Östängs gård

En gård för omställning

Orangeri/växthus del 2

Idag var det dags att lägga bottensyllen på muren. Muren ska putsas också men vi kunde ändå göra klart delarna. Normalt bygger jag i furu och skruvar ihop delarna. Hörnen förstärks med vinkeljärn och det blir inte speciellt snyggt men funktionellt. Vi kallar inte ofta in hantverkare både för att vi gillar att göra saker själv och för att vi har så mycket andra investeringar vi vill prioritera men idag hade vi Magnus Jacobsson, tillika vän och granne från Trampverkstan i Knutstorp som hjälp. Magnus är van att arbeta med handverktyg så vår nyinköpta sänksåg fick stå tillbaka för en fogsvans. Bottensyllen och de stående reglarna liksom förbandet ska göras i ek och takreglarna ska vara i fur.

Eftersom växthuset är elva meter långt så går det åt flera ekstolpar på längden. Varje stolpe skulle först sågas så att den blev rak och sedan skulle hälften sågas bort 30 centimeter in så att stolparna kunde läggas omlott. I hörnen sågade vi bort hälften 10 centimeter in.

När vi sågat igenom stolpen till hälften så ritsade vi ut en linje som riktmärke och använde sedan yxa, träklubba, stämjärn för att få bort virket.

Ytan jämnades sedan till med handhyvel.

Magnus hade med sig egna handverktyg och de var till skillnad från våra egna rejält vassa och nyslipade.

Han hanterar yxan med van hand och precision.

Själv tyckte jag det var svårt att träffa precis där jag skulle så jag fick ibland övergå till stämjärn. När stolparna var klara bar vi ut dem till muren och la dem på plats. Ibland fick vi göra vissa justeringar för att det skulle passa ihop ordentligt.

Allt han inte bli klart men det är bara en stolpe kvar att fixa till. Nästa gång ska vi göra tapphål att fästa de stående reglarna i. Det är inte heller något jag kan än.

Orangeri på gång

Eller kanske snarare växthus. Orangeri låter dock finare. Tanken är inte att vi aktivt ska värma upp det över vintern men försöka förlänga säsongen rejält med passiv uppvärmning genom vattentankar m.m. Vi har länge velat fram och tillbaka när det gäller växthus. Vårt nuvarande på sju kvadratmeter är inte mycket nytta med även om det ger oss lite tomater och gurka varje år. I somras grävde wwoofarna ena långsidan på det som nu ska bli ett större växthus i glas. Vi har sedan grävt övriga tre sidor ner till 60 centimeters djup.

Vi bygger det längst ena väggen på en luta i söderläge. Rutor har vi fått av en god vän. Grunden har vi gjort i lecablock som vi murat ihop. Det kommer att bli skjutdörrar på båda kortsidorna och ett öppningsbart fönster i söderläge. Taket kommer att byggas av kanalplast som ansluter under lutans plåttak. Mellan plåttaket och lutans plåtvägg är en 20 centimeters glipa. Där kommer vi att sätta för plast under våren och vintern men ha öppet under sommaren så att det inte blir för varmt i växthuset. Behövs det kommer vi i efterhand sätta in även takventilation. Syllen, överliggaren och hörnstolparna kommer vi att bygga i 4″4″ ek och övriga stolpar kommer att vara i 3″3″ ek.

Takstolarna kommer vi att använda oss av våra egensågade furureglar. Så är i alla fall planen. Rutorna vi fått är av olika storlek så vi behöver pussla och räkna för att få det att räcka. Södersidan är elva meter lång och kortsidorna är 4,40. I bakkanten kommer vi till att börja med inte bygga någon vägg utan lutans plåtvägg utgör norrvägg. På sikt kommer vi dock att mura en vägg på norrsidan för att kunna lagra dagens solvärme. Eftersom vi vill ha det klart tills det är dags att börja förodla kål så får det dock vänta. Växthuset ska i huvudsak användas för förodling men det kommer att bli en bädd längst vardera långsida. I den främre är tanken att plantera tomater och i den bakre vill vi sätta ett fikonträd och kanske en aprikos. När förodlingssäsongen är över kommer vi även att odla i stora hinkar på ”golvet”.

För att undvika nattfrost är tanken att bygga ett rum i rummet med treskikts bubbelplast. Där i ska vi ha ett eller två stora bord byggda av formplywood där vi ska regla upp kanter. Skivan ska sedan fyllas med sand och värmekabel som vi fick med när vi hämtade frysrummet i Skåne. Ovanpå sanden ska vi sätta en plåt med uppbockade kanter i vilken vi ska lägga en underbevattningsmatta. I sargen runt skivan ska vi skruva fast fästen där vi kan köra ner bågar för att kunna lägga över fiberduk när det är risk för nattfrost. Så är planen men där är vi inte riktigt än.

Det har regnat mycket i januari. Jonas har ägnat sig åt skogen och slungrummet och jag åt växthuset. När man gräver ett sextio centimeter djupt dike längst en luta så kommer man att stå precis i takdroppet. Det blir vått och kallt i nacken men eftersom säsongen snart kommer så har det inte funnits mycket att välja på. Januari har använts till att gräva. I februari har vädret inte varit lika illa så grundmurningen har vissa dagar till och med skett i solsken. Vi har aldrig murat något förut och det tar tid att lära sig.

Jag blandar bruket med en omrörare kopplad till en borrmaskin. Har man aldrig gjort det förut så tar det lite tid att lära sig. När bruket blir för torrt så är det jättejobbigt men man vill inte heller att det ska bli för blött. De första omgångarna var det svårt att få allt bruk upprört så torrt bruk fanns kvar på botten och på sidorna.

Till slut lärde jag mig dock proportionerna och det blev lättar för varje hink. Många hinkar går det åt. En halv säck bruk i en hink räckte för att mura tre lekablock.

Jag har murat ca 100 stenar vilket innebär att jag blandat över 33 hinkar bruk. På bilden ovan ser ni andra lagret. Det blir bara ett lager över mark. Från början hade jag tänkt två lager men eftersom fönstren jag fått är så pass höga och jag måste ta hänsyn till taklutningen så får det bli ett.

Varje block ska vara i våg med föregående block. Är man inte väldigt noga på första lagret så får man problem på andra. Det var extra spännande när jag efter 30 meter skulle väga in sista blocket med det första. Det hade inte varit konstigt om det inte hade stämt men det passade perfekt.

Varje block måste dessutom vara i våg åt andra hållet. Fogarna ska vara en centimeter tjocka och fyllda med bruk. Jag kan inte garantera att mina fogar håller för en kontrollmätning men förhoppningsvis håller de. Längst med sidorna har jag spänt rep för att alla blocken ska hamna i linje.

I varje lecablock finns två spår där jag lagt bistål.

Bistål är stegar av järn som gör att hela muren blir stark. Eftersom jag murat tre lager och man ska ha bistål i det första lagret och det näst sista (enligt youtube) så blev det bistål mellan varje varv. Bistålen kan böjas i nittio grader om man sågar av det ena längstgående järnet. För att få ner bistålet i hålen får man hugga bort lecasten i hörnen.

Bistålet gör att hörnen blir väldigt starka. Bistålen ska sedan läggas omlott och najas ihop med najtråd för att hållas på plats.

Lecablocken är ibland för långa. I början delade jag dem med en gammal fogsvans men det var väldigt jobbigt så till slut övergick jag till att göra en skåra runt om med vinkelslipen för att sedan dela stenen med huggmejsel.

Igår tog vi ledigt på förmiddagen men eftersom väderleksrapporten spådde riktigt dåligt väder så murade jag så mycket jag hann på tredje varvet när jag kom hem.

Jag stötte dock på problem längst väggen till lutan. Jag har inte vågat gräva precis framför lutans plintar eftersom de inte verkar vara så välgjorda och inte heller tillräckligt djupa. Därför har jag murat de två första lagren mellan de fem plintarna på lutan och lämnat marken som den är precis framför plintarna. Jag ville inte riskera att de gav sig iväg och att lutan rasade. Det är inte världens stabilaste bygge.

Min tanke var att mura ihop tredje lagret så det blev helt. För att jämna ut under tredje stenen så la jag en regel framför och fyllde ut med bruk. När det har torkat ska regeln tas bort.

När jag kom till nästa plint så visade det sig dock att plintarnas gjutning låg i vägen på de övriga plintarna. Därför fick jag ägna mycket tid åt att försöka hugga bort tillräckligt av den gamla betongen för att få plats med sista lagret. Det var ett tungt jobb så jag tog ibland hjälp av vinkelslipen men det tog ändå lång tid. Till slut var det dock så mörkt så jag hade svårt att se om stenen låg i våg. Det var bara att ge upp.

I morse regnade det som sjutton men jag gick ut i alla fall och murade klart de sista fem stenarna. Naturligtvis hade jag lämnat de som var rätt under takdroppet. Regnet var dock så kraftigt så det inte var frågan om takdropp utan snarare vattenfall. Det är svårt att mura i regn då bruket inte ska ha mer vatten i sig. Jag fick ha lock på brukhinken och snabba mig vid varje murning så det inte skulle bli för löst.

Nu är i alla fall alla stenarna på plats. Det kan verka korkat att mura i regn men på tisdag kommer vår vän Magnus och ska hjälpa mig att lägga syllen. I morgon måste jag kontorsarbeta och man kan inte lägga syll på helt nymurade stenar.

I varje kortända har jag lämnat ett hål där skjutdörrarna ska vara. Tanken är att göra två på var sida som skjuts åt var sin sida. Jag ska mura fast någon form av platta på lecablocken vid ingången. Sedan behöver jag också gräva ut en del jord och grusa upp framför väggen.

Det ska bli väldigt spännande att resa väggarna på växthuset. Så mycket det kommer underlätta årets odlingssäsong. Nu ska lecastenen bara putsas också men det får bli en annan dag för resten av dagen ska jag ägna åt att göra en ritning över de olika fönsterrutornas placering.

Dubbelvurpa med griplastarvagn

Det har varit en lördag med fantastiskt väder. Lite kallt, nästan ingen blåst och framför allt så har vi sett solen. En bristvara denna vinter. Dammen i grustaget har förmodligen sin högsta vattennivå någonsin. Ett par välkända hållpunkter låg under vatten.

Griplastarvagnen hade justerats och efter att ha lastat av tre tunga stockar som ska bli golvplank så skulle jag bara släppa av tre små på vedbacken. Eftersom stödbenen inte fungerar så har jag varit mycket försiktig när jag har lastat och lastat av. Men de här tre små kändes … små. De var dessutom de sista i vagnen så inget mer än vagnens egen vikt fanns som motvikt när jag i övermod lyfte de tre stockarna i ett grepp och vred ut dem på vagnens vänstra sida.

Vips så låg vagnen ner. Precis som Richard varnade oss för.

Vagnens hjul är inte särskilt långt isär, den ska ju kunna hanteras i skogen och trixa sig fram under gallringsarbete. Så när kranen är högt upp med tre små stockar i greppet så vill det till att föraren tar det lugnt. Jag trodde att jag tog det lugnt men vridrörelsen i kranen men var onödigt snabb så när jag bromsade in vridrörelsen så välte vagnen.

Bilden ovan visar hur det såg ut när jag försökt att välta tillbaka vagnen med hjälp av kranen. Det gick inte men den kom en bit på väg så vi kunde lägga en kvarglömd okluven vedbit under så att den inte skulle välta tillbaka.

Det var ju på flera sätt praktiskt att vagnen välte på vedbacken och inte uppe i skogen. Dels så var Ylva i närheten och kunde assistera, dels så var det nära för att hämta ett rep. Repet bands fast i den lilla traktorn som inte hade några svårigheter att få vagnen att trilla tillbaka till rätt köl.

Fast den slutade inte att trilla när den kommit på rätt köl utan fortsatte glatt och lade sig på andra sidan. Kranen väger såpass mycket att den massan med fart på trumfar vagnens egen vikt och hjulbredd. Av någon anledning var det omöjligt att sänka kranen när den låg ner. kanske berodde det på hydraulslangen som var ganska spänd eller på något annat. Hur som helst så gick inte kranen att få ner och nu låg vagnen på andra sidan. På vägen dessutom.

Dags för lilla traktorn igen, men den här gången skulle den få knuffa i stället för att dra.

Kranen gick fortfarande inte att sänka. Hur skulle vi göra? Det skulle bli tjatigt om vi välte vagnen en gång till.

Repet var fortfarande fäst i vagnen så vi lät lilla traktorn köra på repet med framhjulet så att vagnen skulle få lite motstånd och inte dansa över lika enkelt en gång till.

Filmklippet visar inte hela det lyckliga slutet. Jag var tvungen att komma ut och se varför vagnen inte ställde sig upp. Det visade sig att repet bromsade lite för bra så efter lite mera knuff så var allt som det skulle och vi kunde ta förmiddagskaffe.

Det är lite irriterande att trots att vi använder traktor ganska sällan så är det mycket bra att ha en extra traktor, eller att ha en granne som har en traktor. För att dra loss, dra igång, resa upp eller att ha när huvudtraktorn behöver fixas till för att något läcker eller att den inte är kry på något annat sätt. Nu vet vi i alla fall mer om hur lätt vår vagn välter. Vi behöver installera hydrauliska dämpventiler så att kranens vridrörelser går långsammare. Dessutom behöver vi fixa till stödbenen så de går att använda.

Stormen Ciara – Från rätt håll

I natt har det blåst kraftigt. Många lösa föremål har flyttat på sig och under natten hördes hur vinden slet i tak och skorsten. Föremålen går ju att bära tillbaka förr eller senare men det fanns några andra saker som kommer att ta lite mer tid i anspråk för att få fason på.

En ekstolpe som håller uppe nätet runt äppelodlingen gick av och nätet kring grönsaksodlingen är inte riktigt som det ska. Vid bigården fanns en mycket väl placerad sälg. Nu ligger den ner med en rotvälta.

Vi får se hur vi gör med sälgen. Den är så värdefull för att ge pollen till bina tidigt under våren att vi väntar med att göra något. den kan i alla fall ligga kvar under kommande vår. Sedan får vi se.

Nästa fallna träd kommer vi däremot att åtgärda snart.

Ingen stor gran men ändå ganska tydligt i vägen för den som vill köra upp på skogsvägen. Den blir ved.

Resten av skogen verkar ha klarat sig med undantag för en 18- meters gran som hade mycket röta i sig. Den gick helt enkelt av.

Vi hade inte lagt märke till kådan som runnit på barken. Kådan kommer förmodligen från barkborreangrepp. De lägger gärna ägg i försvagade träd. Typiskt träd som skulle ha tagits ner tidigare.

Stormen har ställt till elände på flera håll i Västsverige men inte särskilt mycket hos oss. Inte ens i de utsatta kanterna som gränsar till nya kalhyggen. Den mesta vinden kom från sydväst och det är därifrån den brukar komma. Träden har vant sig vid att möta påfrestningar från det hållet. Skulle den här stormen ha slagit till från norr, ganska ovanligt som tur är, så skulle vi ha att göra i flera år med att hantera stormfällen. Vi får hoppas att det dröjer.

Odlardagarna i Göteborg

Trött och nöjd sitter jag på tåget hem. I två dagar har jag varit i Göteborg på Odlardagarna. Dagar för odlare arrangerat av odlare. Det är andra gången detta arrangemang hålls och båda gångerna har det varit i Göteborg. Nästa år blir det förmodligen i Skåne. Ursprunget till odlardagarna är nätverket för småskaliga grönsaksproducenter i Västra Götalands län som bildades hållit kontakten via facebook. Gruppen öppnades sedan upp till att gälla alla småskaliga grönsaksproducenter i hela landet men än så länge verkar det vara mest aktivitet i Västra Götalands län.

Jag klev på tåget i Vårgårda och redan där träffade jag på ett stort gäng odlare på väg till konferensen på Yes Box i Gamlestaden.

Vi startade på lördagen med registrering, fika och kramar. I denna grupp finns många människor man lärt känna genom åren och som blivit vänner. Folk som förstår ens vardag och som man kan kontakta för att få råd och tips. Det har utvecklats en speciell kultur i den här gruppen där vi bjuder varandra på information om arbetsbelastning, misslyckanden, glädjeämnen och ekonomi. Det finns få andra sammanhang där människor på scen delar med sig av hur mycket pengar man sålt för eller tjänat under året. Många kommer till odlardagarna för att lyssna på föreläsningar och panelsamtal men de flesta kommer för att umgås och nätverka med andra odlare. Arrangörerna som själva är odlare har förstått detta vilket innebär att det var 45 minuter för kaffe och 1,5 timme för lunch.

Först ut på lördagen så kunde man välja mellan att lyssna på Agneta Börjesson som pratade om fröodling, Eva Sanner som pratade om hälsa i odlingsföretagandet eller Anna & Annie från FRAM:s ekobutik som samtalade med Jorun Olsson från Ås Trädgård.

Själv valde jag att gå på Eva Sanner som var mycket behaglig att lyssna på. Hon hade en hel del kloka tankar. Vi har ofta en vision på 100% men i verkligheten når vi bara 85%. Då behöver vi känna oss nöjda över det och inte missnöjda över de sista 15%. Jag och Jonas har ofta visioner men vi brukar känna oss nöjda när vi nått 80% så där ligger vi ganska bra till. Hon pratade om addiktiv stress. Vi ser vad andra gör och delar i sociala medier och tänker att vi vill vara lika bra. Men eftersom vi ser vad så många delar så blir den totala bilden helt ouppnåelig. Hon berörde också att ju fler saker vi äger desto högre blir vår stressnivå då alla saker behöver tas om hand och hållas ordning på. Där har vi en hel del att jobba med på Östäng. Vårt odlande är bara en sida av oss. Varje människa har fler sidor och för att vi ska känna oss nöjda behöver vi skapa utrymme även för de andra delarna i vår personlighet. Vi behöver sova tillräckligt, gå och lägga oss i tid, ta mikropauser och vila för att orka. Mycket forskning har ägnats åt att försöka förstå hur och varför folk mår dåligt men på senare år har allt fler börjat koncentrera sin forskning på att försöka hitta vad det är som gör att folk mår bra. Vi behöver ha sysslor som är meningsfulla, vi behöver göra sådant som vi njuter av och det behöver vara lagom svårt.

Alla småskaliga grönsaksproducenter har svårigheter med att få upp lönsamheten. Då är det viktigt att vi ser att svårigheterna i lönsamhet faktiskt inte beror på att vi gör fel eller inte tillräckligt. När alla har samma svårighet så är det helt enkelt ett systemfel.

Eva rekommenderade oss att införa en oroshalvtimme. Kanske en gång i veckan när vi går in för att ta tag i allt som oroar oss och verkligen känna vår oro. Sedan kan det vara lättare att lägga undan oron till nästa oroshalvtimme.

Vi har fördelen att kunna följa naturens cykel med mer vila på vintern och mindre på sommaren. Vi lever dock i ett samhälle som är inrättat efter att vi ska vila på sommaren och jobba på vintern. Det gör att våra liv ofta blir svåra att samordna med familj och vänner.

Vi fick också rådet att föra bok över vad vi gör och inte bara listor över vad vi ska göra. Just det är ett av skälen till varför vi driver den här bloggen. Det ger oss möjlighet att spara vad vi faktiskt har gjort. Våra årsredovisningar i oktober varje år blir också ett slags kvitto på att vi faktiskt får en hel del gjort.

Efter föreläsningen var det mingel och tid att besöka miniutställningen med Semenco, Sambruket, Waterboys, Olssons frö, Kverneland, Knalten och en som sålda fröer.

Det är också värdefullt både för utställarna som får träffa så många odlare vid ett och samma tillfälle och för oss odlare som får diskutera bevattningslösningar, såmaskiner, tvåhjulstraktorer och mycket annat.

Efter minglet var det lunch och sedan fick vi information från arrangörerna och därefter presenterade Matilda, Dana, Emma och Maja från Andelsjordbruk Sverige Handbok för Andelsjordbruk.

Den finns publicerad på handbok.andelsjordbruksverige.se men finns även för nedladdning som pdf. Där finns mycket information som är intressant även för oss som inte bedriver andelsjordbruk. Bland annat om regelverk vi måste ta hänsyn till.

Sedan var det ett panelsamtal under rubriken ”Året som gått – Ekonomisk hållbarhet med 3 odlare” Jonas Ringqvist, RAchid Mesbah och Robin Tidblom. Klara Hansson höll i samtalet.

Rashid som odlar utanför Lund har gjort sitt första år på heltid som odlare. Gick in i väggen som lärare och odlar idag 1000 kvadratmeter. Jonas har odlat 12 säsonger för försäljning varav fem på heltid och hade i somras tre säsongsanställda och odlade 5000 kvadratmeter. Robin från Under Tallarna utanför Järna har odlat i 8 år och brukar idag 2500 kvadratmeter men de är flera som är medlemmar i kooperativet.

De tre delade sedan tankar och siffror när det gäller ekonomi. Ingen blir rik på att odla grönsaker så målet blir istället att få en rimlig livssituation där man jobbar mycket men inte för mycket och där ekonomin räcker till även om det inte blir något över. Målet blir istället att få ekonomin att bli så pass bra så man har en buffert inför nästa säsong för investeringar och annat som behöver göras. Fokus läggs på att skapa ett liv som känns meningsfullt och som inte sliter ut en. Vad behöver vi för att klara oss? Vad behöver vi för att trivas? Det handlar om att ständigt försöka bli lite bättre. Misslyckas med färre grödor, göra samma med mindre arbete. Hitta säljkanaler där man kan få lite bättre betalt. Odla lite mer, lite dyrare med lite mindre jobb. Intressant samtal som gick ganska mycket på djupet och som nog kändes meningsfullt för alla i salen.

Kaffe och intressanta samtal följdes sedan av Open Space som introducerades av Maja Söderberg och Klara Hansson.

Många ämnen föreslogs och många grupper skapades. Problemet blev att man ville vara med i alla grupper och att tiden var förhållandevis kort så man inte hann det.

Jag hamnade i en grupp som diskuterade biologisk mångfald och skadedjur. Även om man inte hann med alla grupper så kunde man tack vare protokollen som skrevs av varje grupp ta del av vad de andra grupperna diskuterat.

Därefter avslutades dagen och jag gick vidare till hotellrummet som jag delade med två odlarvänner tillsammans med ytterligare två odlare. Det blev en stunds trevligt samtal innan det var dags att gå vidare till Hagabions restaurang för middag och mer umgänge. Nya bekantskaper knöts över en god middag och en kall öl. Tillbaka till hotellet gick det trots alla intryck lätt att somna.

På söndagen inleddes dagen med kaffe och mingel. Nya kontakter och nya samtal. Sedan kunde man välja mellan att fortsätta med open space eller lyssna på Cecilia Ward från Landet Oss om hur Cecilia och Monika började odla tillsammans i Malmö för att sedan, som vänner och kollegor köpa en gård utanför Höör där de nu har startat upp en grönsaksodling och odling av blommor. Det var mycket intressant att lyssna till. Man kunde också välja att delta i en workshop med Helena von Bothmer kring social hållbarhet i odlandet. Sedan var det mingel och minimässa igen.

Nästa pass kunde man också delta i Open Space eller lyssna till Cyrille Gaubert som fanns med på videolänk från Malmö. Han och Klara Hansson hade ett samtal om Stadsbruk i Malmö och om företagsinkubatorn för odlare.

Eftersom jag deltagit i inkubatorn valde jag istället att gå och lyssna på Olle Forsell som driver Kalvefalls gård i Östergötland på gränsen till Småland. Han har en diversifierad verksamhet med odling, hästar, kor, grisar, restaurang, vandrarhem och korvtillverkning. Nu letar han efter människor som vill flytta till gården och starta en kooperativ verksamhet tillsammans med honom. Han hade många intressanta tankar kring ägande, markpriser och avkastning. I Tyskland finns ett aktiebolag som heter Regionalwert Freiburg som är startat av Christian Hiss. Orsaken är att han ville göra något åt att landsbygden utarmades och att driftiga unga människor flyttade eftersom de inte hade kapital nog att starta verksamhet då fastighetspriser och priser på mark gått upp. Alla som vill kan gå in i Regionalwert med 500 euro. De släpper fler aktier en gång om året och de har kö av investerare. Allt kapital investeras sedan i nystartade företag för att komma runt de höga krav på kapital som gör att få människor idag kan starta vettiga verksamheter som t.ex. primärproduktion. Alla som får pengar investerade i sitt företag åtar sig att arbeta för orten genom att ta in praktikanter, erbjuda anställningar, arbetsträning m.m. Avkastningen på insatt kapital mäts inte bara i de vanliga ekonomiska termerna utan i att bygden lever, att arbetstillfällena blir fler, skolan kan vara kvar liksom lokala butiker och annan service. Utöver ekonomisk avkastning mäter man sociala insatser och mullhalt. Regionalwert har bidragit till att det på orten finns nya bönder, slakteri, trädgårdsmästare, fältmässiga odlingar, en kvarn, djuruppfödare, charketuri, bageri, ekoskolmat, ekobutiker, ekorestauranger, bokföringsbyrå och reklambyrå.

Det var ett mycket intressant föredrag med många frågor från publiken.

Efter lunch var det panelsamtal under rubriken ”Går det att få lönsamhet inom småskaligt odlingsföretagande”. Därefter träffades vi för utvärdering och diskussion om fortsättning av odlardagarna.

Alla är rörande överens om att vi vill träffas så vi bestämde att nästa odlardagar blir den 6-7 februari 2021 och att vi förmodligen kommer att hålla till på Holma i Skåne.

Hyllor i gårdsbutiken

Idag stod det grävning på schemat men det orkar man inte med hur länge som helst så sedan blev det hyllbygge i gårdsbutiken. Vi har utvidgat butiken genom att bygga lager bakom garaget där butiken är inhyst.

Igår fick vi hem en ny laddning lammskinn och tanken är att ena väggen i butiken ska ha stänger med lammskinn och en bänk nedanför.

Under bänken blir det en hylla. Vi behöver alltid förvaringsutrymmen och tanken är att vi här ska kunna förvara extra påsar och äggkartonger.

Byggde F:stöd som sedan sattes fast i väggen. Bänken blir 40 centimeter bred. Enda anledningen till det är att det är bredden på två plankor.

Bänken blir 3,5 meter lång och rymmer mycket under. På bänken har vi lagt juteväv som hänger ner så att förvaringsutrymmerna inte syns.

Det finns inte så mycket att fästa i eftersom tak och väggar är gjorda av gips men det finns en regel i taket 40 centimeter ut och där skruvade vi upp kedjor som vi hängde kedjor i. Sedan fäste vi en krok i väggen så att kedjan kunde hållas in 13 centimeter från väggen. Stängerna för lammskinn blir tre meter långa och vi ska köpa ytterligare en stång för att få plats med många skinn.

Nu behöver vi fixa bra belysning så alla kan se hur fina skinn vi har.

På andra långsidan i affären ska vi också bygga en bänk. Där har vi idag ett fällbord där de som vill kan köpa lök, ägg, honung och äppelmust dygnet runt. Den nya bänken är det tänkt att vi ska lägga alla grönsaker på när det är säsong för det. Sedan saknas det några taklister och dörrfoder också så är butiken färdig.

Storting med LPIV

Idag har det varit en sådan där trevlig avkopplande dag när jag lämnat gården och bara lyssnat på andra, träffat trevliga människor och ätit gott. Inget arbete har blivit uträttat men sådana dagar behövs också.

En gång om året arrangerar LPIV (Lokalproducerat i Väst) Storting. Det innebär att alla lokala producenter som är medlemmar i föreningen bjuds in och får ta del av föreläsningar och workshops. Rådgivarna på LPIV håller i dagen och vi fick lyssna till producenter och restauranger som berättade om sin verksamhet.

Bland annat så pratade en representant från det Alingsåsbaserade företaget HUJ sin verksamhet. De producerar veganska pålägg och verksamheten växer.

Sedan var det en föreläsning av Anna Zetterberg som pratade om att stress egentligen är en positiv sak om vi använder den till att fokusera på det som vi behöver uträtta. För att det ska fungera behöver vi kunna se att vi kan ro arbetet igång. Vi behöver strukturera upp arbetet så vi inte skjuter upp det långsiktiga strategiska lite svårare arbetet. Vi behöver också tid för återhämtning. Jobbar vi mycket vid datorn så kan återhämtningen bestå av fysiskt arbete medan om vi har det som huvudsyssla så kan en stund i soffan eller framför datorn tjäna som återhämtning.

Efter en god lunch var det olika mindre föreläsningar och workshops.

Januari och februari är trevliga månader eftersom man hinner med sådana här dagar. Till helgen fyller vi på med mer för då är det Odlardagarna i Göteborg.

Studiebesök på Lilla Skräddarröd

Under dagarna på Elfvabjer gjorde jag och Helena von Bothmer en liten avstickare till Lilla Skräddarröd där Jona och Etta bor. Anledningen till att vi åkte dit var dels att Helena skulle hämta några böcker och dels att jag ville titta på deras rocket stove.

En rocket stove är en enkel ugn i vilken man eldar pinnar. Den passar bra på ett ställe där man ofta är för man behöver fylla på ofta för att hålla elden vid liv. Allteftersom pinnarna brinner upp så sjunker de ner i hålet så det är bara att fylla på med fler.

På bilden som Jona håller upp kan man se hur det ser ut inuti. Elden som brinner dras upp i en kanal under plåten och sedan ner igen och in bakom väggen bakom.

Längst ner på framsidan finns en asklucka.

Runt kanalen muras en yttre behållare. Ofta görs detta genom att man sätter en metallcylinder ovanpå det första röret.

Ovanpå plåten blir det väldigt varm och där kan man värma vatten och annat.

Röken går vidare in genom väggen och upp och ner i skorstenen som sedan leder röken ut genom taket. Vi har en tanke om att bygga en rocket stove i vårt blivande orangeri. Tanken med den är att leda röken genom en bänk innan det går ut i en skorsten. Bänken blir då varm och go att sitta på. Jobbar man i växthuset så kan man peta in nya pinnar allteftersom de brinner ut och ska det bli en frostnatt så får man se till att elda under dagen. Vi rör oss ofta i närheten av platsen där växthuset/orangeriet ska vara så det blir inte några problem.

På gården fanns andra fina byggen som de här två dammarna. Muren mellan dem är byggd i earthshipstil med gamla bildäck som är fyllda med sand. Sedan har de lagt stora stenar framför så att det blir snyggt. Bildäcken håller kanten på plats så att inget rasar. I den främre dammen badar de varje morgon.

Här har de gjort en spaljé av äppelträd. Det kommer att bli fint när träden växt sig stora.

Den här platsen vill jag återkomma till när det är växtsäsong. De har planterat massor av intressanta träd och buskar som nötträd, bambu med mera.

Permakultur på Elfvabjer

Varje år sedan 2014 träffas vi på varandras gårdar för att göra en ”wild design”. Tanken är att få andras ögon på sin egen verksamhet för att ha något att förhålla sig till och utgå ifrån i det egna arbetet. Det är något av det mest intressanta jag vet.

Jonas och jag lastade lastbil och en släpkärra med äppelbingar som vi skulle köra tillbaka till Skåne. Vi hämtade upp Helena von Bothmer från Kosters trädgårdar i Göteborg och körde sedan mot Komstad. Det gav oss många timmar att diskutera diverse spörsmål. Helena ska komma till Alingsås under Framtidsveckan och det kändes bra med tid ihop för att diskutera dels hennes kvällsföreläsning och dels hennes frö- och plantuppdragningskurs som hon ska hålla då.

Jonas fick vara med första kvällen men körde sedan tillbaka till Alingsås.

Permakultur är ett designverktyg som går att appliceras på nästan alla verksamheter och passar väldigt bra just för mindre gårdar. Med hjälp av zonindelning, flödesscheman och kretsloppstänkande kan man skapa ett mer hållbart system som spar arbetsinsats och gynnar biologiskt mångfald.

På Elfvabjer bor Helena Ullmark och Jonas Ivarson. De köpte gården 2014 och det var tur för gården som såldes som en rivningsfastighet. Det är svårt att tro idag när man kommer in på gårdsplanen.

Huset är ett pampigt hus i sten med högt till tak och stora utrymmen. Uthusen är många men allt var i väldigt dåligt skick så de har fått lägga ner mycket arbete på att återuppmura väggar, köra bort skräp, fälla träd som växte på fel ställe med mera.

Jonas och Helena brinner för bevarande av våra lantraser så på gården finns gutefår, fjällnära kor, åsbohöns, ölandsgäss, hästar och svensk myskana.

De har börjat en ambitiös renovering av boningshuset där detaljerna är genomtänkta och resultatet imponerande. Vattenburen värme i nya element men i gammal tidstrogen stil.

Gamla fönster i dåligt skick har bytts ut mot nya specialbeställda hos en lokal snickare.

Både Jonas och Helena är intresserade av biologisk mångfald och det finns uttrar i bäcken och storkar på taket.

Väggen på bilden är uppbyggd igen. Den var helt nedrasad när huset köptes. Nu ska det bara in nya fönster.

Uthusen är gamla och djurhållningen tar mycket tid eftersom djurstallar och gödselhantering inte är helt genomtänkt vilket gör att det tar mycket tid.

Frågan blir då hur arbetet kan förändras?

Som alltid när vi har de här träffarna så börjar vi med att intervjua gårdens invånare och att gå runt för att skaffa oss en överblick över gården.

Sedan drar vi oss tillbaka och gårdens ägare får fortsätta med sina sysslor och se till att vi andra får mat och fika. Det blir trevliga träffar runt matbordet där vi kan ställa fler frågor och få saker klarlagda och så hinner vi även diskutera mycket annat intressant.

Däremellan är det ett intensivt planeringsarbete med runda efter runda för att vi ska se om vi fattat situationen på samma sätt och för att se om vi kan hitta ett angreppssätt för designen. Vi är rätt så samspelta vid det här laget eftersom det är sjätte gången vi genomför en sådan här träff.

Andra kvällen blev det ciderprovning med en mängd svenska cidersorter. Två av deltagarna i gruppen är med i Svenska ciderfrämjandet och tämligen nördiga när det gäller cider.

Sista dagen sammanfattar vi våra diskussioner och ritar kartor över gården med föreslagna ändringar och förbättringar. Vi gör också en tidsplan med våra ändringsförslag i föreslagen prioriteringsordning. Vi har övergått till att göra detta på postit-lappar för att gårdsägarna ska kunna jobba vidare med materialet på ett enkelt sätt för att prioritera sysslorna.

Klockan elva på avresedagen bjöd vi in Helena och Jonas till en presentation där vi gick igenom vad vi identifierat för förbättringsmöjligheter.

Vi går sedan igenom vårt designförslag och motiverar våra ändringar och prioriteringar på kartorna vi ritat. Sist tar vi prioriteringsordningen.

Därefter var det dags för lunch och det blev en chans för Jonas och Helena att reagera på våra förslag. Det finns inga krav på att man tar till sig några av förslagen utan gårdsägarna gör precis vad de vill med det vi lämnar över. Förhoppningsvis så har vi ändå satt igång några tankar och givit några idéer som kommer till nytta. Därefter var det tid att åka till bussen för att ta sig tillbaka hem.

Trots att allt fokus varit på Elfvabjer har vi alla fått med oss nya tankar och idéer hem till våra egna gårdar. Vi tackar för trevligt välkomnande, god mat och trevlig samvaro! Mer information om gården finns på http://elfvabjer.se/

Hönsfoder

Vi är inte anslutna till Krav eller EU-ekologiskt men vi gillar idén att mat bör produceras på ekologiskt vettigt sätt och vi använder varken konstgödsel eller giftiga bekämpningsmedel.

Därför ger vi våra hönor ekologiskt vegetabiliskt hönsfoder. Det är i form av pellets och vi köper det på säck men det är ganska dyrt. När vi började med hönor kostade en säck foder 139 kronor. Den innehåller 15 kilo. Varje höna äter upp till 150 gram om dagen vilket gav en foderkostnad på 1,39 kronor om dagen. Sedan förra sommarens torka så har priset gått upp till 199 kronor inkl. moms vilket gör att foderkostnaden per höna och dag blir 1,99 kronor. De värper nästan ett ägg om dagen vilket innebär att hälften av de fyra kronor som vi har tagit för äggen går till foder. Vi ska dessutom betala moms på 54 öre per ägg plus att hönorna kostar i inköp och ska ha snäckskal och omsorg.

Det har gjort att vi har ringt runt för att hitta billigare foder. Det är svårt för alla har i princip samma pris för säckarna när man köper en eller ett par i taget. Till slut hittade vi en möjlighet att köpa en hel pall på Slutarps kvarn. Det är visserligen en bit att köra men priset blev istället runt 1,50 per dag och höna. Det billigaste priset vi hittat här omkring är 170 kronor säcken om man köper hel pall. Jonas tog lastbilen till Slutarp för att hämta. En pall innehåller 40 säckar och gick in på flaket. 600 kg är helt ok last för Transportern.

15 kilo är rätt tungt att lyfta när man ligger på knä.

Fyra säckar på varje skottkärrelass gav 10 turer in till hönorna.

Vi förvarar normalt fodret i tunnor med lock men det går bara i tre säckar i en tunna så nu fick vi stapla säckarna på golvet.

Vi har bestämt oss för att höja priset på våra ägg till 4,50 om man inte köper ett helt flak för då tar vi 130 kronor flaket.

4,50 minus 0,90 i moms minus 1,50 i foder ger ett netto på 2,10 per ägg. Då har vi inte räknat med inköp av husvagn, luckstängare, redesstängare, mattor, hönor, stängsel m.m. Man blir inte rik på hönor heller men så är det med primärproduktion. Maten vi köper i butik har blivit så billig så det är svårt för små producenter att få lönsamhet över huvud taget.

Och med lönsamhet räknar vi inte med någon lön. Inte i det här läget.

Hur kan andra sälja ägg för under två kronor styck frågar sig kanske någon. För det första så köper de foder i bulk vilket pressar priset. Men då måste man köpa tre ton i taget och eftersom hållbarheten bara är sex månader på fodret så fungerar inte det i små besättningar. För det andra så har dessa hönor det inte så bra även om det står att de är frigående. Frigående inomhus betyder bara att de inte går i små burar utan tusentals i en stor hall. De får aldrig gå ut och de får definitivt inte endast ekologiskt foder. I ett envåningsystem får man ha 9 hönor per kvadratmeter men det kan vara fyra våningar i ett sådant stall. Varje våning måste vara 45 centimeter högt. Det får dock aldrig vara mer än 20 hönor per kvadratmeter golvyta.

Väljer man ekologiska ägg så kommer man genast upp i pris. 3,83 kronor styck för frigående. I ekologisk produktion får man ha upp till 3000 hönor per hall. I Sverige måste hönor i ekologisk produktion ha tillgång till utevistelse. I hallen får man ha sex hönor per kvadratmeter. 2016 kom ett larm om att ekologiska ägg innehöll mer dioxin än andra ägg. Så här skriver naturskyddsföreningen: ”Ekologiska höns får delar av sin proteintillförsel från fiskmjöl istället för syntetiska aminosyror vilka är förbjudna inom den ekologiska produktionen.” Syntetiska aminosyror låter inte så bra men dioxin är ju inte heller bra. Nu har man enligt KRAV jobbat med ett foderprogram och fått ner dioxinhalterna men fortfarande så ger alltså många stora eko-äggsproducenter sina hönor fiskmjöl.

Vi har en bekant som känner en familj som föder upp KRAV-ägg. De satsade för några år sedan på att bygga nya stallar och ökade sin besättning till 6000 hönor. Då meddelade distributören att de skulle sluta hämta KRAV-ägg om besättningen bestod av mindre än 7000 hönor.

Bryr man sig det minsta om hur hönor har det så välj därför ägg från en lokal producent som har hönor i små flockar. Du får dessutom godare ägg på köpet. Ägg som inte smakar fiskmjöl och som har en gulare gula eftersom hönorna har det bättre.

« Äldre inlägg

© 2020 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑