Östängs gård

En gård för omställning

Vänliga Nolbygård

Det finns få platser som andas så mycket vänlighet som Nolbygård. Det är svårt att sätta fingret på men man känner varje gång man är där att det är en plats där det finns människor som bryr sig. Bryr sig om varandra, om sina gäster och om miljön runtomkring. Varje lördag får vi vara på denna plats och sälja grönsaker och platsen gör mig alltid på bra humör.

08.30

Jag kommer ofta lite onödigt tidigt trots att jag numer har min ”deliverytruck” vilket gör att uppackningstiden har krympt från två timmar till 15 minuter.

08:45

Den extra tid jag får på mig fram tills vi öppnar så sätter jag ut skyltar, pratar med mina medsäljare och går in och tar ett snack med Lasse Bagare.

Men jag brukar också ta mig en tur i trädgården för att kolla in miljön och för att se om något nytt är på gång – för det är det nästan alltid på det här stället.

I våras byggdes tio stycken marknadsbodar i samarbete med Sparbanken i Alingsås. De används i huvudsak vid Nolbygårds höstmarknad, julmarknad och vårmarknad men när vi har Nolbygårds Matmarknad så kan vi låna stånden om vi vill.

Just nu byggs en umgängesyta av armeringsjärn och på marken har man lagt återbrukat mexitegel. Jag är inte något stort fan av mexitegel i vanliga fall men detta blev snyggt.

Bakom planket kan man skymta ett nytt bygge. Det ryktas att det ska bli ett stationshus till rälsbussen.

Man kan köpa fika i caféet och få med sig det i en korg ifall man vill sitta i rälsbussen och fika.

I trädgården finns gott om trädgårdsmöbler ifall man vill slå sig ner där.

Fika kan man även göra inomhus där det nästan känns som om man kommit hem till någons vardagsrum.

Barnen har en egen lekhörna på scenen som ibland används för olika musikframträdanden.

Till och med toaletten är ovanligt trevlig.

På väggarna är det alltid någon konstutställning.

Men även själva trädgården är full av konstnärliga utsmyckningar.

Det läggs ner mycket jobb på att göra miljön inbjudande och trevlig.

Blomsterarrangemang tillsammans med rostigt järn blir väldigt snyggt.

En säng full med blommor blir också trevligt.

Eller varför inte en rostig gammal skottkärra med en skylt som uppmanar besökarna att flytta den till en plats där de tycker att den passar.

Stockrosorna finns efter hela Hus till Hus vägg.

Huset är varsamt renoverat i fina färger och inne i det här huset kan man hitta fantastiska fönster, dörrar, järnbeslag, möbler och allt annat man kan behöva till sin egen husrenovering.

Till barnen finns diverse fordon som kan köras på gräsmattan och grusgångarna.

Efter en tur i den trädgården är man redo att börja dagens marknadsförsäljning. Här finns vi varje lördag till och med september ut. Kom hit och njut av miljön tillsammans med oss!

Skördedag och småpyssel

Fredagar är skördedagar. Vi skördar andra dagar också men på fredagar skördar vi allt inför att vi har öppet i gårdsbutiken och inför Nolbygårds Matmarknad på lördagar. Så här års tar skörden inte hela dagen eftersom det är flera grödor som inte är klara än. Bönor till exempel tar väldigt mycket tid att skörda. Under den mest intensiva perioden tar skörden hela fredagen från 8.00 till 15.00 då vi öppnar butiken.

Idag var vi fem personer som jobbade med skörden. Jag, tre wwoofare och så Lesley som kommer ut till vår gård och hjälper till ibland. Vid lunchtid var vi i princip färdiga med skörden så då hann vi med lite annat småpyssel innan det var dags att öppna butiken.

Wwoofarna väljer själva vad de vill göra och Lisa från Tyskland har tagit sig an hönornas säkerhet. Hon hänger upp nät över äppelträden för att hindra höken från att attackera. Ett tidsödande jobb men eftersom Lisa älskar hönorna så passar det henne.

Benedikt och Ole är också från Tyskland och gör sin landsbygdspraktik här hos oss under tre veckor. De är bara 15 och 16 år gamla men jobbar på väldigt bra. I Tyskland går de på en Waldorfskola och där har de flera olika praktikperioder. Benedikt är född i Sverige talar han flytande svenska och tog med sin kompis hit.

Benedikt valde att bygga en bro över diket in till hönsgården. Vi behöver det för att kunna komma in med gräsklipparen. Vi behöver in med gräsklipparen för att hönorna är väldigt selektiva i vad de äter för växter så en del blir kvar och växer sig höga. Det är inte så bra för äppelträden som helst inte ska ha något gräs alls runt sig.

Ole valde att bygga en ställning vid vår nymålade stenvägg som vinrankorna ska klättra på. Här får han hjälp att hålla av Lisa. I den faluröda ställningen ska vi också kunna binda upp tomater som brukar växa efter väggen istället för att som nu binda dem i en ranglig, i all hast ihopsnickrad konstruktion.

Vi planterade väldigt små vinrankor vid väggen för tre år sedan och planen var då att måla samma år och sedan får upp en ställning. Man hinner dock inte alltid det man tänker sig så nu har vinrankorna växt sig starka och yviga och det har varit ganska besvärligt att måla bakom.

En hel del färg har också landat på bladen men vi hoppas att det inte ska störa vinrankorna för mycket. Planen är att göra en hög ställning som i höjd linjerar med träpanelen. Den ska målas faluröd och kommer att bli jättesnygg. Ole kom en bra bit på vägen under dagen men får slutföra en annan dag.

Samtidigt erbjöd sig Lesley frivilligt att skrapa färg på vårt hus. Det är inte många som tycker att det är en trevlig syssla men de finns tydligen.

Allt detta pågick och hände medan jag själv hade tid att göra i ordning i butiken för att kunna ta emot kunder klockan tre.

Under förmiddagarna styr vi wwoofarnas arbete mer. Då är det något hårt jobb först och jobb i trädgården sedan. Men eftermiddagarna är nog det som uppskattas mest av alla wwoofare eftersom de då är friare och styr mer själva. De jobbar väldigt bra trots att det är efter lunch och väldigt varmt. Förmodligen för att de själva har valt syssla.

Lukas and Iriz

I söndags åkte Iris och Lukas vidare norröver för att spendera några månader på semester i Sverige. De har varit hos oss i två och en halv vecka och när vi idag tittade igenom bilder från de veckorna så ser vi hur mycket vi faktiskt hinner med under två och en halv vecka. De valde att göra ett insektshotell istället för en fågelholk. Det pryder nu baksidan på redskapsskjulet till odlingen vilket innebär att vi ser det varje gång vi ska in i odlingen.

Det är inte alla wwoofare som får möjlighet att vara med i bina eftersom vi försöker störa dem så lite som möjligt. Nu skulle vi dock in i kuporna och se om det fanns någon honung att skörda.

Det visade sig vara klent med det. Vädret har gjort att bina hellre har velat dela sig i nya samhällen än dra in honung. Vi har därför ökat med åtta stycken avläggare och har idag 18 samhällen istället för tio som vi startade säsongen med. Tyvärr innebär det också mindre honung.

På eftermiddagarna väljer wwoofarna själva vilket projekt de vill jobba med. Iris och Lukas är ingenjörer och valde att bygga en brygga till grustaget. Den flyter tack vare fyra plasttunnor och är stabilt bygd av 2″ 4″ reglar och plank från träd som vuxit i vår skog. Tack vare att den ligger högt över vattenytan så lär trät hålla länge. De kapade också till en stege som vi inte riktigt litar på längre och slipade och målade den så den ser ny ut.

Den tråkigaste uppgiften våra wwoofare får göra är att skrapa färg. Det är en syssla som aldrig tar slut. Hur många förmiddagar vi än skrapar så finns det alltid mer att göra.

Vi tycker att vi snart är klara hela tiden men det finns alltid lite till att ta bort. Vi trodde länge att vi skulle hinna måla medan de fortfarande var kvar men så blev det inte.

De har också sått, planterat, rensat ogräs, tagit hand om djuren, planterat träd, byggt snigelstaket, burit ved, städat i verkstaden, byggt biramar, skyfflat hö, satt upp nät för hönorna och skördat. Innan de åkte så kom Lisa från Tyskland och i lördags kväll anlände Benedikt och Ole – också de från Tyskland.

Ekodagarna på Orust

I söndags var vi på utflykt på Orust. Vi åkte tidigt på morgonen för att hinna med en fika vid havet innan vi skulle vara på plats på ekodagarna vid Grindsbyvattnet utanför Henån.

Det är något visst med Bohuslän och havet. Jag har spenderat mycket tid där under många år men numera åker vi oftast till Halland när vi är lediga eftersom vi har tillgång till en stuga där. Även om det bara blev en fikapaus så kändes det som en fin ledig stund.

Jag skulle hålla en föreläsning om omställning och om varför vi valt att flytta från staden ut på landet på ekodagarna så vi passade på att ta med lite grönsaker för att även delta i marknaden.

När vi packat upp allt så hann vi med fika nummer två vid sjön Grindsbyvattnet.

På marknaden fanns Veronica Bick som bor i närheten och som även visade sitt halmhus under dagen. Eftersom vi stod på marknaden så kunde vi tyvärr inte vara med på den men det är ett spännande bygge de håller på med. Veronica har vi träffat flera gånger förut i olika odlingssammanhang och det är alltid trevligt att träffa kollegor. Blev avundsjuk på hennes fina morötter.

Marknaden var inhyst dels i en lada och dels utanför. Det var en trevlig mix av grönsaker, sylt, saft, kombucha, kläder samt demonstration av ekobygge, solceller och god mat.

När marknaden stängde för dagen passade vi på att besöka ekobyn i närheten där hus med spännande arkitektur ligger i en brant backe som också innehåller skogsträdgården Ravinen.

I Ravinen hittade vi både växter vi har i vår egen skogsträdgård men även andra spännande sorter.

Husen i backen är intressanta byggnader i olika eko-tekniker. De hade guidningar under dagen som vi inte heller kunde närvara så vi vet inte i vilken teknik husen är byggda. Kanske är detta ett halmbalshus.

Backen upp till husen är rejält brant men det gör också att utsikten över sjön är fantastisk.

I många utav trädgårdarna odlades det både ätbart och blommor.

Det här är ett halmbalshus. Det vet vi för Jonas var iväg på en föreläsning på ekodagarna som hölls av ägaren till huset.

Under dagen körde vi förbi ett hus där det satt en skylt med ”Gratis” vid en hög med bråte. Vi stannade till och tittade och eftersom vi hade vår ”deliverytruck” med oss så fanns det gott om plats för fynd. En fullt fungerande trappstege, två batteriladdare, två hinkar med vinkeljärn, en elcentral och en industridammsugare fick följa med hem.

Trötta men väldigt nöjda återvände vi hem till Östäng. Industridammsugaren och trappstegen har vi redan tagit i bruk.

Nolbygårds Matmarknad

I morgon är det dags igen för Nolbygårds Matmarknad. Där kan ni hitta mig alla lördagar till och med september månad. Jag trivs verkligen där. Det är god stämning mellan säljarna som gärna hjälper varandra och ser varandra som kollegor snarare än konkurrenter.

Insikten om att ju fler säljare vi blir desto mer kommer människor att vilja besöka oss är genomgående hos alla säljare och därför väkomnas nya säljare av alla.

Det unika med Nolbygårds Matmarknad är att ingen säljare behöver betala något och inte ens anmäla sig. Man kan komma en, två eller alla lördagar och behöver inte bestämma sig förrän samma dag. Det uppskattas av många lokala småproducenter eftersom det kan vara svårt att veta i förväg om du har något att sälja.

För oss var det premiär med att sälja från vår ”deliverytruck”. Vi har haft den med oss ut förut men då bara som transportfordon. Nu har vi byggt inredning och sytt en tält att sätta över luckorna så grönsaker och människor skyddas från regn och sol.

Vi har också skaffat kundkorgar och börjat bunta fler grönsaker så att det blir lättare för kunderna att se vad det kommer att kosta. Många tror att vi är dyrare än vad vi är och vågar därför inte plocka åt sig. En stång gör att vi kan ha med oss några av våra fårskinn. Vi hänger en juteväv runt sidorna så att man får bort lite av lastbilskänslan.

Än så länge har vi inte så mycket att sälja i grönsaksväg då inga gurkväxter och få kålväxter är färdiga. Betorna är det inte heller många som är klara av och varken palsternackor eller morötter går att skörda hos oss.

Det allra bästa med ”deliverytrucken” är dock att vi kan packa klart hemma och slipper släpa ut tunga lådor ur en bil, sätta upp tält och bord och skylta innan vi öppnar samt att vi plockar ihop på 8 minuter istället för på 1,5 timme som det tog förut. Det kommer att spara kropp och tid många lördagar framöver.

För er som inte besökt Nolbygårds Matmarknad än så rekommenderar jag verkligen ett besök. Säljarna berättar gärna om sina produkter och du får möjlighet att provsmaka honung från flera producenter så du kan jämföra smak innan köp. Om du har vägarna förbi så passa även på att besöka prisbelönta Nolbygårds ekocafé där Lasse bagare tar emot och erbjuder fantastiska bakverk gjorda på riktigt smör. Ett riktigt unikt ställe.

Badbrygga

50 meter från vårt hus finns grannens grustag. Där är fint badvatten och Jonas har badat där någon gång varje år sedan vi flyttade hit.

Förra året när det var så varmt så började vi fundera över om vi kunde göra badet mer lättillgängligt genom att bygga en badbrygga men det blev aldrig av. Det är alltid massor av mer akuta projekt som behöver tas tag i så badbryggan blev aldrig byggd.

I år satte vi upp badbrygga på årets wwooflista där wwoofarna kan välja vad de vill jobba med på eftermiddagarna. Lukas och Iriz tog tag i projektet förra veckan. Vi hade fyra blå tunnor att utgå ifrån. Tunnorna är tänkta att bära upp själva bryggan så den inte sjunker. Vi vill inte använda tryckt virke så det vore bra om flytkraften var så pass stor så att själva träkonstruktionen inte hamnar i vattnet.

Det är bra med ingenjörer som wwoofare. De funderade och räknade och ritade och började sedan bygga.

Idag forslades alla delarna inklusive tunnorna ner till grustaget för att sättas ihop. Konstruktionen kommer att bli så pass tung så det var klokast att inte bära hela på en gång.

Reglarna har de skruvat ihop uppe vid gården och alla brädorna har de sågat till i rätt längd så nu var det bara att sätta fast tunnorna och sedan skruva på brädorna.

Tunnorna fästs vid reglarna med remmar.

Sedan skruvades brädorna fast.

Två fästen skruvades fast för att kunna sätta fast bryggan med ett rep.

Sedan skjuvades bryggan ner i vattnet och provades av Iriz och Lukas. Flytkraften i de fyra tunnorna är väldigt bra så själva träkonstruktionen ligger högt över vattnet. Nu behövs det bara en badstege så man kommer upp efter doppet.

Ganska typiskt att det varma vädret försvann idag och att det regnat och blåst hårt hela eftermiddagen och kvällen. Ingen har känt för att bada och det lär krävas en stund i bastun de närmsta dagarna för att någon ska gå i.

Höbärgning

I tisdags var det dags att ta in höet.

Det har torkat bra på backen några dagar och eftersom SMHI lovat regn på onsdag så fick vi lite bråttom att få in det under tisdagen.

Jonas strängade höet efter fikat. Maskinen fungerade som den skulle och det var inte några större problem. Det tog dock en stund och först efter lunch kom vi igång med självlastarvagnen.

Det är en av våra favorithjälpmedel på gården. Det får ses mot bakgrund av att vi första året lassade allt hö för hand på en bilkärra som vi sedan lossade för hand. Det var jobbigt och det var tur att släkten från Stockholm råkade vara på besök just den dagen. Tur för oss, alltså. Självlastarvagnen både lastar på höet och lastar sedan av det också.

I år är första gången som vi kan köra rätt igenom ladan. Tidigare var de bakre dörrarna blockerade av gammal isolering som låg kvar sedan förre ägaren. Förra året körde vi dock de sista isoleringsbalarna till tippen så nu fick vi äntligen upp dörrarna. Planen var att köra in med självlastarvagnen och att sedan backa den åt ena sidan inne i ladan och lasta av höet. Det fungerade dock inte eftersom ekipaget inte gick att svänga skarpt nog, varken framåt eller bakåt. Det beror på att hitchkroken sitter monterad långt fram. Nästan vid bakaxeln.

Lite teknikhistoria. Hitchkrokar är en nordisk specialitet för att kunna koppla på och av vagnar och redskap inifrån hytten. Som om dragkulan på en bil skulle kunna höjas och sänkas från förarsätet. Praktisk lösning som fick nästan totalt genomslag. I alla fall i Skandinavien. Så alla traktormärken tar fram en egen lösning för hitchkrokar för den svenska marknaden. Kroken på Ferguson 165 sitter alltså ovanligt långt fram och det gör att dragbomen tar i bakdäcken redan vid måttliga svängar. Det gör i sin tur att så vi fick lassa av allt höet mitt i gången och sedan skyfflade vi det åt sidan med högafflar och med hjälp av våra wwoofare Lukas och Iris.

De är bra på att jobba och tur var väl det för årets höskörd är den bästa vi någonsin bärgat här. Jonas kom körande med lass efter lass och vi skyfflade och skyfflade timme efter timme. Klockan passerade tre när wwoofarna ska sluta jobba men de gav sig inte utan jobbade vidare. Vid sextiden var alla så trötta så vi fick ta en paus med lite mat och en kall öl på verandan innan vi fortsatte.

Ni som varit i vår lada vet att den är stor. Väldigt stor. Vi fyllde båda sidor om mittgången och skyfflade så mycket vi kunde. När Jonas åkte iväg för att hämta nästa lass så försökte vi packa höet så mycket vi kunde genom att gå omkring i det för att sedan kunna lassa upp mer. Några hopp blev det också.

Till sist gick inte det utan vi fick helt enkelt stänga dörrarna på ena sidan och lassa av även i mittgången. Till sist var precis hela ladan full.

Då kom regnet som enligt väderleksrapporten skulle komma klockan 8 på onsdagen. Två skiften hade vi kvar men ingen ork så det höet fick helt enkelt ligga kvar.

Vi får nog göra kompost av det för det finns inte någon chans att våra tackor äter upp så här mycket hö.

Det verkar som om alla här ikring har samma angenäma problem. Det fanns förmodligen näring kvar i jorden sedan förra årets torrsommar. 2019 kommer att gå till historien som det år då alla hade rekordstor förstaskörd. Det är välkommet eftersom 2018 gick till historien för sina rekordlåga skördar.

Motgångar och medgångar

Vi gillar hö. Det är inget fel på ensilage men vanligt hör passar oss bra. Det är lätthanterligt, vi kan skaffa fram det själva och fåren tycker om det.

Hö och ensilage är ju egentligen bara två olika konserveringsmetoder. För att bakterier ska må bra (och förstöra gräset som fåren ska äta under vintern) ska de ha fyra saker. De behöver mat (gräs), någorlunda rätt temperatur och de behöver vatten och syre. Ta bort en av dessa fyra så kan inte bakterierna äta eller föröka sig. Att ta bort gräset är naturligtvis inte aktuellt. Att frysa in gräset är inte heller realistiskt. Alltså står valet mellan att ta bort vattnet eller syret. Att ta bort syret var inte genomförbart innan sträckplasten kom och nu är det den självklara konserveringsmetoden av gräs för nästan alla. De vita bollarna dyker upp på de flesta av Sveriges vallar i väntan på transport till djurens vinterställe.

Det finns några nackdelar med ensilage, i alla fall för oss. Vi har inte så många djur. Vinterbesättningen har varierat mellan fem och 12 djur. Det har fungerat att använda ensilage, i alla fall när antalet får närmar sig tio. När ensilagebalen väl är öppnad bör den inte förbli oäten alltför länge, samma som för konserverad människomat. För de som har kor är saken en annan. Två kor äter mer än våra får och det är kanske därför som balarna är såpass stora. Vikten på balarna varierar men drygt ett halvt ton är en vanlig vikt. Vi testade att plasta egna minibalar men det var inte heller något för oss. Som sagt, vi gillar hö.

Vädret har varit helt annorlunda än förra året som var ett torrår. Vi har fått lagom med regn. En skur var tredje dag eller någon gång i veckan. Det har varit en bra försommar för växterna men nu ville vi gärna ha några dagas uppehåll för att bärga hem vårt hö. Till slut såg SMHI:s prognos tillräckligt bra ut. Inget regn på en vecka – det var dags.

Vår rotorslåtter har förlorat sin kåpa efter en närkamp med en fallen asp, men den fungerar alldeles utmärkt ändå. Med ganska hög ambition slogs gräset på fem olika gärden. Det är inga stora arealer. Det största är precis 1 ha och tillsammans är de fem gärdena nog drygt 2 ha.

När både traktor och redskap är ålderstigna är det alltid lite nervöst. Det är som att ta ett riktigt djupt andetag inför ett utdraget hopp. Det är fem manicker som ska vara på gott mekaniskt humör. Dels traktorn, sedan rotorslåtteraggregatet. Efter dem kommer hövändaren, strängläggaren och självlastarvagnen.

Traktorn startade snällt som vanligt och visade sin bästa sida trots att bromsarna är lika dåliga som alltid. Rotorslåttern fungerade som sagt utan problem. Så efter 5-6 timmar (ja, det kan ta så lång tid för 2 ha även när allt fungerar), så var det dags för fortsättningen.

Och nu ville det sig inte riktigt. Vår hövändare är egentligen ett kombinerat hövandar- och strängläggaraggregat. Det betyder att det är inte särskilt bra på någon av uppgifterna. I början hade vi bara detta och våra strängar med hö var aldrig imponerande. Sedan kom vi över en (gammal) riktig strängläggare till ett rimligt pris så nu får kombimaskinen duga som hövändare, det vill säga, den luftar gräset så att det ska torka fortare.

Första stoppet kom efter 700 meter. Jag hade glömt att spärra trepunktsarmarna efter bytet från rotorslåtter till hövändare så vändaren kunde röra sig något i sidled. Det gjorde den och tog med sig den undre stängseltråden.

Den som tittar noga ser metalltråd och plast/metall-snöre som inte ska sitta fast runt hjul och annat.

Det gick att få bort stängseltråden för att fortsätta. Plötsligt lät det annorlunda. Det berodde på att den långa kilremmen som driver de båda roterande hjulen hade lossnat. Det verkade bero på att en liten sprint hade hoppat loss. Det skulle i sin tur eventuellt kunna bero på att ”sprätthjulens” fjädrar nästan möttes i stället för att turas om. Så det slog stopp när det blev mycket gräs att vända på.

Observera att båda gummihjulen än så länge är hela…

Med hjälp av en haj, det vill säga en slank skiftnyckel som alltid är med mig, så gick det att få tillbaka remmen och att temporärt ersätta den försvunna sprinten. Remmen är intressant på så sätt att den vrider sig ett kvartsvarv för att ta upp kraften från kraftaxeln, sedan ett kvarts varv tillbaka igen. Sedan vrider den sig ett halvt varv för att få sprätthjulen att röra sig åt olika håll, sedan ett halvt varv tillbaka igen. Fiffigt.

Det finns en fot på vändaren som bara används vid parkering. Den hölls uppe med en bult som förmodligen var av fel dimension. Eftersom bulten försvann och foten slog i backen i farten så är det för sent att mäta upp den. Om den inte hittas igen såklart. De sitter en lagom stor bult på plats.

Ena däcket behövde pumpas före start. Det såg fint ut, men efter drygt halva jobbet så såg det ut så här.

Slangen på hitsidan, däcket på bortsidan och fälgen mittemellan. Det gick att slutföra arbetet trots ett havererat däck.

Så dagen har varit blandad. Några saker ska dock föras in på plus-sidan. Den första är att det kom en ormvråk som ville jaga sorkar. Den landade på det första fältet redan innan jag var klar med hövändandet.

Minns inte om den landade eller flög iväg. Det är svårt med mobilkamera genom en skitig traktorruta. När jag närmade mig lite för mycket blev den sur och satte sig i en tall.

Dagen bästa inträffade dock under förmiddagen. Tre fjärdedelar av gärdet var slaget och Ylva, Ina och Tilda skulle komma med kaffe.

Något skuttar plötsligt iväg. Ett kid. Finns det ett så finns det ofta två. Det var bara att börja leta i det meterhöga gräset och nog låg det ett syskon och tryckte.

Jag har hört om hur obehagligt det är att skada eller döda kid under slåttern när de ligger och trycker i gräset. Jag har funderat på om det verkligen är svårt att se ett kid i gräset men nu kan jag intyga att det stämmer. Jag hade tur när ett av dem sprang iväg trots att de ”ska” ligga och vänta tills faran är över. Kanske var det vår traktor som förde tillräckligt mycket oväsen?

Det är inte alls konstigt att de inte upptäcks. De plattar inte till onödigt mycket gräs. Tvärtom så lutar sig gräset över dem. Så när familjen kom med fika kunde vi försiktigt ta en titt på det liggande kidet innan vi skrämde iväg det åt samma håll som det första.

Mitt under kaffet hörde vi ett tydligt skrik, som från en kraftig fågel. Sekunden efter kom kidens mamma med ett språng över stängslet. Hon hade varit på andra sidan än åt det håll som kiden hade begett sig men efter signalen så kom hon som en vind. Det gick fort så vi kunde inte bestämma oss för om hon var rådjur eller hjort. Ett par timmar senare gick de tre i kvällssolen och såg inte särskilt skärrade ut. Skönt att det gick bra.

Marknadsbil

Idag har det varit en lugn pysseldag för mig och en hektisk slå-hö-dag för Jonas. Jag hade en lång lista på småsaker som skulle bli gjort och allt har inte hunnits med fast det har väl å andra sidan aldrig hänt.

Fållade jutelängder som vi köpt på Jula för att ha när vi är på marknader. De kommer ofållade och repar upp sig rätt så fort.

Det är inte någon högre kvalité och de är väldigt glest vävda men de duger till sitt syfte. Grov tråd och grovt tyg blev lite av en utmaning för symaskinen och nålen böjde sig och gick därefter av. Jag syr så sällan så jag hade inte någon aning om om vi hade fler nålar. Det känns surt att plocka fram och sätta igång med ett syprojekt och inte kunna slutföra speciellt som det inte finns någon möjlighet att komma till en affär på två dagar.

Hittade till slut en förpackning nålar och kunde fortsätta fålla alla tre längderna. Därefter tog jag fram det gamla trasiga tältet igen. Ur det har jag tidigare klippt delar till ett skördeförkläde och till ett förkläde vi ska ha i grönsakssköljen. Jag har funderat ett tag på att göra någon form av takduk till försäljningsbilen dels för att slippa takdropp och dels för att så mycket som möjligt undvika sol på grönsakerna.

Tyget är slitet och behövde lagas här och där men jag tror jag har lurat ut hur jag ska få till ett tak som kan hängas på sidorna som fälls upp så att alla kunder och vi själva kan klara oss undan takdropp.

Vi tänker oss att vi ska fälla upp ena sidan plus bak när vi är på marknader. Luckorna skyddar från regn men mellan luckorna kommer det att regna in om inte min lösning fungerar. Vi återkommer när den är testad i regnväder.

Byggde också en låda för att ha förvaring på den bakre långsidan. Kunderna når ändå inte hela vägen in och då kan man ha extra av sådant som man säljer mycket av för att plocka fram efter hand.

Hängde upp en stång på lådan så vi kan ha med oss några få lammskinn när vi är ute som exempel. Vill någon titta på fler lammskinn så får de komma hem till gården. På lördag är det första Nolbygårds Matmarknad för säsongen och då ska vi ha funderat klart. Det kommer att underlätta enormt att kunna packa klart allt hemma och sedan bara öppna luckorna och börja ta emot kunderna.

En rolig dag med mycket funderingar för mig och en dag i en skumpig gammal krånglande traktor med ännu mer krånglande redskap för Jonas. Han får skriva ett eget inlägg om det 🙂

Snigelstaket

Idag har våra wwoofare, som denna veckan är fyra, fortsatt att bygga på snigelstaketet.

Ana från Serbien och Svenja från Tyskland halvoljar brädor.

Iris från Tyskland rensar undan ogräset som växt fast i nätet innanför diket som Svenja och Ana grävt under veckan.

Lukas som är här med Iris rensar också undan ogräs.

En nedgrävd halvoljad bräda gör dels att vi kan trimma mot brädan och dels att vi kan fästa både nät och metallisten i den. På insidan om den här sträckan ska det bli hallonland. Just nu är det ogräs under plast. Mest kvickrot som vanligt och den lär inte dö i första taget trots plast men grönmassan försvinner och gör rensandet lättare. Vi kommer ändå att få gräva hela ytan för att ta bort rötter. Sedan ska den lämnas bar som en falsk såbädd ett tag så vi kan hålla koll och se om vi glömt några rötter och först därefter kommer vi att plantera hallon. Ytan ska täckas med tidningar och flis när hallonen är planterade. Tanken är att inte ha något rotogräs alls innanför staketet så småningom. Som det är nu så är det ett ständigt rensande vid kortändorna på bäddarna där kvickroten hela tiden försöker återerövra förlorad mark.

På eftermiddagen idag åkte Ana vidare för att hälsa på kompisar på olika ställen i Sverige innan hon återvänder till Serbien. Hennes fågelholk består av en stam som hon gröpt ur. Egen originell design som vi tacksamt lägger till våra samlingar.

Svenja kom till oss redan 24 april och har varit här över åtta veckor.

Igår firade vi hennes 20-årsdag och i morgon åker även hon vidare.

Svenjas första dag på Östäng byggde vi en sida snigelstaket och idag på hennes sista arbetsdag var det åter dags för snigelstaket. Tack Ana och Svenja för all hjälp och för två fina fågelholkar.

« Äldre inlägg

© 2019 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑