Östängs gård

En gård för omställning

Snö

Att få jobba hemma på gården idag känns fantastiskt. Det är så vackert ute även om himlen är ganska mörk.

Allt är täckt av snö och på något sätt lugnar det ner verksamheten betydligt. Värmde upp på morgonen med snöskottning och tog sedan hand om djuren. De håller sig gärna inne trots att de kan välja själva. Tog sedan en promenad. Det hinner vi inte ofta men nu när sista marknaden för i år är gjord så finns det plötsligt tid. Skakade av snö från våra nysatta äppleträd. Vi har satt tre sorter och mittenradens träd har inte fällt alla löv. Det gör att snön lägger sig och blir tung. Vi har inte fäst träden vid vajer vilket vi borde gjort men vi tänkte vänta med det till våren för att träden skulle stadga sig lite. Vi trodde inte att det skulle vara något problem för dem förrän de bar frukt. Vi trodde inte att Ingrid Marie skulle spara sina löv och därmed bli tunga av snö.

Satte mig sedan ett par timmar med redovisningen av leaderprojektet. Kanske inte den roligaste sysselsättningen men väldigt skönt att projektet är beviljat så vi kan komma igång med det arbetet.

Varvade med lite utomhussysslor när skrivbordsjobbet blev för tråkigt.

Framåt kvällen blev det 7-8 minusgrader och stjärnorna lyste upp snön. I morgon ska det bli tögrader och då försvinner vintermagin för den här gången. Så är det att leva i Västsverige

Vikaryds julmarknad

Alla ni som missade Vikaryds julmarknad idag är välkomna i morgon mellan 10-15. Det är en mysig julmarknad i ett gammalt magasin där säljare av hantverk och lokalt producerad mat finns på två våningar. Borden är uppbyggda av halmbalar och golvet till stor del täckt av halm. Till vänster om oss stod Olivlunden som säljer väldigt god olivolja och andra produkter från egen olivlund i Grekland. 

Till höger om oss sålde Daniel Ahlström enormt fina skärbrädor i olika träslag och former. 

Vår egen högsäsong är ju egentligen över eftersom det inte finns så mycket kvar att skörda i landen. Vi hade med oss fem säckar grönkål som sålde slut innan halva dagen var över. Brysselkål på stock var det som väckte mest uppmärksamhet och de sålde också slut. Vi hade med lök, purjolök och palsternacka också och det har vi kvar även till morgondagens marknad. Brysselkål kommer vi att skörda fler i morgon bitti men grönkålen är slut för i år. Utöver grönsaker sålde vi honung, vaxljus, råull och lammskinn och även de sålde bra.

En julmarknad är ett bra ställe om man vill hitta unika presenter. Det fanns mycket att välja på. 

På andra våning fanns mängder med hantverk av olika slag.

 

 

 

 

 

 

Mysigt och väldigt trevlig stämning. Utomhus kan man köpa granar, grillade korvar och bröd. Naturligtvis har Vikaryds köttbod öppet med mycket bra kött  och annat gott inför julen. 

Julklappstips

På vår webbsida under rubriken Fårskinn hittar ni våra skinn från Östängsgård. Vi säljer ekoskinn, tvättbara skinn och mattskinn. Kanske känner du någon som vill ha ett vackert skinn i julklapp. Vill du känna på skinnen så kommer vi ha dem med oss i morgon till Vikaryds julmarknad. Bor du långt bort så kan du beställa via mail till info@ostangsgard.se

Våra egna favoriter är de oklippta skinnen med lång härlig ”hippielock”.

8720 närbild

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Men vi säljer även klippta skinn, både ekologiskt garvade och tvättbara. Mer information om varje skinn hittar du om du klickar på länken Fårskinn.

8713 närbild

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi är inte KRAV-certifierade men använder inte några bekämpningsmedel eller konstgödsel. Fåren äter till största delen det foder som vi producerar själva. När det inte räcker köper vi ensilage från en närbelägen KRAV-certifierad gård. Våra får går ute året om. När de är i sin vinterhage kan de gå in i stallet då portarna alltid står öppna men de väljer själva när de ska gå ut. Våra skinn garvas på Tranås skinnberedning som garvar sina skinn i Sverige.

 

Lågsäsong

Det händer inte så mycket spektakulärt just nu. Vi har inga wwoofare på gården och odlingarna ligger nere. Den mesta tiden går åt till att styra upp sådant som vi inte hunnit med under säsongen. Ju längre vi bor här desto mer trillar på plats och vi börjar så sakta få ordning i alla uthus. Vi har burit runt saker en hel del. Ibland till ställen som sedan visat sig vara mindre lämpliga för ändamålet. Vi hade t.ex. inrättat ett arbetsklädsförråd på vår veranda där vi sitter och fikar och äter lunch med wwoofarna. Det innebar att där alltid såg ganska skräpigt ut. Vi har köpt många stövlar, arbetsskor, overaller och arbetsbyxor på second-hand-affärer och de tar nu mycket mer plats än vad vi kalkylerat med från början. Därför har vi nu börjat flytta alltihop till utrymmet ovanför verkstäderna där vi också inrättat målarverkstad och lagerutrymme. Det kommer att bli mycket mer överskådligt och lättare att hantera.

I en gammal garderob lagrar vi overaller, byxor, tröjor och barnarbetskläder. Nu ska vi bara hitta dörren till garderoben också så att kläderna kan hållas relativt dammfria. 

Längst ena väggen på hyllor förvaras stövlar och arbetsskor. Vi har storlektsmärkt alla stövlar med vit färg så det ska vara lätt att hitta. 

I ett gammalt väggskåp förvarar vi handskar ordnade i par. (Det blir snabbt många vänsterhandskar över eftersom högerhandskarna slits mycket fortare. Det borde säljas handskar i förpackningar med en vänster och två höger)

Regnkläder av olika slag ska förvaras i två dynboxar men de behöver torka lite först.

Det är förhållandevis många wwoofare som inte har bra utrustning med sig så lagret av arbetskläder och stövlar behövs verkligen. Det känns väldigt skönt att få ordentlig ordning och märka upp all utrustning så det är lätt att hitta åtminstone i början av säsongen.

Nästa avdelning för sortering blir rördelar, stup-och hängrännetillbehör samt avloppsdelar. Sedan är det bara metallverkstaden kvar. Det känns som om vi kommer gå i mål på detta också. Sedan kan vi påbörja vinterns lite roligare byggprojekt.

Ankor på vintern

Vår lilla flock med vita Mignon-ankor verkar gilla den lilla dammen vi grävde åt dem. De kanske till och med trivdes i ankhuset eftersom de allt oftare gick in själva när det skymde. De var inte alltid på plats när mörkret lagt sig. Det hände att vi fick fösa dem ur vattnet, upp på klippan, runt huset och in genom dörren i kolsvart mörker. Men de verkar ha gillat platsen för de rörde sig inte långt därifrån bortsett från några flygturer. Kanske var det utsikten eller att det fanns lagom många mördarsniglar?

 

Men utomhusvatten har en tendens att frysa under vintern så det fick bli en inomhusbur i ladugården med mindre frostrisk. På logen fanns ett badkar som antagligen var ämnat att ge sommarvatten till kor men som inte kommit till användning. Det finns en etikett på så karet kan vara oanvänt.

Vi byter vatten med några dagars mellanrum och det är uppskattat. Då passar de på att smörja in alla fjädrar men någon olja eller fett som de tillverkar själva i en körtel nära gumpen. Oljan måste arbetas in för att fjädrarna inte ska dra åt sig vatten och det fungerar ju bra eftersom de tydligt håller sig flytande.

 

Vi gillar våra ankor även på vintern när vi inte har någon nytta av dem. De piggar upp!

Nolbygårds Julmarknad

Idag kom vi på att vi glömde att skriva om själva Julmarknaden. Vi skrev bara om förberedelserna. Så kan det bli ibland. Det blev i alla fall en fantastiskt trevlig marknad med bra väder och bra kundtillströmning. Vi startade tidigt med att skörda grönkål för att den skulle vara så fräsch som möjligt. Bilden är från dagen innan och skörden fick ske med pannlampa strax före gryningen. Marknaden började klockan tio och vi var där i god tid innan för att lasta av och kunna köra undan bilen innan start. Många säljare var redan på plats och hade packat upp sina saker. De som stod längst in hade fått en ännu tidigare tid att komma vilket vi som stod längre ut var mycket tacksamma för då de redan kört undan sina bilar.

Med allt vi skördat dagen innan så var det svårt att få plats på borden. Fick utöka ytan genom att vända några av våra träbackar upp och ner. 

Brysselkål på stock väckte mest intresse. Det var många som kommenterade att de inte hade en aning om att brysselkål växte på det sättet. Stockarna vi skördat tog snabbt slut. Nästa julmarknad får vi skörda mer. Grönkålen gick åt som smör och alla fem säckarna vi skördat tog slut. En annan sak som sålde över förväntan var ull. Vi tänkte att det kanske fanns några som ville ha till att karda och spinna men vi sålde ull som skulle bli julkransar, pyssel och bara för att det var skönt att ta på. En kund skulle använda det i sina yogaklasser! Vi fick en bra plats utefter Hus till Hus lada. Klädställningen med lammskinnen stod så att kunderna kunde gå fram och känna på skinnen. Det var roligt att vi även sålde några skinn. Många kunder var intresserade men kunde inte riktigt bestämma sig utan tog våra kontaktuppgifter för att kunna återkomma och det känns bra. Våra skinn är verkligen något som väcker uppmärksamhet. Över 30 säljare var på plats och det fanns mycket fint och gott att köpa. Magnus Jacobsson från vår Gårdssamverkansgrupp var där med sina redskap. Magnus tillverkar lådor, skärbrädor, lieorv, kvastar m.m utan att använda el. Allt görs med handverktyg och trampsvarv. Fantastiskt fina arbeten. 

Mycket folk och god stämning. Nu till helgen kör vi igen. Denna gång på Vikaryds julmarknad som pågår både lördag och söndag. Öppet mellan 10 och 15. Välkomna dit!

Julmarknadsförberedelser

Idag skulle vi in till Alingsås på möten så vi passade på att ta med tält och bord till Nolbygård eftersom vår bil är för liten för att få plats med både det och skörd. Det verkar som om det ska bli sol i morgon och det ser vi fram mot. Helst hade vi velat ha snö och sol men hellre bara sol än regn när man ska stå på marknad. På Nolbygård har de legat i och förberett för morgondagens julmarknad genom att sätta upp två cirkustält och en mängd småtält för marknadsförsäljare. Det kommer att bli över 30 säljare i morgon som kommer med lokalproducerad mat och hantverk av olika slag. Det är alltid lika trevligt att komma till Nolbygård. Där finns alltid något som gör en glad.

När vi var klara i stan åkte vi hem för att skörda inför morgondagen. Det finns inte mycket kvar i odlingarna så man får vara glad för det man hittar. Grönkål har vi gott om och den ska vi skörda i morgon bitti. Brysselkålen står också fin i landen och det skördade vi flera stockar av idag. Vi tänker sälja dem på stock. Vi tänker att många säkert inte vet hur brysselkål växer så vi skördade hela stockar och tänker sälja dem så. En stock brysselkål brukar bli lagom till ett kok och då får man dessutom med toppskotten som man kan steka i smör. Bladen gav vi till fåren som blev väldigt glada. 

Purjolöken är fortfarande fin och vi har rätt mycket kvar i landen. Morötterna är inte i säljbart skick utan de får vi äta upp själva i vinter. Palsternackor däremot har vi en del kvar som vi skördade inför morgondagens marknad. Röd- och gul lök har vi lagrat i jordkällaren så de var bara att hämta upp liksom ett par pumpor.

Pumpor som inte håller måttet går till hönorna som också blir glada. Utöver grönsaker kommer vi att sälja lammskinn i tre varianter. Eko-garvade, tvättbara och långhåriga. De långhåriga är våra favoriter. Honungen har vi inte jättemycket kvar av men det kommer räcka till morgondagens julmarknad och en julmarknad till. En kartong ägg har vi också med oss men de lär ta slut inom en halvtimme. Nu tar vi kväll och önskar er välkomna  i morgon!

Novembersnö

Traditionen bjuder att det i november ska komma lite överraskningssnö. Så även i år.

Snön började falla vid åttatiden på söndag morgon och höll på till eftermiddagen. Rönnsumaksträdet i trädgården har lutat betänkligt sedan sensommaren och det räckte med ett snöfall för att det skulle lägga sig ner. Tung snö.

Fint att se på.
Det knakade och brakade emellanåt när trädtoppar bröts och föll till marken. Vi får inventera skogen så småningom.

Nätet runt odlingen gav upp. Tung snö som sagt. Det var enkelt att åtgärda men det krävdes att vi lyfte på hela nätet och skakade av snön innan linan sattes samman igen. Det viktigaste var att få bort snön innan temperaturen begav sig ner mot flera minusgrader. Då kan den frysa fast och bli riktigt besvärlig.

 

André

Andre Kummer har varit hos oss som wwoofare av och till sedan i maj. Han kom samma dag som vi planterade våra 75 äppleträd och har varit med oss hela säsongen men idag gjorde han sin sista dag. På måndag börjar han på ett jobb i Kungälv. André är en drömwwoofare. Han kan det mesta och utför alla sina sysslor noggrant och med precision. Han har deltagit i gårdens alla sysslor och vi har emellanåt kunnat lämna över djuren, odlingen och allt annat i hans händer och varit helt förvissade om att han skulle sköta det perfekt. Det har varit en rörig tid. Inte på grund av André utan för att vi har 100 projekt på gång samtidigt. ALLA utrymmen på gården har varit i en enda röra i slutet av säsongen eftersom vi inte har haft tid att städa, plocka undan eller avsluta några projekt. Nu när säsongen är över kommer en tid då vi bär alla saker tillbaka till sin rätta plats. Det är nödvändigt för att vi ska känna oss tillfreds inför vintern men också för att vi ska ha en möjlighet att hantera nästa säsong. André är bra på att städa. Den här sista veckan har han tagit sig an utrymmet i verkstaden där vi har våra sågar och nu också en rikt- och planhyvel. Dit har vi hela säsongen burit brädor och reglar som vi kapat eller kluvit. Överblivna bitar lägger man någonstans. Någonstans blir i slutet av säsongen överallt. Det har inneburit att vi i slutet knappt kunnat ta oss fram till sågarna. Det är farligt för då ställer man sig gärna och sågar med fötterna ovanpå  liggande stumpar. Det ger inte den stabilitet som man behöver när man klyver virke. Nu råder tysk ordning i sågdelen. Helst vill man inte ens använda utrymmet eftersom vi gärna vill bevara ordningen men vet att det så småningom kommer att förvandlas till kaos igen.

André har tidigare på säsongen byggt ett mycket väl fungerande utrullningsrede till våra hönor. Den här veckan har han byggt ett till likadant. Äggen som läggs i de redena rullar ut i en bakre låda så fort hönan ställer sig upp och det gör att äggen nästan alltid är helt rena. Det spar mycket arbete och framför allt gör det att alla ägg är säljbara. Med två flyttbara utrullningsreden ökar vår flexibilitet. Vi kan ställa dem i samma utrymme om vi har stora flockar och har vi mindre flockar kan vi ha ett i varje grupp. 

På bilden fattas tak, lucka och målning. Tack André för all hjälp och lycka till med resten av livet 🙂

Oxalsyra och bistick

Varroa destructor, vilket namn! Det är ett kvalster som i långa tider har levt som parasit på en art av vildbin men kunde kliva över till ”tambin” efter lite klantiga blandningsförsök. Sedan dess har den spridit sig bland honungsbin och idag är större delen av Sverige påverkat. Bisamhällen som inte får mänskligt stöd går under inom en treårsperiod. Stöd innebär att människan hjälper till att minska mängden varroa till en tolerabel nivå. Det kan ska på flera sätt. Vi använder oxalsyra. Syran blandas i sockervatten och sprutas på bina som en ljummen vätska. Sockret ska bidra till att bina slickar av varandra och att oxalsyran ska spridas till så många bin som möjligt på kort tid. Den hastiga pH-sänkningen dödar kvalstren. Det finns behandlingsmetoder som använder kemikalier men det finns några nackdelar med det. Dels så finns det alltid en liten risk för att bekämpningsmedlet hamnar i vaxet och honungen, dels kan man räkna med att kvalstren utvecklar resistens mot de aktiva kemikalierna. Det är möjligt att varroa kan bilda resistens mot pH-chocker men oxalsyra är ganska ofarligt och finns naturligt i vax och honung i låga doser.

Behandlingen går ut på att bina ska få en vinter med måttlig mängd varroa i kupan. Varroan kan bara fortplanta sig genom att krypa in en cell där det finns en bilarv. Drottningen lägger inga ägg efter sensommaren så hela vintern måste varroakvalstren sitta fast på vuxna bin och vänta på bättre tider. De håller sig vid liv genom att bita hål på binas skal och suga i sig vätska. Genom hålen kan virus, svamp och bakterier angripa bina, så många kvalster ger ett svagare samhälle.

Oxalsyran kan inte komma in till larver eller bin som fortfarande är i cellerna, så det är viktigt att vänta tills alla bin har krupit ut. När november är här är det dags för behandling.

När jag köpte min första kupa av en biodlare i föreningen så fick jag med ett rejält förråd av täckglas. Säljaren hade kommit över ett skyltfönster och låtit skära det i småbitar. Jag förstod inte värdet av dem förrän jag behövde komplettera med fler täckglas.

Jag hade beställt 12 täckglas, 6 mm tjocka, med måtten 42×14 cm och det var precis det jag fick. Priset var lite högre än väntat, 48 kr/st, men de håller å andra sidan i många år. Glasmästaren berättade att 6 mm tjocka glas kräver att man, efter ristningen med diamanten, tar i till man tror att bänken ska gå sönder och sedan lite till. Då kan man bryta av det.

Snygga glasskivor.

Vi försöker att undvika att störa bina i onödan. Därför har foderlådorna fått vara kvar sedan bina fick sitt socker. Nödlösningarna som ersatte täckglasen har också fått vara kvar. Byggplast och tunna plexiskivor fungerar egentligen men plasten blåser lätt iväg och plexiglasen kommer inte att hålla i längden. Så det känns bra att få lägga på nya täckglas.

Nästa gång ska vi beställa lite längre glas. Våra kupor har ganska tjocka väggar och det är onödigt att låta glasskivorna trilla ner på bin om man råkar lägga dem lite fel.

Och så var det behandlingen.

Vi använder det rammått som kallas lågnormal och vi invintrar alltid på två lådor som står på varandra. Om bina fått för sig att de ska sitta på den undre lådan måste den övre lyftas av. ganska tungt eftersom ungefär hälften av 27 kg sockerlösning finns i lådan. I den här kupan fanns bina i den övre lådan men de var några centimeter ner mellan vaxkakorna så de syns inte.

Under försommaren är bin i allmänhet vänliga till sättet. de har en sommar framför sig och vill inte riskera sitt liv genom att sticka någon om man inte provocerar dem.

På hösten är det annorlunda. Deras enda möjlighet att överleva vintern är att behålla honungen (eller sockret som vi har lurat på dem) och många bin är redo att offra sitt liv för samhället. I ett par samhällen luktade det bigift så fort kupan öppnades. Doften av giftet triggar andra bin att gå på krigsstigen och det blir lite upphetsad stämning vilket det sällan blir under sommaren. Om man inte råkar tappa en låda eller liknade, förstås.

Nu bar det sig inte bättre än att jag hade slarvat när jag stängde bidräkten. Ett tre centimeters glapp i blixtlåsen fram på halsen. Ett bi kröp in och blev säkert klämd av tyget, eller ville mig bara illa, och stack vid nyckelbenet. Jag hade hunnit med hälften av samhällena och funderade på att ta av mig dräkten för att ta bort gadden men dels så kände jag hur solen gick ner, dels hade jag flera bin gående på mig och det skulle ta tid att veta om jag var bifri innan jag kunde ta av mig. Så jag fortsatte att arbeta. Efter två samhällen till så började det kännas som att det svullnade inne i öronen, sedan blev läpparna annorlunda och jag fick slem i munnen. Det här var inte bra, men jag bet ihop och avslutade med de sista två samhällena. Det var ändå det sista jobbet med bina för året och det kändes bra att det blev klart.

När jag väl kom in fick jag lägga mig på soffan med benen högt men det blev inte så mycket bättre. Vi ringde 1177 och fick rådet att åka till akutmottagningen. Där fick vi gå före kön och fick bums två olika mediciner och en adrenalinspruta i benet. jag hann bli röd på hela övre halvan av kroppen och var ganska matt. Medikamenterna hjälpte dock inom 20 minuter. Sedan blev det ett par timmar under observation innan vi kunde åka hem.

Det här var något som inte fick hända. Jag försöker att hålla antalet bistick så nära noll det går. Vissa år går det men vissa inte. Kanske är det att jag får få bistick jämfört med många andra biodlare som gjorde att jag fick en allergisk reaktion? Det finns ett talesätt att bistick inte är farligt för biodlaren utan för hans hustru. (Ganska tydligt att talesättet är från tiden då biodlingen var en renodlat manlig sysselsättning.) Eller så berodde det på att biet stack på ett känslig del av kroppen, nära viktiga delar av immunförsvaret.

Jag kommer att bli kallad till en allergiutredning som jag hoppas visar att jag inte har blivit överkänslig för bigift utan att detta var en engångshändelse. Vi får se. Nu har vi i alla fall en adrenalinpenna hemma för säkerhets skull. Så kan det gå.

 

« Äldre inlägg

© 2017 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑