varav tre är bevarade och en i funktion än så länge.

Så här ser det ut idag.

Vi har två ingångar till huset. Huvudingången leder in till en stor hall med gott om potential. Där har tidigare ägare bytt ut korspostfönstren mot lägre enluftfönster. Moderna, billigare och ocharmigare.

Ett av dem har vi fått byta ut då det helt enkelt ruttnat bort. Ytterligare ett är på gång men det får vänta. I hallen gillar vi taket.

Strukturtapeten från åttiotalet eller den underliggande röda är vi inte lika nöjda med.

Från hallen har det från början gått att gå rakt fram in i salen. Vi tror att det har suttit ett par dubbeldörrar med glas där för de står kvar på vinden. Här har tidigare ägare byggt ett badrum med plastmatta på golv och tak. Vi blir inte riktigt kloka på lösningen för när vi mäter väggarna så verkar det som om det finns tomrum ovanför och på höger och vänster sida om badrummet. Vad som döljs där har vi inte någon aning om. Ska vi nu gå till salen/vardagsrummet får vi antingen gå till höger genom kontoret och ett gästrum och in i salen eller till vänster genom köket och vårt sovrum.

När huset byggdes så fanns det naturligtvis inte något badrum inne så planlösningen är inte gjord för det. Lösningen med att lägga det i den stora hallen kanske kändes bra när det gjordes men vi gillar det inte. Den vanligaste lösningen för att få till ett badrum i hus av den här typen är att bygga ut, ofta på en gavel. Enplans toa/badrum/tvättstuga med snedtak. Så blev det inte här. Tvättstugan har de visserligen byggt till på gaveln i en påbyggnad som är långsmal och lite bökig att komma in i. Men toaletten hamnade mer centralt.

Slöjd & Byggnadsvård på Nääs har gjort en serie om olika klassiska husmodeller fån tidigt 1800-tal till 1970-talet. Den typen av hus som vi har kallas där för ”salsbyggnad” för att skilja den från de något mindre dubbelhusen som har fyra rum i bottenplan. Så här ser deras ritning ut. Den skiljer sig en hel del från vårt hus men duger som skiss. Vår sidodörr är på ett annat ställe, vår trappa till övervåningen utgår från stora hallen mm. Dessutom fattas skorstenarna och bakugnen. Men ändå.

Här finns det en hel del att läsa om salsbyggnaden Hemvik: https://www.slojdochbyggnadsvard.se/kunskap–fakta/byggnader-och-hantverk/hus-i-vast/hemvik—salsbyggnad-1890/

Här finns hela serien med beskrivningar av hus:

https://www.slojdochbyggnadsvard.se/kunskap–fakta/byggnader-och-hantverk/hus-i-vast/

Nedan kan ni se vår nya planlösning. Upp och ner jämfört med skissen ovan.

Vi kommer att göra hallen ännu större när badrummet tas bort. Där hoppas vi att få till fast förvaring i form av väggbyggda skåp. Innertaket ska behållas men sedan får vi se vad det blir. Helst vill vi byta alla fönster. Hallen kommer inte att bli klar de närmsta åren. Det kommer att bli en kort gång mellan hallen och salen. Salen kommer att få in ljus från två håll i stället för ett och det kommer att göra stor skillnad.

Från hallen kommer man att komma in i salen/vardagsrummet. Där gillar vi kakelugnen.

Vi är inte lika förtjusta i strukturtapeten från åttiotalet eller i laminatgolvet i limmad körsbärsträ.

Vi hoppas att det ligger ett fantastiskt trägolv under.

Fram tills igår hade vi tänkt göra badrum i rummet märkt kontor i den nedre skissen. Där har vi nu haft ett gästrum/skräprum. Den vita kakelugnen är bevarad och tanken var att kunna bada i skenet av kakelugnens eld kalla kvällar i november. Nu vet vi inte hur det blir – kanske blir det i stället badrum i vårt nuvarande kontor. Beslutet tas i veckan och hänger på hur det går att dra avloppsrör i krypgrunden. Vi har en fantastiskt stabil jordkällare under huset med gigantiska stenblock som försvårar en rördragning.

Det lär bli många inlägg om husrenovering framöver. Vi är glada att vi har renoverat hus tidigare och att vi inte skyndade oss att börja med det så fort vi flyttade hit. Nu känner vi huset på ett annat sätt. Det finns en hel del utmaningar och saker som vi inte prövat på tidigare. Som att tapetsera på en delvis lossnad lerklinad vägg. Det behöver vi lära oss.

Odlardagarna 2023

Jag råkade hamna i arrangörsgruppen för odlardagarna 2023. Det var inte riktigt meningen men eftersom jag tycker dagarna är så oerhört viktiga och verkligen ville att de skulle bli av så var det bara att försöka hjälpa till.

Det har varit ett roligt arbete och idag kan vi presentera programmet. Det blir kanon. Så många bra föreläsare och programpunkter. En blandning mellan att lyssna och att delta. Dessutom blir det ett utställartorg där man kan botanisera mellan fröer, bevattningsutrustning och redskap. Lördag kväll blir det fest och efter två år med digitala odlardagar så är detta verkligen något som jag ser fram mot.

Utställartorget är öppet hela lördagen och än så länge är följande utställare klara: Lindbloms, Runåbergs, Semenco, Hallant, Waterboys, Bossgården, Knalten och hushållningssällskapet.

Programmet är fyllt av kunniga människor och intressanta ämnen.

Elisabeth Ögren som tidigare jobbat på Jordbruksverket som rådgivare kommer att berätta om hur vi får våra jordar att må bra. Jag blev mycket imponerad när jag läste hennes skrift växtnäringsförsörjning som Jordbruksverket gett ut och ser mycket fram mot denna programpunkt. Hon kommer att tala om mikroliv, gröngödsling och växtnäringsförsörjning.

Vill man inte lyssna på henne kan man istället ta del av ett samtal mellan Martin Berg på Göteborgs kommun och Olle Olsson på Lilla Jordbruket kring bland annat kring hur man kan samarbeta med sin egen kommun för att få tillgång till odlingsmark.

Svensken Fredrik Sahlin driver Godis grönt i Danmark har 160 andelar och levererar dessutom grönsaker till ett tiotal restauranger. Han berättar om etableringen, investeringsbeslut, kundrelationer och siffror från företaget.

Sen följer en långlunch med utställartorg, mingel och lunch.

Därefter följer ett fokuspass där man kan välja att fokusera på teknik, fröer eller växthus/tunnel. I varje rum finns en moderator som leder samtalet. Utställarna kommer att bjudas in till detta pass för att finnas till hands för frågor och tips men passen bygger på de frågor som deltagarna har. Själv ska jag moderera fröfokusrummet och ser fram mot att nörda in på olika sorter som finns på marknaden.

På lördag kväll är det middag och fest på Hagabion. De har sin egen odling och lagar ofta på egna eller lokalt producerade råvaror.

Söndagen inleds med två parallella programpunkter. I ena rummet kommer jag och Jonas RIngqvist att föreläsa om hur man kan få sin odling att fungera. Vad kan vara bra att tänka på när man är relativt ny i branchen. Vilka fallgropar finns och hur kan man undvika dem.

I det andra rummet kommer Ellen Rönnblad från Småbruket i Uddebo leda ett samtal med Magdalena Hermelin som inleder med att berätta om sin verksamhet. Magdalena odlar ekologiska grönsaker på tio hektar och frågan för passet är hur vi som är småskaliga kan skala upp vår verksamhet.

Efter fikat leder Helena von Bothmer en workshop kring hur vi som rörelse av småskaliga grönsaksproducenter kan tänka framåt. Vad är vår väg? Det blir mycket spännande att se hur den utformas. Helena är van vid att leda olika former av workshops och är duktig på att involvera folk.

Efter lunch blir det återigen parallella seminarier. Hans Gaffke från Norge är grönsaksodlare och rådgivare. Han kommer att berätta om hur man kan tänka om man vill ta sina egna fröer och hur man aktivt selekterar för att det ska bli bra. Jonas Ringqvist kommer att leda samtalet.

Samtidigt leder Olle Olsson ett samtal kring vilka försäljningskanaler vi kan lita på.

Sista seminariepasset innehåller en programpunkt där Helena von Bothmer leder ett samtal med Paulina Johnsson på Jordbruksverket och Ossian Tidblom från Nibble handelsträdgård kring kompostering för att skapa sin egen jord. Parallellt leder Nina Wängberg ett pass kring hur vi kan arbeta för att hålla som odlare både mentalt och kroppsligt.

Sen blir det gemensam avslutning och snack om vem som tar stafettpinnen inför nästa års odlardagar.

Själv ser jag allra mest fram mot, att efter några digitala år, möta alla kollegor i riktiga livet. Men tankar som upptar mig mycket är också hur jag kan skapa egen jord för att slippa köpa torvbaserade substrat och hur jag kan gynna mikrolivet i mina jordar och arbeta mer med gröngödsling för näringsförsörjning. Det här ska bli så kul!

Hela programmet hittar ni här och en kortfattad översikt finns också.

Liten bäck i källaren

Strax efter nyår kom det en del snö och efter några dagar låg ett snötäcke som nog var 20 cm tjockt. Sedan kom plusgrader i flera dagar och snön smälter bort.

Bäckar och åar fylls till brädden med smältvatten. Även vår källare under wwoofhuset får sin andel. Eftersom vi har vår dricksvattenbrunn där vill vi inte att ytvattnet ska rinna ner i brunnen, så vi har grävt en grop och placerat en dräneringspump där. Just nu arbetar den mer än den står stilla.

Vi valde en pump med inbyggd flottör för att flottören inte ska fastna i något och skapa en översvämning i källaren. Pumpen är känsligare för grus än ”vanliga” pumpar med extern flottör så vi har den stående i en plasthink med borrade hål plus ett myggnät som ska hålla borta gruset. Hittills har det fungerat bra.

Vi har dränerat ena sidan av byggnaden men det räcker uppenbarligen inte, vatten rinner till riktigt bra. Innan vi grävde ut och placerade en pump så var det en decimeter vatten i källaren efter snösmältning, kändes inte bra. Pumpen är ett steg framåt men naturligtvis vill vi hellre leda bort vattnet än att pumpa bort det. Så att dränera mer står på den lite längre att-göra-listan.

Så här fint porlar det i källaren just nu. Detta är hälften av vattnet som kommer in.

Nytt vatten – ny start

Vi har varit iväg på familjesemester. För första gången på åtta år åkte hela familjen iväg på skidresa till Åre över jul. Vi brukade åka på en årlig skidresa innan vi skaffade gård men de senaste åtta åren har vi varken haft råd eller känt att vi har haft tid. Nu kallade vi in vänner, släkt och grannar som djurvakter och gav oss av med nattåget. Bara att få återuppleva det tillsammans med våra nu vuxna barn kändes väldigt bra.

Ylva älskar utförsåkning och har verkligen längtat. Jonas är inte lika pigg på skidor utan ville se Trondheim, caféer och annat trevligt. Dag tre blev Ylva påkörd i backen och skadade två knän, en fotled och ett revben. Därefter blev det mest vila i soffan för henne. Surt, men sånt händer. Vi har ändå haft en trevlig semester med mycket umgänge, god mat och framför allt avkoppling.

Djuren har blivit väl omhändertagna och gosade med. Det känns fantastiskt bra att ha många människor omkring oss som ställer upp och gör det möjligt för oss att vara borta.

Ankorna fick nytt vatten i badkaret så fort vi kom hem. Det är det bästa de vet. Även om vi byter ofta så blir det smutsigt väldigt fort men varje gång vi byter så blir de som tokiga och fulla av liv.

Nu ska vi bara se till att få alla kroppsdelar i skick inför säsongsstart.

Trampverkstadsjul 2022

Årets mysigaste julhändelse sker i Stora Mellby. Det lockar barn och vuxna från när och fjärran och oavsett ålder så är det värt besöket. I butiken fanns ägg, vörtbröd, grönsaker, fårskinn, klippspik, skokräm, bivaxdukar, böcker, träskor, vantar, must, marmelad, honung och mycket mer. Butiken är inrymd i den gamla handelsbodens lagerbyggnad och en gång om året fylls den med massor av trevliga saker från olika producenter i närområdet.

Här kommer några bilder och filmer eftersom det är svårt att göra Trampverkstans jul rättvisa i bara text.

Tomtemor tar emot och leder barn och vuxna upp för trappan till tomtefar som tar emot barnens önskningar.

Här förbereder sig nissarna och tomtefar innan alla barnen skulle anlända.

I värmestugan på bottenvåningen kunde man få sin käpphäst pyntad med både man och träns.

Vad är en människa utan sina hyvelspån?

På gårdsplanen fanns det möjlighet att själv hyvla ett långt sammanhängande hyvelspån som passar fint som dekoration i granen.

I cafétältet stod bagarlasse och tillverkade struvor som han doppade i kanelsocker.

Det fanns korv som man kunde grilla själv över en tramp-ässja för att få bra glöd på kolen.

Husbandet förberedde sig för första föreställningen. När temperaturen håller sig kring nollan kan fingrarna behöva värmas upp innan spelning.

Nissarna är samlade, färgen blandad och verktygen slipade.

Bandsågen drivs med handvev.

Slipmaskinen drivs med fotpedal.

Så var det dags att väcka den sista nissen och sätta igång skådespelet.

På Trampverkstan finns ingen elektricitet indragen så allt drivs för hand- eller fot. Den belysning som finns drivs av 12-volts batterier men allt annat sker med mänsklig kraft. Det ger en stämning som är speciell. Fokus ligger på att ge alla en upplevelse och speciell julkänsla långt ut på landet en bra bit ifrån närmsta handelscentrum. Var du inte här i år så håll utkik nästa år.

« Äldre inlägg

© 2023 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑