Östängs gård

En gård för omställning

Ineffektivt skogsbruk

Den som äger skog blir ganska ofta påmind om hur skogen bör skötas. Det trillar ner tidningar som Skogs-eko (från skogsstyrelsen, mycket bra!), Södra kontakt (för den som är medlem i Södra skogsägarna), Skogsaktuellt (följer med Jordbruksaktuellt som vi får regelbundet utan att ha prenumererat, Vida informationsblad (som vi får för att vi råkade kontakta dem för länge sedan) och förmodligen någon mer som fallit ur minnet. Eftersom skogen är viktig för Sverige, viktigare än bilindustrin, så vill staten och en hel del andra att de svenska skogarna ska skötas på effektivast möjliga sätt.

Målet är att pappersbruken och sågverken ska få rätt sorts råvara i ett jämnt flöde. Papper görs bäst av gran som har långa fibrer så det har blivit slagsida åt gran i Sverige de sista hundra åren. Alla som tar sig ut på landet kan se att det är så. Med några få undantag är alla svenska skogar planterade, oftast med granar.

Frågar man en rådgivare så rekommenderas följande arbetsgång:

Efter slutavverkning (dvs. kalhygge) ska marken beredas. Det innebär att kalhyggets mark rivs upp för att minska risken att ogräs och lövträd ska ta över och ta kål på granplantorna. Om det ser illa ut efter en slutavverkning så ser det fem gånger värre ut efter en markberedning. Sedan ska granarna planteras, ganska tätt. Efter några år är det dags för röjning, några år senare är det dags för förstagallring, ett decennium eller så senare är det dags för andragallring och till sist slutavverkning med skördare.

Så jobbar inte vi. Vi vill inte ha in några stora maskiner i skogen och bedriver ett skogsbruk som är allt annat än ekonomiskt effektivt. Vi har skördat en del och sålt men det blir låg timpeng så det har vi i princip slutat med. Nu skördar vi bara egen ved och drömmer om att skaffa ett eget sågverk så vi kan skörda ved och egna brädor.

Vår skog är tack och lov mestadels blandskog och passar sig ganska väl för ineffektivt skogsbruk. Vi har några små ytor med planterad gran som behöver gallras. I år har vi bestämt oss för att gallra dessa ytor och det får bli årets ved. Det tar enormt mycket tid att gallra skog, kvista, kapa och bära ut när de flesta träden bara är 5-10 centimeter tjocka. Hade vi haft en skogskärra med gripklo hade det varit en sak men nu lastar vi allt för hand.

Vi fäller, kvistar och drar sedan för hand ner träden till skogsvägen. Sedan kör vi upp traktorn och lassar för hand på vår timmerkärra. När vi kommer ner till vedbacken lassar vi av för hand också.

I år ska vi hyra en traktordriven vedmaskin som vi även hyrde förra året vilket i och för sig sparar väldigt mycket arbete men att få ner allt ur skogen tar enormt mycket tid.

Vad vinner vi då på att göra som vi gör? Framför allt så får vi inte några körskador i skogen. Vi kör traktorn på skogsvägen som går upp genom skogsskiftet och skogen är så pass smal så vi behöver aldrig köra in i skogen. I och med att vi tar hand om gallringsvirket till ved så slipper vi också att ha massa smala stockar liggande i skogen. Det normala är nog att gallra och låta allt ligga men det gör att skogen nästan blir omöjlig att gå i. Vi väljer precis vilka träd vi vill spara till framtida virke och tar bara de träd som vi vill bli av med. Vi får också ihop den ved vi behöver för nästa säsong utan att behöva ta av de fullmogna träden.

Drömmen är att bli av med det mesta av granarna och ersätta dem med ekar, björkar och andra lövträd. Granar passar sig väl för ekonomiskt effektivt skogsbruk då de växer relativt snabbt och går att sälja som massaved. Problemet med gran är dock många. Gran har planterats på många marker där det inte borde växa vilket gör att granarna ruttnar. Ensidig plantering av gran ger också större risker i form av granbarkborreangrepp. Om man inte följer rekommendationerna utan vill ha skogen till eget virke och ved så är det bättre att satsa på tall och löv.

Ur ekonomiskt perspektiv så borde vi göra på ett helt annat sätt men vi skiter i det och gör som vi vill.

Fålla kålnät

Vi har köpt fler kålnät. När odlingen växer så behövs det. Förra året hade vi dessutom problem med att näten var för smala så när grönkålen växte sig hög så blev det glipor vid sidorna. Då tar sig kålfjärilarna in och näten blir meningslösa. Nu har vi köpt nät som är 7,20 breda och som täcker fyra bäddar. Nätet kommer på rulle om 80 meter och med våra bäddar på 16 meter så blir det lagom att dela dem på fyra. Nätens långsidor har stadkant och kortsidorna är fållade. När man klipper i nätet så börjar de fransa sig direkt. De måste alltså fållas efter att man har delat dem. Eftersom jag inte var helt säker på att nätet var precis 80 meter så började jag med att rulla ut det i vardagsrummet och märka upp det varje meter. 576 kvadratmeter nät blir väldigt mycket utrullat i ett vardagsrum.

Det visade sig att nätet var nästan 84 meter långt vilket innebär att det skulle delas var 21:a meter. Maskorna på våra nät är 1,3 mm och det är smått när man ska försöka klippa rakt. Det ligger inte helt still och vi har inte något rum stort nog för att breda ut hela nätet. Dessutom är det svårt att se var trådarna går så bara att kapa nätet tog väldigt lång tid och inte blev det helt rakt heller.

Nästa kapning försökte jag göra på ett annat sätt. Jag tog en tuschpenna och la nätet på strykbrädan och markerade en rak linje först. Tanken var sedan att sy en zickzack-söm på vardera sida och sedan klippa isär nätet. Att sy 7,20 meter gör att man får väldigt mycket nät som ska få plats runt symaskinen så efter en söm så klippte jag.

Den tredje gången så klippte jag bara. Det gick trots allt fortare.

Ikväll ska vi ha gäster med två stora hundar och då bör man inte ha alla rum fyllda med kålnät så det var bara att fortsätta trots att det var ett väldigt tråkigt jobb. Varje kant syddes först med en zick-zack-söm och sedan vek jag en gång och sydde ytterligare en zick-zack-söm för att sedan vika en sista gång och sy igen. Varje söm blev alltså 21,6 meter söm och jag sydde sex fållar lika med 129,6 meter.

Vi har en gammal Bernina. Egentligen är det dotterns men jag får låna den. Den har inte många finesser men kan sy raksöm och zick-zack och det är oftast bara det jag behöver. Den går och går och verkar aldrig slitas ut. Jag har inte någon aning om hur gammal den är men jag minns att jag sydde på en likadan när jag gick på mellanstadiet på 70-talet. Jag gillar den verkligen och när jag ska köpa en egen maskin någon gång så blir det en likadan om jag får tag på någon. Nya maskiner med datastyrning och mängder med olika sömmar känns helt onödigt när man syr som jag gör.

Framtidsveckan

Vecka 15 är det Framtidsvecka i Alingsås. Framtidsveckan är mitt halvtidsjobb från första november till sista april. Då samordnar jag alla som vill vara med och skapa en vecka för att öka resiliensen i vår kommun. Det är alltid lika roligt eftersom så många goda krafter vill vara med. Nu är programmet för veckan klart och bor du inte i Alingsås så är det helt klart värt att fundera över ett besök. Se själv i programmet

Vid 160 tillfällen kommer det att hända något i vår kommun under en enda vecka. Vi tjuvstartar söndagen den 7 april med en föreställning av Nationalteatern och liksom de flesta programpunkter så är det gratis. Det känns fint att kunna erbjuda en riktigt bra föreställning för alla som kanske inte har råd att gå på teater annars.

På måndagen blir det en föreläsning med Fredrik Warberg som heter Rik på riktigt. Det blir också information om Alingsås enda andelsjordbruk och den som funderar på att skaffa hönor kan gå på hönskurs på Nolbygårds ekocafé.

På tisdagen kommer Anders Wijkman och föreläser under rubriken Den förbannade kortsiktigheten. Med på scenen finns också Alingsås kommuns säkerhetschef och kommundirektör. Du kan också provåka elbil eller vara med på invigningen av Tallhyddans framtida naturrum. Det finns också chans att lära sig mer om biokol.

På onsdagen handlar mycket om odling. Jonas Ringqvist från Bossgården utanför Falköping kommer att ha en heldagskurs som tyvärr redan är fullbokad men på kvällen har han en öppen föreläsning. Innan Jonas föreläsning kommer Ylva Arvidsson som skrivit boken Permakultur – Framtiden i din trädgård. Har du ett företag som använder tryckluft så arrangerar Jonas en tryckluftslunch. Kulturhuset har hållbarhetsquiz och så blir det tillfälle att tillverka käpphästar eller lära sig baka mazariner.

På torsdagen blir det föreläsning med Gunnar Lyckhage som är expert på upphandling och fokus kommer att vara upphandling av mat i offentliga kök. I Alingsås har kommunen upphandlat maten via ett privat företag för leverans till skola, förskola och äldrevård. Det innebär att vi bland annat serverar Thailändsk kyckling vilket många kan ha synpunkter på. Till denna kväll är även politiker och andra inbjudna till en panel.

Samma kväll föreläser Misse Wester så det blir svårt att välja. Hon är bland annat med i SVT:s realityserie Nedsläckt land. Hon forskar på hur människor reagerar i kriser. Denna kväll kan du också besöka cykelköket och laga din cykel, få tips på hur du maximerar din odling i den egna trädgården, gå på nördcafé med tema ull eller samtala om fröer och sådder.

På fredagen bjuder Alngsåshem och Alingsås Energi in till filmkväll. De bjuder till och med på mat och efter filmen är det paneldebatt kring vad vi kan göra för att ställa om samhället. På Grand hotel blir det denna kväll modevisning på temat hållbarhet. Det är också liksom varje fredag #fridaysforfuture. I Trampverkstan är det visafton.

På lördagen finns det möjlighet att åka med på en gratis guidad busstur genom Alingsås norra kommundel. Stop kommer att göras på gårdsbutiker och annat intressant. I Christinae kyrka blir det orgelkonsert och så kan man bese de leksaker som lågstadieklasser har byggt av återbrukat material. Vinden second-hand har öppet både onsdag och lördag som vanligt och där kan man verkligen göra fynd.

På söndagen händer mycket i Bjärke. Gjord i Gräfsnäs har öppet och visar upp sin permakulturträdgård, Köksträdgården i Mölnemad har öppet och fem kilometer från dem ligger vår gård Östäng och vi håller också öppet med guidade visningar. Vi öppnar också upp en tillfällig loppis i ladan. Har ni chansen så tycker jag att ni ska besöka Trampverkstan. Det är ett helt unikt ställe. Svårt att beskriva men titta in på min bror Ulf Lundins hemsida så får ni en uppfattning om vilken atmosfär stället har. Här drivs alla verktyg med pedalkraft och man kan beställa alla möjliga profiler, lister och annat kul. Magnus som driver Trampverkstan har gjort både mitt och Jonas lieorv. På Palladium är det denna dag modevisning av återbrukade plagg och föreläsningar på temat.

Som du förstår så är detta bara ett axplock. Låter det intressant så ta dig en titt i programmet.

Holkkontroll

När vi tog över gården fanns det ungefär ett dussin starholkar på uthusen. Varje vår har vi varit bortskämda med att stararna kommer och spelar och tjattrar. Några veckor senare stressar de till holkarna med maskar och larver hängande från näbbarna. Den som passerar under en holk uppmanas högljutt av ungarna i holken att komma med mat. Nu på stubben!

Det är väldigt trevligt med stararnas korta och hektiska närvaro. Så fort vi börjar bli vana vid dem har ungarna blivit flygfärdiga och plötsligt lugnar det ner sig lite över gårdsplanen.

Någon vecka senare kommer tornseglarna svepande med sina typiska skrik. Eftersom de lever på flygande insekter kan de inte komma innan myggor, flugor och annat bevingat har kläckts. Tornseglarna flyttar in i starholkarna och efter ett par veckor hörs en annan sorts fågelungeläte från holkarna. Det är fantastiskt att ha tornseglarna svischande över våra huvuden och höra hur de landar i holken med en smäll.

Våra uthus har inga tegeltak. Hade det funnits tegeltak, gärna med enkupigt tegel, hade tornseglarna förmodligen häckat under takpannor men nu får de hålla tillgodo med starholkarna. Vi har två nybyggda tornseglarholkar som ingen flyttat in i ännu. Långa och låga med öppningen nära golvet så att ungarna ska kunna ta sig ut.

Under vintern har en misstanke legat och grott. Tänk om det är så att tornseglarnas ungar inte kan klättra ur holken när det är dags att flyga? Starungarna kan förmodligen flaxa upp till hålet men tornseglare kan väl inte ens fälla ut vingarna i en starholk? De kanske dör en sorglig död i redet medan föräldrarna tvingas flyga söderut när insektsommaren är över? Om det var så kanske stararna städar ut de döda tornseglarna när de flyttar in året därpå. Detta kändes inte bra så det bara att åka till Biltema. Där säljer de en inspektionsspegel för en rimlig peng.

Den har en fiffig dubbel-led och är dessutom utdragbar.

Upp med stegen intill en av de två holkar vi med säkerhet visste var bebodda av både starar och tornseglare förra året. Ingen av holkarna går att öppna, därav inköpet av en inspektionsspegel.

Sedan var det bara att ta fram mobilen för att försöka ta kort på spegeln.

Det var inte enkelt men efter ett par försök så blev det en bild.

Det gick att se botten av holken. Gamla fjädrar och annat äckel, men inga tornseglarlik!

Efter ett tag upptäckte jag att det gick att skjuta in mobilens hörn och ta ett kort nedåt med blixt. Enklare och tydligare.

Båda holkarna var påtagligt ofräscha men ungarna verkar ha kunnat klättra ut och flyga med sina föräldrar. Kanske kommer stararna att städa ur holkarna innan de lägger ägg? Eller så bryr de sig inte utan gör det så hemtrevligt det går bland bajskulor och trasiga fjädrar.

I förrgår dök de första stararna upp. Sedan dess har de hållit sig borta på grund av sur-väder, men de är snart tillbaka under några hektiska veckor och det ska bli lika trevligt som vanligt!

Stipendium – Fred med jorden

I veckan fick jag ett stipendium från stiftelsen Fred med jorden. Stipendiet var på 8000 kronor och ska användas för att bekosta såmaskinen Jang och ett flamaggregat. Båda inköpen är till för att spara arbetstid och göra odlingen mer effektiv. När man övergår från hobbyodlande för självhushåll till att odla för försäljning så blir det allt viktigare att finna sätt att spara på arbetstid. Vi har inte några anställda utan gör allt jobb själv. Ibland har vi wwoofare som hjälper till men det går inte att se dem som anställda eftersom de är oerfarna och här så pass kort tid. De hinner helt enkelt aldrig få upp tempot. För att vi själva ska hinna med odlingarna på snart 2000 kvadratmeter så duger det inte att släppa ner ett morotsfrö i taget för hand. Vi måste också bli mycket mer effektiva när det gäller att ta hand om ogräset innan rötterna blir för stora. Helst så fort det tittar upp. Där är ett flamaggregat ovärderligt.

Flory Gates stiftelse Fred med jorden har som syfte att ”stimulera och stödja personer, i första hand kvinnor, som vårdar sig om modernäringen genom att yrkesmässigt driva jordbruk eller handelsträdgård enligt metoder som bygger på kunskap om och tillit till jorden egen förmåga att förse en odling med nödvändiga växtnäringsämnen, när dess mikrobiologiska liv tillföres vad det behöver för en allsidig utveckling, samt att stödja forskning inom detta område.”

När man tittar igenom vilka som tidigare tilldelats stipendiet så hittar man många bekanta namn och det känns som man är i ett fint sällskap. Det jag gillar med stiftelsen är att den inriktar sig på småskalighet. Den delar inte heller ut några jättesummor utan precis de summor som gör den där lilla skillnaden i en småskalig produktion. Här köps inte in några nya traktorer eller byggs nya djurstallar för miljonbelopp utan kvinnor söker för handverktyg, insektsnät eller forskning inom småskalig produktion som vårdar jorden.

För att få stipendiet måste man ha någon som kan intyga att man har en verksamhet som går i stiftelsens linje.

Flory Gate var en svensk lantbrukare, konstnär och fredsaktivist som levde på 1900-talet. Hon föddes i Göteborg men flyttade till Småland och köpte en gård. Hon var nära vän med Elin Wägner och var med och grundade Elin Wägner-sällskapet.

Med stipendiet så fick man Elin Wägners bok Fred med jorden. Den ser jag fram mot att läsa men den får ligga till sig till efter säsongen för nu med arbete med Framtidsveckan och årets odlingssäsong så finns inte tid för att läsa.

Elin Wägner-sällskapet ger ut en skriftserie och nummer nio handlar om Flory Gate. När man läser den slås man av hur nära tankarna kring jordbruket ligger permakultur. Det talas mycket om att jorden ska behandlas väl och alltid täckas av organiskt material. Att mikrolivet är viktigt och att ekologiska metoder är de enda rätta. De pratar om att använda naturligt gödsel och stenmjöl och om vikten av att inte plöja. De talar negativt om kalhyggen. Flory Gate önskade att all slakt finge ske med ambularande slaktbilar. Alla tankarna man finner i boken känns väldigt i ropet just nu trots att de har många år på nacken. Hon var en klok kvinna Flory.

”Det gäller ju att kompostera istället för att köpa konstgödesel, att låta bakterierna skapa mylla, att hålla jorden vid liv – det gällde hela livets framtid i stället för kortsiktiga rekordskördar” Skrev Flory på 40-talet. Flory Gate och Elin Wägner förstod redan då att det fanns viktigare saker än att optimera den ekonomiska lönsamheten. Det känns fint att ha fått ett stipendium i deras anda. Vilka förebilder!

Gårdsbutiken

På sikt ska hela gårdsbutiken isoleras så vi kan ha den som lagerlokal även vintertid. Nu måste vi bära in alla lammskinn, must, honung och vitlökar i vårt gästrum eftersom vi har för få frostfria utrymmen på gården. När det kommer någon som vill titta på lammskinn måste vi bära ut alla vilket är lite opraktiskt då de väger en hel del.

Gårdsbutiken är ett gammalt garage med två stora portar. Problemet har varit att portarna inte sluter tätt mot golvet vilket gjort att katterna har kunnat ta sig in. Möss och råttor också för den delen men det har vi inte haft problem med än. Någon fördel med att katterna kommer in…

I vinter har vi satt in en dörr och ett fönster som vi köpt på blocket. Utsidan har vi klätt med våra egna uppsågade brädor men sedan har projektet stått still ett tag då vi byggt kylrum och lite annat.

I veckan har vi isolerat väggen. Först har vi spikat på distanshållande rillor och sedan satt svart vindpapp.

Därefter har vi fyllt med isolering och sedan har vi spikat på råspont på insidan som vi målat med linoljefärg.

Väggen till höger är fortfarande oisolerad men den får vi ta tag i till hösten. Det viktigaste har varit att få butiken katt, rått och mussäker. Vi kommer dessutom att kunna hålla plusgrader där inne även om det blir en enstaka frostnatt.

Fönster och dörrar har vi drevat med lin. Det är ett trevligt material att arbeta med.

Min mor hade en massa lin i härvor liggande som vi har tagit över så vi drevar alla fönster och dörrar med det. Det är ganska lätt att få in i springorna och man använder en slö kniv.

Nu fattas bara lite färg på utsidan och på karmarna så är väggen klar. Det finns däremot mycket kvar att göra inne i butiken. Men vi räknar inte med några kunder förrän vecka 15 när vi har öppen gård så än är det gott om tid.

Dräktiga tackor

Vi har haft färgdyna på vår bagge som ska färga tackornas ryggar när de blir betäckta. Det har vi haft förr om åren och det har fungerat bra. I år är det väldigt få tackor som blivit färgade så vi har varit oroliga över om baggen verkligen har betäckt dem. Vår bagge Totoro lyckades förra året betäcka alla tackor så det verkade lite konstigt om han inte lyckades dena gången men det är många som rapporterar konstiga beteenden på sina får efter den varma och torra sommaren.

Nu verkar det ändå som om de flesta har blivit betäckta. De är hungrigare än förut så vi har börjat ge dem kraftfoder. När lammen växer i tackorna så blir utrymmet för foder mindre så då behöver de kraftfoder för att lammen ska växa till sig ordentligt.

I år har vi ett nytt foderbord. Förut hade vi ett med lodräta spjälor där fåren stack in huvudet och åt. De tog en tugga och drog ut huvudet och därmed drog de ut mat och blev det en massa spill. Vi är med i en fårgrupp på facebook och där rekommenderade flera att man istället satte upp vågräta brädor så att fåren sticker in huvudet mellan brädorna. Då blir de stående och äter med huvudet över foderbordet och det minskar spillet rejält. Det verkar fungera. Vi märker stor skillnad.

När vi kommer ut på morgonen tar vi undan det foder som de ratat. Som människa ser man inte stor skillnad men fåren är kräsna och vissa strån vill de helt enkelt inte äta. Ratorna använder vi som täckmaterial i odlingen så dem tar vi undan och lägger i en storsäck. Sedan häller vi ut kraftfodret på foderbordet och går och hämtar vatten. När vi kommer tillbaka så har de ätit upp alltihop och vi kan fylla på med hö eller ensilage.

I veckan var det också dags att ge dem selen. Sex veckor innan lamning ska de ha selen som vi blandar ut med kraftfodret. För att få selenet att fastna på kraftfodret sprejar vi det med lite vatten först. Det är ett smidigt sätt att få i alla det selen de behöver. Vi upprepar sedan detta två veckor innan lamning.

Baggarna ska inte ha kraftfoder och nu när Totoro inte betäcker tackorna längre så har han blivit så frustrerad så han inte är riktigt snäll mot dem.

Han och Enok (vår sällskapsbagge) har därför fått flytta ut i ett eget krypin. Vi har byggt ett vindskydd av en gammal studsmatta och några begagnade aluminiumplåtar som vi ställt mot ladugårdsväggen och byggt en hage i.

Hagen går en bit utanför vindskyddet så de kan välja att vara ute eller inne. Sedan de fick flytta ut dit har det blivit lugnare både bland baggarna och bland tackorna.

Baggarnas hage vetter mot gårdsplanen och vi tror att de uppskattar att de kan följa med vad som händer på gården.

De är nyfikna och står alltid och tittar på vad vi gör.

Nu är det slut

Sedan november har jag gått en halvfartsutbildning på Hjo Folkhögskola med Jonas Ringqvist som lärare. En av de bästa kurser jag gått. Jag har lärt mig så oerhört mycket och blivit mer strukturerad och bättre förberedd inför årets säsong.

Nu har jag en plan som borde fungera och är dessutom fast besluten om att försöka följa den. Sista träffen var vi på Bossgården där jag har varit många gånger förut. Tidigare gånger har det varit studiebesök men nu med ett halvår tillsammans rörde vi oss till en ny nördnivå. Så himla skönt.

Jonas började med att gå igenom planen för dagen.

Vi har träffats en gång i månaden under ett halvårs tid men haft mycket kontakt i vår grupp på facebook. Eftersom vi brottats med samma frågor har vi kunnat be om och få hjälp i gruppen. Nästan alla ur gruppen var dessutom med på odlardagarna i Göteborg så det känns som om vi känner varandra. Vi har bestämt att vi ska träffas igen efter odlingssäsongen och det känns bra.

Vi började med att studera jord. Dels genom att ta upp jord med en halvcirkelformad pinne för att få upp jord på djupare lager utan att behöva gräva. Dels genom att känna på jorden och studera den.

Vädret var inte det bästa så vi tyckte alla det var skönt att gå in i växthuset. Där odlar de tomater på halva ytan under plansiloplast med två droppbevattningsslangar från Waterboys i varje bädd. Vi tittade på verktyg och började med bredgrepen.

De som inte hade testat bredgrep förut fick möjlighet att göra det. Jonas bredgrepar alla bäddar för att luckra jorden utan att behöva vända den.

Bredgrepen ska bändas tillbaka bara så man ser att jorden spricker upp och inte som på bilden nedan. Där ville vi kunna studera jorden så därför bände Jonas isär rejält.

Vi gick över till att diskutera hjulhackans för- och nackdelar. Åsikterna gick isär. Vissa tyckte att det var bättre att köra med rensjärn så vi diskuterade tekniker vid hjulhackekörning samt om man eventuellt skulle modifiera den.

Andra halvan av växthuset var fyllt med vinterodling. Spenat och vinterportulak finns att skörda och smakade mycket gott. Dessa grödor fryser ihop och tinar men klarar det och växer vidare när temperaturerna går upp och ljuset återkommer.

Sedan var det dags för olika modeller av såmaskiner och deras för- och nackdelar. Först ut var Earthway som flera testat men ingen var nöjd med.

Därefter Sembdner som används till sådder med små radavstånd som rädisor. Vill man ha bredare mellan raderna får man helt enkelt låta bli att lägga frö i varje behållare.

Den verkade ganska smidig. Såbädden måste vara väldigt fin och man reglerar sådjupet genom att höja eller sänka skaftet.

Sist ut var Yang som nu finns till salu på Semenco. Alla som testat var nöjda med den och det känns ju bra eftersom vi precis köpt en. Alla som prövat var dessutom överens om att man måste testa sig fram och lära sig alla inställningar.

Det känns som om man gärna skulle vilja ha en tabell där det står hur man ska ställa in den och en tabell finns på såmaskinen men den stämmer tydligen inte perfekt.

Man ställer in den genom att byta kugghjul på två ställen. Alla kombinationer man kan få fram genom att byta främre och bakre kugghjul avgör hur snabbt den frömatande rullen snurrar. Rullar finns i massa olika modeller för olika fröer så du måste också veta vilken rulle du ska sätta på. Det finns också en borste som ska justeras för att avgöra hur många frön som ska trilla ner i rullens håligheter. Någon berättade att de provkört hemma på ett lakan för att se hur många frön som kommer ut. Jonas kom dock på att radien på drivhjulet inte blir det samma om man kör på ett hårt underlag. Han rekommenderade istället att man väger fröerna och kontrollväger efter en sträcka för att se hur tätt man sått.

Sedan trängde vi ihop oss i skölj- och packrummet. Vi diskuterade skölj av grönsaker och Jonas visade en salladsslunga som de använder till vintersallat.

Kylrummet var inte så fullt eftersom det mesta är sålt men lite vitkål låg lagrat i trälådor och morötter i plastbackar från Jula. Vi diskuterade temperaturer, lagringskärl och luftfuktighet. Jonas poängterade vikten av att kyla ner så många grönsaker som möjligt så fort som möjligt eftersom nästan alla grönsaker får bättre hållbarhet om de kyls ner snabbt.

Förpackningar är ett problem eftersom det inte är så många som odlar i den skala vi gör. Många förpackningar kan man inte köpa om man inte köper en hel pall. Jonas visade några perforerade plastpåsar som de fått tag på för att kunna leverera grönkål till Ica.

Slutligen ägnade vi en lång stund åt att diskutera den optimala storleken på gummiband till olika grödor och om man kan få upp hastigheten i skördearbetet genom att sätta dem runt fingrarna och i så fall vilka fingrar som gav bäst resultat.

På Bossgården drar de upp de flesta plantorna i en växthustunnel utomhus. De har dubbla skikt med plast och en fläkt som blåser in luft mellan dem. Inne i tunneln har de gjort ett inre ”rum” av treskikts bubbelplast för att kunna hålla värmen. Där har de också ett litet element ifall temperaturerna sjunker för lågt.

Jonas har räknat på energiåtgången och jämfört om han skulle driva upp plantorna inne under ledbelysning eller utomhus där ljuset är bra men tillskottsvärme behövs. Det visar sig att det skulle dra mer energi att ha plantorna inomhus än på detta sätt.

Efter rundvandringen gick vi in och jobbade i grupper med att reflektera över våra egna gårdar, våra mål, sammanhang och lösningar. Det är intressant att höra hur andra har tänkt och vad de har satt upp som mål.

Det var en trevlig dag och mycket föll på plats i mitt eget huvud. Tack alla odlingskamrater och framför allt tack Jonas för en fantastisk kurs.

Blomqvists plantskola

I Finland finns det en plantskola som specialiserat sig på ätbara träd och buskar som passar i vårt nordliga klimat. För många år sedan var jag på Älvsjö och träffade på dem där. Eftersom jag då åkte tåg så blev det inte så stora inköp. Idag har jag varit på sista träffen med min odlingsutbildning vid Hjo folkhögskola och eftersom Jönköping inte låg så långt bort och de hade trädgårdsmässa dit jag sett att Blomqvists skulle komma så gjorde jag en liten avstickare på fredag kväll.

Det är sällan jag är på mässor nu för tiden och det är ännu mer sällan det finns något på mässor som intresserar mig. Nu visste jag vad jag var ute efter och kunde hoppa över all betongkonst, blomsterlökar, matstånd, trädgårdskonst och annat ointressant. Blomqvists plantskolas stånd var desto intressantare.

Körsbär, plommon och päron fanns det flera sorter av och flera av dem härdiga till son fyra och fem.

Udda intressanta fruktträd som man blir sugen på att testa.

Mängder av blåbärstry fast det har vi redan tillräckligt med.

Leif Blomqvist himself var mycket hjälpsam och gjorde valen lättare.

Jag kunde naturligtvis inte motstå inköp. Eftersom våra havtornsplantor inte tagit sig så bra så köpte jag en hanplanta vid namn Olle och fyra honplantor som heter Eva. Sorterna är nya framodlade för kallare förhållanden. Sorterna har de fått fram genom att korsa en sort från Torneå/Haparanda med en storfruktig rysk sort. De ska 30-40% större bär och de ska vara 35% sötare än genomsnittet. Dessutom ska buskarna vara nästan taggfria eller med mycket korta taggar. Alla som skördat havtorn inser hur skönt det skulle vara om det stämde.

Sedan köpte jag två bigaråträd. Ett gulfruktigt som heter Vytenu Geltonova. En självpolinerande sort som ska mogna i slutet av juli. Ett rött svenskt bigaråträd som heter Lönneberga som behöver pollineras och därför ska planteras bredvid sin gula släkting. Bigaråer är så himla goda.

Carmine Jewell är en lågväxande buskkörsbär som blir 180 centimeter högt. sorten härstammar från Kanada och klarar zon sex. Det var jag ju tvungen att ha och bredvid stod Chokladkörsbär som blir mörkbruna när de är mogna och också klarar zon sex. Båda dessa har en sötma mellan bigaråer och surkörsbär.

Två sorters päron fick också följa med. Vi har ett päronträd men det är väldigt gammalt och päronen är dessutom inte goda. Nu köpte jag ett finskt päron som hette Jukka och som fått pris för sin fina smak som ska vara smörig och mjuk. Den ska vara självfertil men frukterna blir större om den pollineras av någon annan sort. Därför köpte jag också ett Moskvas päron som ska kunna sparas i upp till tre veckor och vara goda. Båda päronsorterna ska vara härdiga till zon fyra och till och med oftast klara zon fem.

Tre plommonsorter slank också ner. Ett gult plommon som hette Onega och som är självfertilt och gott. Det är en rysk sort som är en av de allra härdigaste. De andra jag köpte hette Mi Tao Li och Shi Ren Li och är kinesiska jätteplommon. Frukterna väger 60-70 gram. Träden härstammar från Ji Lin i Kina där det vintertid blir minus 40 grader. Mi Tao Li får gulröda plommon och Shi Ren Li får mörkt lila.

14 träd och buskar senare fick jag låna Blomqvists kärra för att ta mig ut till bilen. Så himla roligt det ska bli när alla dessa bär frukt.

Odlingskursträffen får jag skriva om i morgon för nu är jag trött.

Ankungar

Vi har haft ankungar i köket ett bra tag. De kläcktes när det var som kallast och eftersom mamman inte brydde sig om dem så var vi tvungna att ta in dem för att de inte skulle dö.

Vi lyckades inte med alla men tre har vi lyckats hålla liv i. De har bott i en back med halm och en handduk i köket under en värmelampa.

Ankförvaring i köket har sina nackdelar för det luktar en del även om man byter strö till dem ofta.

Största faran har nog varit att vi skulle glömma dörren så katterna kom åt dem och någon gång har katterna smitit in, men det har gått bra. I början matade vi dem med uppblött äggula och startfoder. Vi har också matat dem med en del ärtskott, mungobönsskott och boveteskott.

Två av ankungarna har växt rejält men en är mycket, mycket mindre än sina syskon. Den verkar äta lika ofta men växer helt enkelt inte lika fort.

I veckan insåg vi att de blivit för stora för sin back så igår fick de flytta ut i ladugården.

Nu bor de i en hundbur där vi hängt värmelampan. Det har ju också blivit betydligt mildare så risken för minusgrader i ladugården är över för säsongen. Vi tror att de kommer att klara sig bra.

Hundburen står precis vid de andra ankornas bur och de verkar vara lite intresserade av varandra. Förhoppningsvis innebär det att det blir lättare när flocken ska slås samman. Vi byter vatten i ankornas badkar var tredje dag men det ser alltid lika skitigt ut förutom första kvarten. De andra ankorna ruvar på nya ägg så vi får se hur många ankungar vi har när sommaren kommer.

« Äldre inlägg

© 2019 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑