Östängs gård

En gård för omställning

Lök på tork

I år har vi odlat tolv bäddar lök. Det är ganska mycket. Tre olika sorter har det blivit. En tidig lök, en röd lök och en lagringslök. Lagringslöken är vi inte helt nöjda med då en del har börjat ruttna. Därför fick vi ta upp den lite hastigt. Förra året byggde vi en löktork – även det lite hastigt och den blev helt värdelöst eftersom kanalfläktarna vi använde var för svaga. I år byggde vi en ny löktork (lite hastigt) framför en höfläkt som blåser på rejält men inte heller det fungerar. Jordbruksverket har i en skrift där de beskriver hur man SKA bygga en löktork – men den har vi bara läst och inte följt. Skälet till dessa hafsverk är helt enkelt att vi inte känner att vi hittar rätt plats för vår mer seriösa löktork som även ska fungera som lagerutrymme. Till nästa år ska vi därför definitivt göra ett nytt försök och denna gången följa rekommendationerna.

Tanken med en löktork är att man packar den färska löken i säckar och lägger dem omlott i löktorken. Sedan låter man luften cirkulera inne i löktorken genom att sätta i en fläkt som blåser in luft under lökarna så att luften tvingas upp mellan lökarna i säckarna. Även om vi körde med höfläkt så blev det inte bra och vi cirkulerade inte heller luften utan tillförde ny luft utifrån. Vi fick därför bära ner alla säckarna nu när solen kom och lägga dem utomhus och breda ut innehållet. Nu vänder vi dem ett par gånger om dagen och har fått flytta isär en del.

Eftersom SMHI lovade uppehåll i veckan passade vi på att ta upp tre bäddar röd lök också och dagen efter blev det heldagsregn. Därför har vi nu flyttat löken till alla ytor vi kunde komma på i solen. En del ligger på trädgårdsskjulets plåttak.

En del ligger på ankhusets plåttak och resten ligger i alla backar vi hittade, på EU-pallar och på bord och galler. Det kan gå – men det kan också gå fel. Nu har i alla fall SMHI lovat sol.

Arbetsdag hos Magnus och Maria

Arbetsdagarna duggar tätt nu. Den 23 augusti är det dags för vår egen men i söndags hjälpte vi Magnus och Maria att flytta från Slättebacken som ligger innanför vår gård till deras nyinköpta gård på Knutstorpsvägen utanför Stora Mellby. Det var inte någon vanlig flytt med blommor och möbler utan här var det en hönsgård, mängder av glasrutor som ska bli växthus samt ett virkeslager som skulle flytta. Den mer normala flytten kommer att gå om några veckor.

Det fanns en hel del fem-sex meter långa brädor.

Med tanke på mängden glasrutor så kommer det att bli ett stort växthus.

Det är samma typ av härdade glasrutor som vi byggt vårt växthus med. De är tunga och går lätt sönder om man slår i en kant så lastningen fick gå försiktigt.

Vi hade med lastbil och släpkärra men det som är fantastiskt med det här gänget är att nästan alla har en släpkärra eller ett hästsläp så det är perfekt när mycket ska köras iväg.

Maria är timmerman så det var inte bara vanliga brädor som skulle flyttas. En del stockar fanns det också. Bland annat en stock av en ek som började växa på 1500-talet och som fälldes på sjuttonhundratalet. Vissa fick vi vara fyra personer för att lyfta.

Eftersom de hyrt på Slättebacken så har de byggt hönsgården i sektioner som gick att skruva isär. Så vi gjorde det. Smidig lösning.

Virket kördes till Trampverkstaden som ligger två minuters promenad från nya gården där det lagrades i högar noggrant ströade under presenning. Det här låter kanske inte som en kul söndag – men det var det – som alltid när det är arbetsdag.

Otto och Arvid

Nu har tredje gänget wwoofare åkt hem. Otto och Arvid kom från Stockholm och var hos oss en vecka. Det är egentligen kortare än vad vi vanligtvis accepterar men eftersom vi på grund av Corona har haft många återbud så gjorde vi ett undantag. Otto är dessutom mitt brorsbarn så det var roligt att ha honom och hans kamrat här en vecka.

Första dagen fick de vara med och bygga staket för nya grönsaksodlingen. Det blev en del grävande för att få plankorna till det blivande snigelstaketet på plats.

En dag upptäckte vi att en del av löken börjat ruttna i bädden. Har aldrig varit med om det förut men förmodligen har det myckna regnandet stört dem. Vi hade tänkt vänta eftersom blasten inte lagt sig men det blev lite panik så all gul lagringslök åkte upp.

Eftersom de bara hade en vecka på sig så började de med sin fågelholk de första dagarna. Man anade tidigt att det skulle bli en fågelholk utöver det vanliga.

Sen blev det en hel del ogräsrensning, fredagsskörd och så mer lökupptagning.

Kvällen innan de skulle åka hem var de kvar i verkstaden fram till elva på kvällen men så blev det också vår hittills mest arbetade fågelholk. Lägg märket till den sinnrikt konstruerade hatten gjord av en bräda, ett trasigt litermått och remsor av takpapp. Frågan är vad fåglarna säger.

Premiär för nya slungan

Våra bin har varit tröga med att täcka honungen. I vanliga fall är tumregeln att två tredjedelar av honungen ska ha vaxlock. Det är ett säkert tecken på att honungen är tillräckligt torr. Nektarn som är råvaran består av ungefär lika delar sockerarter och vatten. För att honungen ska gå att lagra, både för bina i kupan och för oss i glasburk, så ska vattenhalten ner under 20%. Helst ner till 17-18%.

Det sker genom att bina håller värmen i kupan och i god ordning fläktar med vingarna så att fukten transporteras bort genom ventilation. De behandlar honungen under tiden genom att tugga på den och tillsätta ett enzym och flera sorters mjölksyrabakterier .

I år så var bina som sagt tröga med att täck honungen så jag dröjde med att skörda. Till slut var det dags och då visade sig honungen vara precis lika torr som vanligt, trots att den var mindre täckt än den brukar vara.

Honungsskörd innebar att det till sist äntligen blev premiär för den nya slungan. Den är ganska stor och ganska dyr.

Det är trevligt med blankt rostfritt stål och en touch-skärm där alla varvtal och tider går att ställa in men det är den självvändade automatiken som gör den stora skillnaden.

På skärmen går det att följa när slungan arbetar sig genom de olika riktningarna och varvtalen. Medurs kallas för 0 och moturs kallas för 1. Så blir det när programmerare får hållas.

Efter ett par omgångar höjde jag de två sista omgångarna till 120 varv per minut. Det fanns ingen tendens till att vaxkakorna skulle spricka så det går kanske att höja farten lite mer. Högre varv ger lite, lite mer honung till mig och lite, lite mindre kvar i kakan. Så här års gör det inget att det blir honung kvar i kakorna eftersom bina ska få slicka dem rent. De är många och de är noggranna så det blir faktiskt helt torrt och rent efter bara ett par dagar.

Så här ser en vändning ut. Hållarna är ledade och hålls i ursprungsläget av en fjäder. Det är därför de gungar lite under stoppet.

Under tiden som slungan centrifugerar vaxkakans båda sidor i flera steg med allt högre hastighet så står jag och täcker av vaxlock från nästa sex ramar som ska slungas. Det är en stor skillnad jämfört med att manuellt justera varvtal och att stanna slungan för att lyfta upp och vända ramarna 3-5 gånger under en slungning. Härligt!

Semester på Koster

Förra veckan tog jag (Ylva) 2,5 dagars semester mitt under högsäsongen för grönsakerna. Det har inte hänt förr och kommer kanske aldrig hända igen men skönt var det.

Vår yngsta dotter jobbar i Kosters Trädgårdars restaurang den här sommaren så huvudsyftet med resan var att hälsa på henne. Jonas fick ta över sista timmen på Nolbygårds Matmarknad så jag hann med ett tåg. I Göteborg mötte vår äldsta dotter upp och så åkte vi tåget upp till Strömstad.

Att ta båten ut till Koster ger lite semesterkänsla även om det snarare var höstväder än sommarväder. Vinterjackan var på och med oss hade vi 15 kilo sallat och fem kilo sockerärt som Kosters trädgårdars restaurang beställt.

På lördag kväll åt vi fantastiskt goda pizzor i växthuset på restaurangen. Trevlig kväll med båda döttrarna.

På Kosters Trädgårdar kan man vara säker på att man får mat lagad av bra råvaror. Inga tillsatser och inga halvfabrikat. Hela stället är trevligt och atmosfären är vänlig. Här trivs både människor och natur eftersom hela stället är designat enligt permakulturprinciper. Helena och Stefan von Bothmer är de som byggt upp Kosters Trädgårdar. Idag drivs restaurangen som ett kooperativ och Helena koncenterar sig mest på odlingen och Stefan på guidningar i naturen och på havet.

Växthuset är begagnat och utforslat till Koster där det byggts upp i ny design. Tre taknockar och i mittensektionen finns en murad vägg med kamin.

Både vinstockar och fikonträdet imponerar och ger en försmak för hur det kanske kan komma att se ut på Östäng om sådär 15 år. Vårt fikonträd står fortfarande i en kruka.

På söndagen umgicks jag med Helena. Vi hälsade på hönsen och diskuterade inhängnader, nät, foder, ohyra och annat. Sedan jobbade vi i tomatväxthuset ett par timmar. Helena är en van odlare och duktig på tomater. Jag insåg snabbt att jag är alldeles för mesig när det gäller att beskära mina tomater. När vi jobbade hade jag tid att ställa alla möjliga frågor som jag har inför att vi nästa säsong ska sätta upp ett tomatväxthus.

Jag gillar att umgås med folk medan man jobbar. Det blir intressanta samtal och nya frågor. På måndagen var det dags att ge sig av hemåt där ogräs och annat väntade.

Har ni semester kvar och inga planer så rekommenderas ett besök på Kosters Trädgårdar varmt.

Vill ni lära er mer om hur Helena lyckas med tomater så kolla in Kosters Trädgårdars youtubekanal.

Kanske bättre honungssil

Efter att honungen kommer ur slungan finns det en hel del vaxsmulor i den som ska silas bort. Jag brukar göra det i tre steg, först en grovsil innan honungen hamnar i en rostfri hink, sedan hälls honungen i en dubbelsil. Först en halvfin, sedan en finsil. Det låter kanske omständligt men det minskar risken att någon sil sätter igen sig. Det är ett ganska vanligt problem att vax sätter igen finsilen så det är värt krånglet att sila i tre steg.

Hur som helst, Mina dubbelsilar har sett ut så här:

Flera nackdelar. En är att det är lite ostadigt. Om någon av de tre vingmuttrarna inte är åtdragen så kan silen välta. Det händer bara om silen är full med honung och resultatet är avskräckande.

Den andra nackdelen är att den färdigsilade honungen är öppen och det finns en risk att något ska hamna i den. Det är inte helt ovanligt med ett förvirrat bi i ett slungrum och när det blir hungrigt så dras det till honungen och vips ligger det ett dött bi i honungen. Eller en fluga.

När jag gick biodlarkursen för många år sedan visade läraren en sak han hade byggt själv. Det var en skydd för silarna som han hade byggt i tunn plywood som sedan lackat med tvåkomponentsfärg. Den såg ut som en hög hatt med hål i toppen.

Jag har inte tid att finsnickra men jag ville testa om jag kunde fixa till något liknande. Inte snyggt men det funkade nästan som tänkt.

Jag gjorde hål i bottnen på en sirapshink och ett annat hål i ett stort lock. Klart.

Jag tycker nog att det fungerade ungefär som planerat. Silarna sitter inte helt perfekt så jag ska testa att skära ut hela bottnen i sirapshinken och vända den upp och ner. Då borde silarnas sarger hamna alldeles utanför hinkens kant. Vi får se.

Annika och Richard

Idag åkte våra två tyska wwoofare vidare efter två veckor på Östängs Gård. Återigen har vi haft tur med wwoofare och är väldigt nöjda med deras insats på gården.

Varje morgon efter djurrundan är det någon form av hårt arbete. De har fått bära stockar, städa hönshus, kört hjulhacka och grävt en ny bädd ren från kvickrot.

Vi har sått en hel del så här sent på året men i den här bädden blev det bara gröngödsling. Det borde vi så oftare men man vill ju gärna ha fram så mycket grönsaker som möjligt.

Efter fika är det dags för arbete i grönsaksodlingen och det har blivit en hel del ogräsrensning men också mycket skörd eftersom det är många grönsaker som mognar nu.

Efter lunch väljer wwoofarna själva vad de ska göra och det första projektet som Richard och Annica tog sig an var att lägga plattor framför växthuset.

De fick börja med att gräva ut och sedan la de sand och plattor.

De var mycket nöjda med sitt första projekt och det var vi också. Framför allt är det skönt när saker blir gjorda. Att lägga plattor framför växthuset är inte ett nödvändigt jobb och därför blir det lätt skjutet på framtiden. De hjälpte också till att sätta upp de sista skjutdörrarna så nu fattas bara några fönster på växthuset.

Som andra projekt valde Richard att klyva ekstolp som vi ska ha för att hägna in ett skogsbete.

Det är ett rätt tufft jobb men han lärde sig snabbt och klöv upp all ek vi hade. Annica spetsade dem med yxa.

Annica valde att bygga stöd till bärbuskarna.

Oftast väljer wwoofare ett jobb som tar alla deras eftermiddagar men Annica och Richard avverkade det ena projektet efter det andra. När Carl var här slog han ner hörnstolparna till nya grönsaksstaketet. Annica och Richard slog en eftermiddag ner alla stolpar där emellan. I förrgår fick vi två nya wwoofare, Otto och Arvid från Stockholm. När vi var fyra wwoofare passade vi på att gräva för snigelstaketet längst ena sidan av nya inhängnaden.

Marken lutar så det blir inte ett vågrätt staket.

Annica tog befälet för att ändå få en linje på det hela trots lutningen.

De fick också hjälpa till att introducera våra nya wwoofare när det gällde djuren och skörden.

Sista kvällen blev sen på verandan med ett glas vin och då kom vi på att de inte satt upp sina fågelholkar. De fick i alla fall gå och hämta dem men fotoljuset var inte det bästa.

En snickarglädjesholk och en uggleholk till vår samling.

Vi har fått instruktioner på var de ska sitta och de kommer att komma upp under veckan. Innan avfärden idag blev det nya bilder i bättre fotoljus. Ännu ett avsked av trevliga människor som satt spår på vår gård.

Nolbygårds Matmarknad

För några år sedan startade vi Nolbygårds Matmarknad för att vi ville ha någonstans att sälja våra produkter. Vi hade inte någon aning om hur det skulle gå men detta var före REKO-ringarnas intåg i Sverige så för att kunna sälja direkt till konsumenterna så såg vi matmarknaden som en bra försäljningskanal. Det har det också blivit och försäljningen på marknaden ökar år från år.

En positiv bieffekt har blivit kontakten med de andra producenterna. Vi har ett gäng som kommer varje sommar. Det är bara vi som är med varenda gång men många försäljare är med nästan alla gånger och vi har lärt känna varandra ganska väl under åren.

Nytt för i år är att vi får låna försäljningsbodarna av Nolbygårds Intresseförening. De har byggts med hjälp av Sparbanken i Alingsås och är kanonfina och väl lämpade för ändamålet. Enda problemet är att luckorna är väldigt tunga och omöjliga att fälla upp om man är ensam.

Eftersom alla säljare känner varandra så har det utarbetats ett system där alla hjälper varandra.

Ingen behöver stå och kämpa med sin lucka själv utan det är alltid flera som kommer och hjälper till.

När säljarna börjat komma i ordning så blir det en stunds ”umgänge” säljare emellan.

Nya säljare pratar med de som varit med länge. Det provsmakas honung och diskuteras diverse ting.

På dagens marknad var det säljare i alla tillgängliga bodar utom en och fyra säljare som stod i egna tält eller bilar.

För många säljare har Nolbygårds Matmarknad blivit extra viktig i år då många större marknader är inställda på grund av Corona.

Innan alla säljare har kommit på plats så kommer de första kunderna. Ägg och tomater är det som försvinner först följt av huvudkål.

Har du inte gjort ett besök på Nolbygårds Matmarknad än så har du lördagarna fram till och med september månad på dig att komma och ta del av ett unikt utbud av korvar, kött, ägg, bröd, sylt, saft, inläggningar, marmelad, kolor, honung och grönsaker.

Hur mycket el drar kylrummet?

När vi väl hade blivit klara med kylrummet så var vi lite oroliga för att det kanske skulle vara dyrt i drift. Kylkompressorn är visserligen bara på 3 kW men det är svårt att bedöma hur ofta den är igång. Vi har inte tid att stå där med ett stoppur.

Men det finns ju manicker som kan hjälpa till. Vi börjar med klimatet i kylrummet. Funkar det som det var tänkt? Diagrammet visar en fredag och lördag. Vi valde de dagarna eftersom det är då som dörren till kylrummet öppnas flest gånger. Fredag är skördedag och lördag är marknadsdag.

Bilden blir för liten så det är svårt att se men den röda linjen visar att temperaturen pendlar mellan 4,5 – 5,5 grader. När vi drog igång kylrummet så stod termostaten på 2,0 men det var onödigt kallt så vi höjde till 4 grader. Det ser bra ut när det gäller temperaturen. De två små topparna är tillfällen då temperaturen är en smula högre, en gång 6,4 grader och en gång 5,9. Först tänkte vi att det kanske var att anläggningen hade frostat av sig. Vi vet att kylanläggningen ska avfrosta sig ibland. Det bildas alltid lite is på förångaren i kylrummet så emellanåt så släpper kompressorn fram varm kylvätska för att smälta isen. Kanske var de två topparna sådana tillfällen? Men sedan insåg vi att det är förmodligen så att dörren stått öppen lite längre i samband med att många backar ska bäras in eller ut. Den först toppen är kl 13 på fredagen vilket stämmer med att många grönsaker ska bäras från kylrummet till butiken. Den andra toppen borde vara vid sjutiden på lördag morgon när vi lastar inför marknaden men i stället finns toppen vid niotiden på lördag kväll. Skumt.

Processen att tina is visste vi om och det gjorde det ännu svårare att gissa hur mycket el som kylrummet skulle använda.

Den blå linjen visar den relativa luftfuktigheten i kylrummet. Värdena pendlar mellan 85 – 100% vilket vi tror är helt ok. Att den relativa luftfuktigheten pendlar i samma takt som temperaturen är inte konstigt. Så fort temperaturen stiger en grad så kan luften hålla mer luft, alltså sjunker den relativa fuktigheten då. När temperaturen sjunker tillbaka en grad så ger samma mängd fukt ett värde på 100%. Över 100% är inte aktuellt eftersom redan vid 100 börjar luftfuktigheten att fällas ut som vatten på den kallaste ytan i rummet.

Elen då?

Elen mättes under 9 dygn och slutsumman för den tiden slutade på 46,6 kWh. Om det är mycket eller lite beror kanske på hur man vill räkna. 46,6 delat på 9 är drygt 5 kWh per dygn så kostnaden är grovt avrundat en femma om dagen. Med tanke på lagringsmöjligheterna och kvalitetshöjningen på bladgrönt så tycker vi att det är en helt rimlig driftkostnad.

Mätperioden var inte helt idealisk. Den korta värmeböljan vi hade i början av sommaren var över och vi hade ett typiskt skitsommarväder, 15 – 18 graden och lite som mellan molnen. Kanske ska vi återkomma med en mätning om det bli riktigt varmt igen.

Arbetsdag på Snickarebo

Det har inte blivit några arbetsdagar i vår gårdssamverkans grupp det här året – förrän idag. Det händer mycket på de gårdar som ingår i gruppen så det har helt enkelt inte blivit av men idag var det äntligen dags.

Sara och Guillaume på Snickarebo behövde hjälp med att kratta ihop slaget hö från betesmarkerna. När det växer sig för högt så slutar fåren att äta det så Jonas var där häromkvällen och slog det och idag hjälptes vi åt att samla ihop allt i högar.

Två beten behövdes fixas. Alla tog var sin räfsa och på några timmar var första betet ihopräfsat och lagt i en limpa där de ska odla pumpor nästa år.

Sedan blev det lunch umgänge och sedan angrep vi bete nummer två.

Hade vi inte gjort detta på en arbetsdag när vi var många hade det förmodligen aldrig blivit ihopräfsat. Nu jobbade vi och umgicks samtidigt och hann avhandla framtida fårinköp, bianskaffning, osttillverkning och annat intressant. Ett bra umgängesjobb. Vi räfsade ihop i högar först och sedan lassade vi upp på presenningar som vi släpade till rätt ställe.

Där tömdes det av i en hög.

Nu kommer nytt gräs att växa upp som är lagom långt för fåren.

« Äldre inlägg

© 2020 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑