Östängs gård

En gård för omställning

Vetenskapsradion

Idag har vi haft besök av Gustaf Klarin från vetenskapsradion som ska göra ett program om KTH:s forskning kring framtidsscenarier utan BNP-tillväxt. Pernilla Hagbert som ingår i forskargruppen var här på Östäng för något år sedan som en del i en studie kring hur livet kan komma att te sig i framtiden ifall tillväxten avstannar eller uteblir. Hennes arbete är en del av en studie där rätt så många forskare ingår. Studien har pågått sedan2014 och ska ha sin slutkonferens i Stockholm den 29 november i år.

Så här skriver forskargruppen själva om sitt arbete. ”I detta forskningsprojekt kommer vi att undersöka vad som händer om tillväxten avstannar.” Forskningsprojektet har fått stöd av Formas, som är ett statligt forskningsråd som finansierar forskning inom Hållbar utveckling. Det är spännande att staten har finansierat en studie som analyserar tre scenarier; utan tillväxt, nolltillväxt och låg tillväxt. Frågan är vad skillnaden mellan utan tillväxt och nolltillväxt är?

Forskargruppen tänker sig att tillväxten kan avstanna antingen som en konsekvens av en omstyrning eller på grund av en finansiell kris och/eller en misslyckad tillväxtpolitik. De tänker sig att kunskapen om en framtida ekonomi utan tillväxt också an skapa förberedelse för osäkerhet om framtida ekonomisk utveckling. Studien har fått namnet Bortom BNP-tillväxt – Scenarier för hållbart samhällsbyggande och den som vill läsa mer om studien kan göra det på deras webbplats.  

Riktigt hur vi passar in i detta vet vi nog inte men det kanske vi får klart för oss när vi själva lyssnar på radioprogrammet nästa vecka. Då kommer några av forskarna att sitta i studion tillsammans och diskutera sin forskning. Vi och några till kommer att finnas med som exempel. Oavsett så är det trevligt när andra intresserar sig för vårt arbete. Säger inte vi något vettigt kan ni ju alltid lyssna på Esau och Efraim. 

Inslaget hos Vetenskapsradion klotet sänds den 28 november 14.03.

Växters näringsbehov – Ännu ett nördinlägg

Olika växter behöver naturligtvis olika mycket näringsämnen. Men det handlar inte bara om mängd näringsämnen utan också om när olika växter behöver det. I tabellen nedan visas olika växters kväveupptag vid olika veckors tillväxt i kilo per hektar. Broccoli är oerhört näringskrävande men det är först i sjunde veckan som grödan behöver sin mesta kvävetillgång. Vitkål behöver som mest kväve i vecka nio medan huvudsallad peakar sitt kvävebehov redan i vecka fyra. Lök har inte så stora behov till att börja med men där ökar behoven mer och mer ju längre växten växer fram till vecka 17 när det avtar lite. Det här har jag inte haft någon som helst koll på men om broccolin t.ex. inte får den kväve som växten vill ha i rätt vecka så blir blomsättningen mindre. Eftersom det är blomknopparna man skördar så är det viktigt för vår lönsamhet att broccolin får rätt mängd när den behövs. Här har vi en hel del att bli bättre på. 

Nästa tabell visar minsta mängd kväve som måste finnas tillgänglig under olika grödors liv. Jag har tidigare tänkt att alla kålsorter har liknande behov men tittar man i tabellen så är blomkål och broccoli väldigt mycket mer kvävekrävande än vad vitkål är.

Tabellerna ovan är hämtade ur Hushållningssällskapets skrift Växtnäringsrekommendationer till frilandsgrönsaker.

En annan sak att ta hänsyn till är hur mycket näring som förs bort ur vår odling när vi säljer grönsaker. Nästan all information som finns tillgänglig är tänkt för storskalig odling och räknas därför per 10 ton skörd. Det är inte de skördevolymerna vi rör oss med men tabellen ger ändå en fingervisning om hur mycket som förs bort.

Den av våra grödor som för bort mest kväve (N) är bönor. Palsternacka för bort mest fosfor (P) och sallad för bort mest kalium (K). Det finns mer av näringen kvar i skörderesterna än vad som förs bort när vi säljer grönsaker i de flesta fall. Det visar på vikten av att återföra skörderesterna till jorden. I många fall är det enkelt. Blast från olika grönsaker låter vi ofta ligga kvar i landet men när det kommer till kålväxter är det mer problematiskt eftersom stockarna ofta är så hårda så vi måste avlägsna dem. Vi har i år också fört bort väldigt mycket skörderester för att stödfodra våra djur som med glädje äter kålblad och blast från rödbetor. Vi kan alltså inte räkna med att vi har dessa näringsvärden kvar i jorden.

Gödsel

Vi har en bok i bokhyllan som heter Gödsel. Vi hinner sällan läsa men nu när jag går kurs så blir det nödvändigt att lära sig mer. Eftersom jag gjorde jordanalysen insåg jag att vi hade brist på det mesta så jag gick in och bläddrade i boken. Där finns ett uppslag med en tabell för olika sorters stallgödsel.

Det är lätt att tänka ”skit som skit” men så enkelt är det inte. Hönsgödsel är det som skiljer ut sig mest ifrån de andra gödselmedlen när det gäller makronäringsämnen NPK. Inom konventionell odling har det ofta varit just NPK man tittat på och man har inte brytt sig lika mycket om övriga näringsämnen. Vi behöver titta på NPK vi också men inte bara det även om det är en bra start. Som hobbyodlare så har jag mer tänkt att vi får utgå från det vi har. Behövs det mer näring så får man lägga på det som finns tillgängligt eller vattna med nässelvatten eller vallörtsvatten. Det har fungerat bra men om vi nu ska försöka få inkomst på gården så blir det nödvändigt att bli mer rationell och effektiv. Då behövs helt enkelt mer kunskap om olika gödsel och hur de verkar. Så här ser värdena i procent ut för de olika gödselmedlen. Det kan vara svårt att bara titta på tabellen med olika decimaler så jag gjorde ett diagram för att få det mer överskådligt och då ser man verkligen skillnaden. Det är inte bara ”skit som skit” utan stora skillnader på den kemiska sammansättningen i olika gödselmedel. Det borde vara så att får och kor var mest lika eftersom de äter gräs båda två och har samma uppbyggnad på magarna. Gris och höns borde vara mest lika eftersom de äter säd båda två. Men det stämmer ju inte alls och jag har än så länge inte listat ut varför det är så här men det kanske någon vet? 

Hönsgödsel har vi gott om. Frågan är om vi kan använda det då vi inte bara får kväve och kalium utan också väldigt mycket fosfor. Vi kommer nog att använda en del hönsgödsel men då på speciella grödor som vill ha mycket kväve. Fårgödsel ser, med mitt otränade öga, ut att vara perfekt för oss. Rikt på kalium och också rikt på kväve utan att för den skull ge för mycket fosfor.

I gödselboken finns det också en tabell över näringseffekten över tid i procent. Den är också intressant men svår att ta till sig om man bara ser siffrorna.

 

 

 

 

Därför kommer här ännu ett diagram. Även här skiljer hönsgödseln ut sig. Nästan all effekt försvinner efter första året. Det här hade jag inte någon koll på alls. Fårgödsel och hästgödsel är inte heller speciellt bra över tid. Ska man ha något som verkar längre så bör man satsa på gris eller i brist på det kogödsel. Grisgödsel har vi ju en del men den portionerar våra grisar ut själva. Kogödsel har vi inte tillgång till. De bönder som har kor runt omkring oss är KRAV-bönder vilket gör att de själva använder all sin gödsel.

Det bästa hade ju varit om man har långtidsverkande gödsel och kan planera växtföljden så man, av arbetstidsskäl, inte behöver gödsla mer än hälften eller var tredje bädd varje år.

Enligt gödselboken behöver växterna 16 olika näringsämnen. Syre och väte hämtar växterna från vatten och sedan binder de koldioxid från luften. Kolet i koldioxiden är det som bygger upp det mesta av själva växten. Övriga 13 näringsämnen hämtar växterna från jorden. De viktigaste är alltså NPK som räknas till makronäringsämnena dit även magnesium, (Mg), kalcium (Ca) och svavel (S). Dessa näringsämnen behöver växten i ganska stor mängd.

Utöver makronäringsämnen behöver växterna mikronäringsämnena mangan (Mn), järn (Fe), koppar (Cu), bor (B), klor (Cl), nickel (Ni), molybden (Mo) och zink (Zn).

Kväve (N) Alla har väl hört talas om kväveläckage. Kväve behövs i stora mängder, förbrukas snabbt och om det finns för mycket så urlakas det och rinner ut i åar och sjöar. Vi bör alltså vara sparsamma med kväve så vi inte övergöder våra vattendrag. Man kan se om en växt har fått för lite kväve genom att bladen blir bleka och gula samt att växterna blir klena. Blir det för mycket kväve så gynnas bladmassan men blomning och fruktsättning kan bli lidande. Växter med för mycket kväve blir också mindre frosttåliga, känsligare för sjukdomar och skadedjursangrepp. Smak och hållbarhet kan påverkas och spenat, rödbetor och sallat kan innehålla mer nitrat om de får för mycket kväve. Kväverikt gödsel bör inte ges för sent på säsongen. Ingen hönsskit efter juli månad alltså.

Fosfor (P) Fosfor hjälper växterna att sätta blommor och ge mycket frukt. Det är mer stabilt än kväve och därför så är det oftast inte lika mycket brist på fosfor. Växterna kan få brist på fosfor trots att det finns i jorden om det är för kallt eller om PH-värdet är för lågt eller för högt. Växter som har brist på fosfor får svårt att ta upp vissa mikronäringsämnen och då minskar tillväxten. Har man en jord med hög mullhalt så har man sällan brist på fosfor.

Kalium (K) God tillgång på Kalium ger godare, mer motståndskraftiga grönsaker. Kalium hjälper växterna att bilda kolhydrater vilket gör att de växter som har tillräckligt med kalium helt enkelt blir sötare. Det gör också att växten klarar kylan bättre. Man kan se om en växt har brist på kalium genom att kanterna på bladen blir bruna och bladen skrumpnar och blir gula och mattare. Men man måste hålla koll på Kalium/Magnesiumkvoten eftersom växter som har överskott på kalium kan få brist på magnesium. Det är varken bra med överskott eller underskott av kalium och har man sandjord får man vare extra vaksam eftersom sådana jordar oftare har brist.

Magnesium (Mg) Magnesium använder växten för att bilda klorofyll men är också bra för frösättningen. Har växten gott om magnesium tar den lättare upp fosfor. Precis som överskott på kalium kan ge magnesiumbrist så kan överskott på magnesium ge kaliumbrist. Magnesiumbrist visar sig först på äldre blad.

Kalcium (Ca) Kalcium är bra för växternas tillväxt och immunförsvar. Kalcium bygger upp växtcellerna så de blir fasta. Kalciumöverskott kan göra att järn, mangan och bor binds och att växterna därmed inte kan få tillgång till dem. Ihoprullade bladkanter kan vara tecken på kalciumbrist.

Svavel (S) Svavelbrist kan ge bleka plantor men visar sig först på nya blad.

Vad tar jag med mig av detta?

  • Variera gödselmedel efter växterna som växer i bäddarna
  • Gödsla inte med för mycket kväve sent på året
  • Använd hönsgödsel mer på vall än på grönsaker
  • Öka mullhalten i alla lägen
  • Det räcker inte att kolla om varje ämne finns i tillräcklig mängd – man måste ha koll på kvoterna.

Lite nördigt – men lite kul också.

Jordanalys från 2014 äntligen tolkad

Redan innan vi flyttade hit tog vi jordprover på alla våra skiften. Det sa alla rådgivare vi pratade med att vi borde göra. När resultaten kom och gården blivit vår så kom allt vi måste göra emellan och vi har aldrig lärt oss att tolka resultaten. Vi har också blivit lite skeptiska till rådgivare eftersom de så ofta är inriktade på storskalighet så vi har låtit resultaten ligga.

Inför min odlingsutbildning blev vi uppmanade att göra en jordanalys och eftersom vi har jobbat mycket med jorden så kändes det som en bra idé nu när vi skulle få hjälp att tolka resultaten. Eftersom Eurofin som gör analyserna är överhopade med jobb för tillfället så han vi dock inte få resultatet från vårt nya jordprov innan kursen. Här kommer dock en tolkning av våra gamla resultat för det skifte som vi odlar grönsaker på. Det är bäst att använda det vi lärde oss igår direkt innan det faller längre bak i huvudet.

Vi har inte gjort några åtgärder utifrån denna analys utan mer gjort vad vi trott varit bra för jorden. Vi har tillfört mycket organiskt material, stenmjöl, kompost, bokashi och annat smått och gott så det ska bli väldigt spännande att se om vår jord blivit bättre eller om vi ställt till det.

Ph-värdet på det gamla provet ligger på 5,8 vilket är lågt. Hade vi haft en jord som var rik på mull så att mullhalten låg på över 12% så hade det varit ett helt ok ph. Vår mullhalt ligger dock på 4,3 enligt provet 2014. Ph bör därför ligga på 6-7 och vi borde ha kalkat vilket vi inte gjort.

Fosfor (P) har vi 6,9 mg/100 gram vilket är bra och placerar oss i klass tre (4,1-8,0). Vi behöver därför inte tillföra mer fosfor än vad skördarna avlägsnar från platsen. Det finns ganska stor risk att man tillför för mycket fosfor när man odlar grönsaker. Gödslar man med hönsgödsel så blir det t.ex. lätt så. Vi som har mycket hönsgödsel skulle lätt kunna hamna där. Därför kan det vara en god idé att istället sprida hönsgödslet på vallarna så att det först tar en omväg via gräset och fåren innan det hamnar på grönsakerna.

Kalium (K) Kaliumhalten ligger på 5,1 vilket är lågt. Även här bör man placera sig i klass 3 (8,1-16,0).

Magnesium (Mg) Magnesiumhalten ligger på 3,7 vilket också är lågt. Gränsvärdet för brist ligger på 4-10 och vi har under 4 så det ser inte bra ut.

Vi har alltså både lågt kalium och låg magnesium och borde förmodligen gödsla med Kaliummagnesia. Nu kommer vi inte att göra det förrän vårt nya prov kommer och vi har tagit ett snack med en bra rådgivare.

Förhållandet mellan Kalium och Magnesium är viktig och uttrycks i en kalium/magnesiumkvot K/Mg kvot. Den är för vår del 1,4 och det ser vid första anblicken inte så illa ut då kvoten bör ligga mellan 1-3. Läser man på lite bättre så är det dock så att om ens Kaliumklass är 1 eller 2 så bör K/Mg kvoten ligga på 2,5. Hade vi haft en bättre kaliumklassning så hade det räckt med 1,5.

Kalcium (Ca) Här ligger vi på 58 men här finns inte några generella riktvärden utan det beror på hur hög lerhalt man har. Det får vi alltså fråga rådgivaren om. Kalciumbrist kan visa sig som pistillröta på tomaterna men också med bruna kanter på rödkålen vilket vi hade i somras. Kalciumbristen kan också visa sig tydligare vid torka så det var inte så konstigt att det syntes på kålen i somras.

Vi har, eller hade 2014, en ganska måttlig mullhalt på 4,3. Där är målet att komma upp över 10 men det är tydligen rätt så svårt. Vi får fortsätta tillföra löv, ensilage, kompost, äpplemustsrester och annat men det hade vi gjort även utan analysresultatet.

Ser verkligen fram mot nästa analysrapport och åt att grotta ner mig ännu mer i jordanalyser och näringsämnen.

Sammantaget så kan vi vara nöjda med fosforhalten men inget annat. Nu har vår jord förändrats väldigt mycket sedan vi började. När vi grävde första kvarteret fanns där inga maskar och jorden var hårt packad. Den kändes helt död och hade inga aggregat (små klumpar av jord) Färgen var grå och det kändes på det stora hela rätt hopplöst i början. Nu är jorden lucker, svartare, aggregerad och full av mask. Frågan är om det kommer att visa sig på något sätt i den nya analysen. Svar kommer om någon vecka.

Att sitta på utbildning mellan 9 och halv fem en fredag tar på krafterna och det är först idag på lördag morgon som det mesta trillar ner. I går kändes det som väldigt många obegripliga siffror men nu är jag snart redo att ta mig an hemläxan som bland annat innebär att göra en  balansräkning för gödsel för vår odling, fundera över vilka kombinationer av gödsel som träffar mest rätt utifrån jordprov, grödor osv. 

Tack Jonas Ringqvist för en lärorik första dag av sex.

 

 

Grisar som plog

Vi använder våra grisar istället för att plöja i vissa lägen. De är duktiga på att böka upp rötter och vända på jorden.

Det gäller dock att inte ha kvar dem för länge på samma ställe för då markpackar de en hel del. Igår släppte vi ut dem på ett nytt skifte där vi i år har odlat lök, purjo och potatis. Det ingår inte i vårt vanliga bäddsystem utan är en extra odlingsyta där vi inte har rensat bort allt rotogräs. Vi föredrar att odla i fasta bäddar men har inte mäktat med att rensa mer rotogräs än i de fyra kvarter där våra fasta bäddar är. Bar jord är inte bra så vi kommer att täcka den här ytan när grisarna väl är klara. Vi har också tre rader kål i anslutning till den här ytan och ytterligare ett syfte med att släppa ut grisarna precis intill kålen är att de förmodligen håller rådjur och harar borta.

Det första grisarna gör när de kommer ut på en ny yta är att leta rätt på alla maskrosrötter som de käkar upp. De far fram över ytan och letar med trynet. När de hittar en maskros knuffar de med trynet tills roten lossar och de tuggar i sig den och sedan jagar de rätt på nästa. Ytan förvandlas från att vara helt täckt med växtlighet till att bli mer och mer bar jord. Vi får ibland frågor om hur fort grisar bökar upp men har inte haft någon riktigt bra uppfattning. Den högra ytan på bilden har de bökat sedan tredje november. Elva dagars bökande. Det går med andra ord rätt snabbt. Vi bestämde oss för att ta en ny bild varje timme för att ni ska se hur de jobbar. De kommer här:

11.00 efter en timmes bökande. Esau jobbar längst bort i bild medan Efraim koncentrerar sig på ytan närmast staketet.

12.00 Redan är de flesta markrosorna funna och det är inte mycket helt orörd mark kvar. 

13.00 På bilden syns kanske inte så mycket skillnad men nu är det svårt att hitta maskrosrötter någonstans på hela ytan.

14.00

 15.00

16.00 Sista bilden för dagen då mörkret gjorde det svårt att filma. De är grymma på att böka. En förstår varför många är oroliga för vildsvinens framfart. De kan ju komma i hela flockar och här är det bara två grisar som dessutom inte är hungriga utan har fått frukosten serverad.

Höstning av mustvagnen

Idag har vi haft träff med vårt projekt Gårdssamverkan och mobilt musteri för att höststäda mustvagnen. Vi städar den ordentligt efter varje mustning vilket tar ungefär två timmar varje gång. Hinkar ska sköljas ur, duken till pressen tvättas, pressen och krossen ska plockas isär och rengöras och pastöriseringsmaskinen rengörs genom att man skickar igenom två orange bollar med hjälp av vattentryck så att de rengör inuti pastöriseringsmaskinen. Efteråt kör vi tryckluft genom rören för att inte vattnet ska stå kvar. Idag har det dock varit rengöring på en helt annan nivå.

Alla lösa delar har burits in i köket för att få tillgång till varmvatten. Det är väldigt många delar på en mustvagn och allt har skruvats isär till minsta del. Alla hinkar, silar, tankar, lådor och burkar har skrubbats med svinto både in och utvändigt. Alla slangar och rör har skurats utvändigt med diskborste, scotch brite eller i vissa skarvar med tandborste.

Invändigt har vi dragit trasor av lakan fram och tillbaka för att verkligen få rent över allt. Alla kopplingar och skarvar har skurats med tandborste och vågar och annan utrustning har torkats av med trasa eller scotch brite.

Utomhus så har golv, väggar och tak skurats och alla andra ytor har torkats av. Pumpen har burits ner i en frostfri källare och varmvattenberedaren i pastöriseringsmaskinen har tömts på vatten. Nu är allt skinande rent och det känns fantastiskt bra att få gjort detta nu och inte till våren. Vi har inte möjlighet att förvara mustvagnen frostfritt så det är viktigt att det inte finns något vatten någonstans. Nu är den klar att köras iväg för vinterförvaring.

Vi började vid halv elva i morse och var klara strax före fem. Vi har varit fem personer som jobbat rätt hårt även om inte alla kunde vara med hela tiden så vi räknar med att vi lagt totalt runt 25 timmar på rengöring under dagen. Det är bra att komma ihåg när man planerar rengöringsdagen kommande år.

Bossgården och Wardins Gårdsprodukter

Idag har vi varit på studiebesök med vårt projekt Gårdssamverkan och mobilt musteri. Det är det sista innan projektet avslutas runt årsskiftet. Idag bar det av till Bossgården utanför Falköping där Jonas Ringqvist tog emot. Han och hans fru Sanna odlar grönsaker för försäljning på marknader, via prenumerationer och REKO-ring. De har lång odlingserfarenhet på över 20 år. Jonas är också kursledare för den halvtidskurs som jag ska gå i vinter. 

Gården de bor på är en gammal gård där uthusen har vasstak. Bara det ger poäng. 

Det är härligt med studiebesök bland likasinnade så man kan nörda ner sig i pluggbrätten och vilka storlekar som är optimala. Bossgården har en odlingstunnel där de har fyra bord för att driva upp plantor. Borden kan hålla vatten och är precis avpassade för brättena. 

Sedan några år tillbaka så har de en kylcontainer där de använder halva för att skölja och packa grönsaker och halva som kylrum. Kylrummet gör att de kan skörda kontinuerligt och därmed minskar stressen. 

Just nu fanns det inte så mycket i kylrummet mer än massor av vitkål. 

Packavdelningen värms upp av kylaggregatet vilket är en stor fördel så här års men inte lika positivt mitt i sommaren. 

Jonas har också byggt en löktork. Ett mindre utrymme där de lägger in den nyupptagna löken med blast i säckar ovanpå pallar. 

I ena hörnet finns en fläkt som blåser ner luft till botten av utrymmet under pallarna. Luften passerar upp genom löklagret och torkar därmed ut löken. 

På bossgården odlar de i fasta bäddar som de anlägger med hjälp av en gammal potatiskup som de tagit bort mittenkupen på. Gångarna blir v-formade och väldigt smala men efter att man gått i dem och kört med hjulhacka så breddas gångarna efter ett tag. 

För att minska arbetet så täcker Bossgården alla skördade bäddar med plansiloplast. Plansiloplastens svarta sida läggs uppåt eftersom det ökar värmen i jorden och därmed aktiviteten längre in i den kalla perioden. När Jonas lyfte på plasten såg man tecken av ett enormt mikroliv därunder. Bossgården täckodlar inte med organiskt material men täcker ofta bäddarna antingen genom att grödorna sätts tätt eller med plast eller markduk. Organsikt material tillförs i form av komposterad ströbädd från får och kor samt genom att skörderester hackas ner i bäddarna. 

Inne i odlingstunnlarna är det inte slut på säsongen. Här växer vinterportlack, machesallat, spenat m.m. I en annan tunnel växte huvudsallad för skörd i november. Salladen växer långsammare så här års men den växer ändå under fiberdukstunnlar inne i växthustunneln. Sallaten såddes i brätten i augusti och planterades ut i september. Det är en större risk att odla så här års. Allt lyckas inte lika bra som under sommarsäsongen men det går ändå att ha färska grönsaker på det här sättet långt in på vintern. Arrangemanget med tunnel i tunnel ger tio graders högre temperatur i de små tunnlarna jämfört med utetemperaturen under vintern.

Sedan gick vi och tittade på Jonas fantastiska hönshus. Det är byggt på hjul. Här visar Jonas utrullningsredet som bör ha en lutning på 7 grader för att vara optimalt och inte byggda på känsla som våra är… Det finns speciella redesmattor att köpa. Vi använder vanlig astroturf men de riktiga redesmattorna har hål vilket gör att man inte behöver ta ut och rengöra dem lika ofta.

På andra sidan kliver hönorna in bakom skynket för att lägga sina ägg. På eftermiddagen när äggen hämtas så fälls träställningen som hönan står på upp och fäster i elektromagneten som sitter till höger om skynket. Elektromagneten håller fast ställningen tills hönorna har gått och satt sig för kvällen. 

I andra änden av hönshuset finns sittpinnarna ovanför en gödselbinge där allt gödsel samlas upp och töms efter behov. Ovanpå gödselbingen ligger ett galler för att hönorna inte ska gå i skiten. 

Det finns två lampor i hönshuset. En ovanför sittpinnarna och en ovanför golvet. Den ovanför golvet släcks först med hjälp av en timer. Den ovanför sittpinnarna är svag och ger bara ett ledljus och släcks även den via en timer men en timme senare än den andra lampan. Det gör att hönorna tar sig upp mot ljuset där lampan finns. När den väl släcks bör alla hönor sitta på plats och då släpps också ställningen framför redena ner eftersom de är kopplade på samma timer. På morgonen när hönorna vaknar så är redena öppna så hönorna kan gå in och lägga ägg. Man slipper alltså hönor som sover i redena vilket gör att man slipper mycket av smutsen där. 

På utsidan är en lucka fäst som även den är kopplad till en timer. Luckan stängs och öppnas långsamt och gör att man slipper passa på hönorna. Luckan kan styras av timer eller av ljussensor.

I år har de utökat odlingarna med  ytterligare 1000 kvadratmeter och en tvåhjulstraktor. Både Sanna och Jonas arbetar heltid med odlingarna och i år har de dessutom kunnat ha en person anställd på halvtid för att sköta skörden. De börjar komma upp i storlek så en tvåhjulstraktor lönar sig trots att den kostar en hel del i investering. De använder den som gräsklippare, för att hacka sönder skörderester och för att ytkultivera bäddarna. 

Det är fascinerande att de på den lilla yta de har uppodlat kan försörja sin egen familj och dessutom ha en anställd. 

På bilden ovan ser ni hela området. Den fyrkantiga grå delen till vänster är den del de anlagt odlingsbäddar på i år. Det är inte stor yta och ändå så produktiv. Tänk så mycket mat som skulle kunna produceras i Sverige om man la upp det hela annorlunda. 

Sedan nördade vi en del på såmaskiner. Den övre är en Sembdner köpt på Lindbloms som Jonas i princip bara använder till att så rädisor med. Den undre är en Jang köpt på Johnnys Selected Seeds som de använder till det mesta andra. 

En såmaskin vill vi verkligen ha. Vi pratade också om krattor, stutar, säljkanaler, lerklining och massa annat. Sedan åt vi medhavd matsäck innan vi åkte vidare till Wardins gårdsprodukter. Där tog Maria Wardin emot och började med att visa oss sitt tillagningskök. Där gör hon sirap, marmelad, tomatsås och mycket annat. De har fått sitt kök godkänt trots att de inte har kommunalt vatten. De använder gårdens vatten till disk men om de behöver vatten i själva produkterna så har de kommunalt vatten som de hämtar i dunkar.

På ett ställe i odlingen så har de byggt upp höga bänkar i form av två E vända mot varandra där de täcker och odlar tidigt på året. Bra skördehöjd var det dessutom. 

I den gamla ladugården har de gjort i ordning en utställningslokal men vattenhoar och utgödslingsrännor är bevarade. 

När man är ett nördgäng på studiebesök så kan man gå igång på det mesta.

En del av oss gick igång på en dieseldriven, vevstartad tvåhjulstraktor medan andra mest gick igång på ett sågverk.

Wood-Meizer LT10 var ett väldigt smidigt sågverk som var lätt att sköta och inte krävde mycket handkraft.  Eftersom det är dyrt att få virke uppsågat så är vi många i projektet som är sugna på ett sågverk. Kan man dessutom få det mobilt som musteriet så kan vi ju enkelt köra det mellan gårdarna. 

Hos Wardins har de en bär och fruktodling inhägnad med Alloxnät precis som vi. Längst ner har de behövt sätta upp hönsnät eftersom hararna har gnagt sig igenom alloxnätet. Det problemet har inte vi haft än men det gäller att vara vaksam. 

Wardins odlar helt annat än Jonas och Sanna. Här har man gräsmatta där man jordfräser upp bäddar som man sedan täcker med gräsklipp hela säsongen. Anledningen till att man vill ha gräsmatta är just att man använder gräsklippet som gödning. Här täcks inte någonting med plast. Varken jorden eller grödorna. Inte ens kålen täcks med insektsnät under säsongen. Två helt olika studiebesök hos kunniga människor som villigt delade med sig av sin kunskap och sina erfarenheter. Trötta men nöjda åkte vi hem igen. I morgon ska vi invintra mustvagnen.

Manikyr

Första året när vi skulle klippa klövarna på fåren var det jättejobbigt. Vi kände oss osäkra och var väldigt tafatta i vår hantering. Vi försökte sätta fåren på rumpan och sedan klippa klövarna. Fåren ville inte vara still och vi var helt genomsvettiga innan vi var klara. Även året därpå var det kämpigt och det har blivit en syssla som vi lite bävar för. Det är inte speciellt svårt men det finns alltid en risk för att man klipper för mycket så att det börjar blöda. Står inte tackorna still så ökar naturligtvis den risken. Sist vi klippte så hade jag byggt en stol där man kan spänna fast tackorna och då gick det mycket lättare. Ändå var det ett bök att fånga vin varje tacka och få dem in i stolen så vi kunde börja klippa. Vi stressade nog upp och vilket fåren förmodligen kände av för om vi minns rätt så var vi helt genomsvettiga även förra året.

Att hantera fåren blir lättare och lättare ju längre vi har dem. Det är inte så konstigt men väldigt skönt. I år började vi med att stänga portarna så att alla fåren var inne. Sedan satte vi upp grindar som delade av utrymmet i två och så delade vi av den ena halvan i två mindre avdelningar med en grind emellan. Det hela gick lugnt till och fåren var nyfikna och ville vara med hela tiden. När vi öppnade grinden så gick en tacka in till klippstolen och vi satte fast henne. Det var en av våra äldsta tackor och hon stod lugnt och stilla tills alla fyra klövarna var klippta. Sedan släppte vi ut henne till den andra halvan. I och med att fåren hela tiden kunde ha kontakt via grindarna så stressade de inte upp sig alls. Sedan öppnade vi grinden och nästa tacka gick självmant in till klippstolen. Efter två tackor gick jag och gjorde annat för Jonas kunde lätt ta hand om det hela själv. 

Jag har funderat lite på vad vi har gjort för fel tidigare. Det känns som om klippningen har tagit en halv dag förut och nu var vi klara tjugo över nio på morgonen. Första året hade vi alla tackorna i utrymmet där vi klippte dem. VI skrev upp vilka vi hade tagit och trängde inte ihop dem vilket gjorde att vi jagade runt en hel del. Förra året (eller om det var året innan) har jag för mig att vi jagade rätt på en tacka tog ut henne och klippte henne och släppte tillbaka henne igen.

Förstår inte riktigt hur vi tänkte men nu har vi hittat en modell som vi kommer att köra varje år. Inget jagande över huvud taget. Det var bara en av våra nya rekryter född i våras som var en aning nervös men alla andra var helt lugna. Nu är alla klippta och i veckan ska vi släppa in baggen Totoro och hans kompis Enok.

Rovdjursproblem

Vi har problem med att rovfåglar tar våra hönor. Vi vill ha hönorna ute på så stor yta som möjligt och det innebär att vi inte kan ha tak över hela. Vi har funderat, satt ut skydd lite här och där, placerat dem vid träd men det har inte hjälpt. Rätt som det är slår rovfågeln till och tar en höna. När den cirklar ovanför så springer alla hönor och gömmer sig och det blir ett fasligt liv på tupparna men ibland hinner inte alla hönor undan och då går det illa. När vi var på REKO-ringen förra gången så pratade vi en del med en äggförsäljare som hade haft samma problem och hon hade fått tipset att måla ”ögon” på skivor och sätta upp. Jag målade därför häromdagen fem skivor med svart bakgrund och röd och gul ring. Idag satte vi upp dem i hönsgården. En satte vi på en stolpe som håller uppe äppleträdsvajern. Den stolpen är nästan mitt i ytan och därför bra placerad. Två  skruvade vi upp ovanpå var sin hörnstolpe så att det finns en i var enda av fältet. De flesta stolparna har redan fågelholkar på sig. 

Nu håller vi tummarna för att detta fungerar och rovfåglarna håller sig borta. Annars får vi fundera ut en annan lösning. Tips mottages gärna.

 

Takfix

Som en del i höstningsarbetet så ser vi om taket. Det brukar alltid vara några pannor som behöver bytas. I år hade vi dessutom två vattbrädor som vi var tvungna att ersätta. Vi mätte dem för några veckor sedan och har nu målat dem tre gånger med linoljefärg. Idag satte vi dem på plats. Det är högt upp men vi har bra stege som sätts fast på två stag och sedan kan man klättra upp på en stege som är fastsatt på själva taket. Det är bra att klättra upp och titta till taket varje år  när man har ett gammalt hus om man inte lägger om hela taket. Det tar förhållandevis lite tid jämfört att ta hand om en vattenläcka. Vi hittade en tegelpanna som låg snett och en som var helt trasig som vi fick byta. Utsikten från taket är kanonfin. 

Här ser man grönsaksodlingen, betesmarken och en av våra åkrar bortanför den. På bilden under ser man grisarnas hästsläp och deras gamla hage runt den. Till vänster fick de en ny yta i går och som ni kan se så är de väldigt effektiva och hela ytan är sönderbökad på ett enda dygn. De har inte ätit upp allt ogräs men mycket av det finns i grisarnas magar och resten har i alla fall fått sina rötter störda en extra gång i år. 

Åt andra hållet ser man gårdsplanen. Till vänster är det vår verkstad bakom den öppna dörren. I porten till vänster om den så har vi vår gårdsbutik. Ladugården är delvis ommålad men tittar man noga hittar man en hel del som behöver fixas till nästa år.

 

« Äldre inlägg

© 2018 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑