Östängs gård

En gård för omställning

Mat till många

Ibland får jag frågan hur jag hinner med att både handleda wwoofare och praktikanter, serva med fika och lunch samt sköta en grönsaksodling och mycket av det som görs på gården. Jag har inte fler timmar än någon annan, tyvärr, men jag är ganska bra på att utnyttja dem jag har.

Jag serverar fika och lunch till våra wwoofare varje vardag. Har vi praktikanter och wwoofare här samtidigt så får praktikanterna också mat om de vill. Ska jag laga till några kan jag lika gärna laga till fler. Vi är allt mellan tre till elva personer som äter här varje vardag och just nu har vi minst fyra wwoofare och en praktikant per dag men ofta trillar någon mer in.

Det gör att mathållningen måste vara flexibel. Jag gillar att laga mat och hade jag inte gjort det så hade vi hittat ett annat system där wwoofarna fick laga varannan måltid eller något liknande men jag tycker det är kul så jag hittar sätt att hinna med.

Att laga mat på ett ”normalt” sätt fungerar inte under de här omständigheterna. Att plocka fram redskap, ingredienser och sedan diska efter en enda matlagning duger under vintern men inte under sommarhalvåret. Nu krävs det stora volymer och att köket inte är tillgängligt för att äta. Diskmaskinen kommer också att gå varm.

Idag har jag haft en typisk köksdag. Då stänger jag in mig i köket och bakar och lagar mängder med mat. Det är rätt skönt att inte jobba ute och att få vara inomhus en hel dag när man är van att alltid jobba i odlingen. Jag gillar att hitta på nya sätt att använda de råvaror jag har hemma. Det blir lite annorlunda att laga mat när vi själva producerar råvaror för jag vill verkligen ta tillvara så mycket som möjligt eftersom en hel del jobb är nedlagt i produktionen. Det gör att jag nästan aldrig följer något recept även om jag ofta tittar på recept för att hitta inspiration.

Att laga mycket mat på en gång ger tidsvinster. Idag har jag t.ex. gjort blomkålssoppa, köttfärssås, linssoppa, burritos och långkokat revbensspjäll. Till alla dessa rätter behöver jag lök och vitlök och det spar mycket tid att skala och hacka all lök på en gång och lägga i en bunke. Till två av rätterna behövde jag stekt färs och även det går mycket fortare om man steker i flera olika pannor samtidigt. Medan potatis och blomkål kokade i en jättegryta kokte jag linser till linssoppa i en annan.

Parallellt med maten idag har jag gjort kokostoppar, bananbröd och äppelkaka eftersom de inte behöver stå på spisen utan gör att jag kan utnyttja ugnen när jag ändå är i köket. När jag skriver detta så hör jag att det låter helt galet och jag börjar ana att det kanske inte är helt normalt att laga mat på det här sättet.

Totalt idag har jag lagat ungefär 80 portioner mat. Jag fryser in alltihop i batcher om fyra-sex portioner vilket gör att det är lätt att tina en eller flera batcher beroende på hur många vi råkar vara till lunch. Soppor gör jag tjockare än vad jag tänker servera dem för då tar de mindre plats i frysen. Många soppor går också att utöka om det råkar bli fler till lunchen än vad jag räknat med genom att tillsätta mer linser, mer krossade tomater eller någon helt annan grönsak från frysen.

Jag gör aldrig en enda paj utan flera när jag ändå sätter igång att göra pajer. Jag gör ofta köttfärssås om jag ändå gör lasagne. Jag gör ofta både ett par vegetariska lasagner om jag ändå gör köttfärslasagner osv. Allt för att få gjort så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt.

Jag har ett förråd av matvete, pasta, mathavre, ris, bulgur och potatis och råkar vi bli riktigt många så kan en tänkt soppa lätt förvandlas till en gryta genom att den inte spädas som tänkt utan serveras med matvete eller något annat för att räcka till fler.

Egentligen tror jag att jag har lärt mig att laga mat på det här sättet av min mamma. När jag var liten så var alltid alla välkomna. Tog vi med oss kompisar hem så fanns det alltid mat till dem också. Räckte inte den rätt hon hade planerat så åkte bröd och smör fram så att maten räckte till alla.

Under en vanlig arbetsdag på Östäng så är jag med och jobbar från åtta till tio i tio och klockan tio fikar vi. Det tar mig ungefär tio minuter att fixa fika eftersom det redan är förberett. Något tinades ur frysen dagen innan och koppar och glas väntar redan på en bricka som gjordes i ordning kvällen före eller samma morgon. Sedan är jag med och jobbar fram till ungefär 20-30 minuter före lunch då jag går in och sätter den tinade lunchen i mikron och gör i ordning en sallad och dukar.

Allt hänger på planering och på att alltid hålla frysarna fulla så det bara är att plocka upp något. Under grönsakssäsongen är det inte något problem alls då jag alltid får något över efter marknaden på lördagarna. Det innebär att jag oftast drar mig tillbaka till köket när jag kommer hem och lagar till något av det. Så här innan vi har mycket grönsaker så blir det mer fokus på kötträtter och grönsaker från frysen och det kräver lite annan planering. Så här tidigt på säsongen kan vi göra sallader av nyskördade salladshuvuden och använda gräslök till luncher men snart blir variationen större och då blir det ännu roligare att laga mat.

Jag gillar att laga mat mer än vad jag gillar att baka. Jag har tidigare varit bortskämd med att våra barn har bakat men nu när de flyttat hemifrån så får jag baka istället. Bakningen är tråkigare för jag kan inte tillräckligt för att baka utan recept. Det gör att lite av kreativiteten försvinner och därmed blir det tråkigare. Fika är dock inte något man slarvar med när man har folk som jobbar hårt på ens gård. En välbehövlig paus på förmiddagen gör att vi alla orkar mer och blir på bättre humör.

Lammsläpp 2021

Igår släppte vi ut fåren. Våren har varit utdragen och kall men nu fanns äntligen gräs att äta. Förflyttningen från inne till ute brukar vara kaotisk. Tackorna prioriterar att inte tappa bort sina lamm men glömmer bort lammen när de får syn på grönt gräs. Lammen har inte betat gräs tidigare och får panik om de inte är nära sin mor.

Wwoof-Jonas har tagit på sig att fixa vår fådda sopkärra till att bli en lamm-taxi. Han blev klar samma morgon och var ganska sugen på att testa den.

Langen går. Gerlien lyfter, Ylva skickar vidare och Jonas lastar.

Tanken är att tackorna inte ska dra mot närmaste grästuva eller tulpan om deras lamm rör sig i lagom takt i en kärra. Lammen kommer i alla fall inte att rusa efter tackan vilket skulle få henna att springa vidare.

Visa av tidigare år så hade vi skapat en tydlig bana. Vägen var helt blockerad men vi brukar inte ha särskilt mycket trafik.

Det fanns bara plats för fyra lamm men vi ville testa och se om en samlad bunt lamm skulle ge lite lugn. Sträckan är bara 50 meter så det kanske skulle kunna fungera?

I början såg det lovande ut.

Icke. Ylvas idé med ett tak av töjbart lastnät fungerade nästan halva sträckan.

Tackorna brydde sig måttligt om var deras lamm befann sig. Gräs!

Tack vare banan så gick det ganska smidigt ändå. Efter att ha föst in de sista lammen som i panik ville tillbaka till mamma som kanske var kvar i ladugården men som betade för fullt så var alla på plats. Det dröjde några minuter innan alla tackor hade rätt lamm i närheten och tryggheten återvände. Sedan testades elstängslet av lammen och efter det var det dags att sträcka ut och njuta av att ha kommit ut.

Henrik är det ljusa lammet som gärna tar täten.

Det är en fantastisk känsla när man äntligen får släppa ut dem på betet. Alla lammningar avklarade och alla mår bra. Nu ska de vara i denna hage de närmaste dagarna så vi kan hålla lite extra koll på lammen. Det är en av våra två välkomstbeteshagar som används vartannat år. Tanken med det är att hålla nere parasittrycket så att lammen får friskt bete sin första tid ute. Det gör också att vi kan njuta av deras lammrace och krumsprång.

Artikel nummer tre i Åter

Så har nya numret av tidningen Åter kommit ut och den innehåller vår tredje artikel. Den här gången fokuserar vi på vikten av att ha nätverk omkring sig om man skaffar gård. Artikeln hittar du nedan om du inte prenumererar på tidningen. Det rekommenderar vi annars för alla som är det mista intresserade av alternativa sätt att leva. Det kommer också att bli en fjärde artikel men den får vänta tills i höst för den här tiden på året hinner vi inte med att skriva.

Snigelstaket version 2

Idag har vi äntligen byggt klart nya områdets snigelstaket och det var på tiden för nu har de vaknat. I morse gick jag över bäddarna och överallt där grödor kommit upp huserar mängder med trädgårdssniglar.

Små svarta smala som inte gör någon större skada i odlingen när grödorna blivit några centimeter stora men som kan tömma en hel bädd på nyuppkomna morötter eller rödbetor. Femtio per bädd i snitt där det fanns grödor och inga alls i de falska såbäddarna där inget är sått ännu.

Vi klipper alla sniglar vi ser med en sax doppad i järnferramol. När man klipper isär en snigel så ser man om den redan har kalasat på järnferramol.

En trevlig upptäckt i morse var att även trädgårdssniglarna äter järnferramol precis som de spanska skogssniglarna. Vi har känt oss lite osäkra på det men som ni ser på bilden ovan så är snigeln jag just klippt full med blått slem. Det gör kampen lättare.

Vi har haft utkik efter de spanska skogssniglarna ett tag nu och bara hittat enstaka men idag hade de krupit upp ur jorden och satt på undersidan plaster som låg i odlingen.

Mängder klipptes med sax doppad i järnferramol och sedan hoppas vi att de kommer och äter upp sina kompisar och får i sig ferramolet på köpet.

Vi har en träsarg längst ner på staketet runt hela odlingen. Den första delen vi byggde är kantad med L-formad plåt som gör en hel del för att stoppa sniglarna även om det inte tar död på dem. Tanken är att det är svårt för en snigel att ta sig över den vassa kanten och vi tror att det fungerar.

En stor fördel med plåten är att vi kan lägga järnferramol under den som ligger skyddat från regn. Men i år har vi bestämt oss för att testa en ny variant som vi fått idén till av Anette på Boäng.

I den nya delen började vi med att lägga ut stenmjöl, som vi hade över, längs med träsargen på utsidan för att det inte ska vara så enkelt för sniglarna att komma under sargen.

Marken är så ojämn så ibland satt träsargen en bit ovanför marken.

Det är många meter träsarg som vi byggt av egenuppsågat virke från vår egen skog. Sargen är fastsatt i stolparna som håller uppe ett alloxnät mot rådjur, katter och hönor.

Sedan tog vi vår nyinköpta rostfria tråd och rullade ut längst med sargen.

Sedan häftade vi fast två parallella trådar runt hela odlingens nya del.

En person fick vara trådansvarig för att se till att rullen inte fick eget liv och snurrade upp sig. Vi försökte hålla tråden sträckt hela tiden för att slippa uppleva trassel.

Inne i trädgårdsskjulet satte vi upp en 24 volts transformator för att få en spänning som räcker för att ta död på en snigel men som inte skadar något annat. Transformatorn kopplades sedan till ett vanligt vägguttag. Våt transformator har ingen likriktare utan levererar växelspänning på sekundärsidan, alltså på lågspänningsidan. Förmodligen är de flesta snigelstaket försedda med likspänning så vi får se om vårt fungerar trots detta.

Från transformatorn går en ledare ner till de två trådarna och runt hela odlingen. Vi har tre dörrar in i den nya delen. I två av dem har vi satt upp en tjock regel på marken och satt fast trådarna på.

Det är grindar som vi går ut och in igenom men där vi inte kör skottkärra så ofta. Den tredje grinden använder vi dagligen så där kopplade vi trådarna till en kabel som vi grävde ner för att komma upp på andra sidan grinden och kopplas på trådarna igen. Det ger visserligen sniglarna ett ställe att komma in på men vi tror inte de är så smarta så de söker upp just det stället medvetet.

Kopplingarna är inte väderskyddade för vi ville se om det fungerar först. Så här långt ser det bra ut. I den slutet av trådarna var det 27 volt mellan trådarna. Först kändes det fel med 27 volt från en transformator som ska ge 24 volt men det stämmer. Transformatorn är från tiden då vi hade 220 volt i ledningarna i stället för 230 volt som vi har idag så det bör bli något högre lågspänning än de utlovade 24.

Om detta fungerar som det ska så kommer vi förmodligen att ta bort de L-formade plåtarna och sätta upp detta runt hela odlingen.

Det är både billigare och lättare än att sätta plåt och dessutom dödar det sniglarna istället för att bara få dem att vända om.

För att bygga ditt eget snigelstaket behöver du:

  • Träsarg runt odlingen
  • Rostfri ståltråd eller förtennad koppartråd
  • Häftklamrar – helst rostfria
  • En 24 V transformator
  • Ett el-uttag

Våra erfarenheter säger att det är ganska enkelt att få en sådan här konstruktion att fungera en säsong men att det krävs mer eftertanke om konstruktionen ska fungera även säsong fyra och fem. Den ska vara någorlunda väderskyddad, någorlunda sparktålig och klara av att sitta upp även vintertid. Sedan ska materialen som leder ström tycka om varandra så att det ena inte får det andra att ärga eller rosta. De flesta protyper vi bygger blir till av något vi har köpt in som får samsas med annat som vi råkar ha hemma. Det är trevligt när konstruktionen fungerar några år för felsökning är inte alls lika kul som att konstruera!

Stödmatning

Vi har blivit mycket duktigare på att hålla koll på lammens vikter. Anledningen till det är att vi förra året fick några lamm som aldrig riktigt växte till sig som de skulle. Nu väger vi alla lammen från dag ett och sedan kollar vi första veckan så de går upp som de ska vilket innebär cirka två hekto per dygn. Gör de inte det så toppar vi upp med mjölkersättning. Det kan finnas flera skäl till varför de inte går upp i vikt som de ska. Tackan kan ha dåligt med mjölk. Syskonet kan ta för sig och tränga undan. Lammet kan ha dålig ork och helt enkelt dia dåligt. I de fall där viktuppgången inte varit önskvärd i år så har det räckt med lite stödmatning några dagar så har det rättat till sig. Vi har haft en tacka som haft livmoderinflammation men nu är hon återställd och ger tillräckligt med mjölk. Vi har haft en annan förstagångslammare som inte hade tillräckligt med mjölk i början men som nu har kommit igång. Vi har haft ett lamm där syskonet helt enkelt la beslag på det mesta och så har vi ett syskonpar där vi inte riktigt begriper orsaken.

I alla de fallen så har det rätat upp sig och nu har vi 17 pigga glada lamm med väldigt mycket spring i benen. Att vi stödmatat på ett annat sätt än tidigare innebär också att vi spenderat mer tid bland lammen än andra år. Det gör att alla vill umgås och gosa samtidigt.

Semesterdag

Idag tog vi ledigt. Sista lammet kom torsdag kväll så för första gången på en månad så har vi kunnat åka bort båda två en hel dag. Började med fika på Brobacka kaffestuga som är en riktig klassiker med våfflor som specialitet. Eftersom vi skulle vidare så blev det inte någon våffla för oss denna gång men de kan rekommenderas för er som har vägarna förbi. Vi åkte sedan vidare ner till Gunnebo Slott i Mölndal.

Vi har aldrig varit där men vi har varit på väg många gånger.

Håller man på med grönsaksodling så hör man talas om Gunnebo eftersom de utbildar trädgårdsmästare. Vi kommer i år dessutom att få en praktikant från den utbildningen i år. Slottet byggdes i slutet av 1700-talet som sommarvilla åt en rik köpman från Göteborg. Drivhuset är dock inte original utan återuppbyggt efter skisser som funnits bevarade sedan 1800-talet.

Gunnebo är ett 100 hektar kulturreservat som drivs av Mölndals stad och Länstyrelsen i Västra Götaland. Vi var inte så intresserade av att vandra runt i parker och skogsområden utan gick direkt upp mot slottet. Vi kom in på slottsområdet via Nya köksträdgården med ogräsfria grusgångar och träsargade odlingsytor med uppdragna markeringssnören och halmade gångar. Allt gav ett mycket prydligt intryck med imponerande stenmurar och ett svagt böjt drivhus med spännande arkitektur. Det som mest fångade vårt intresse var dock två parallella metalltrådar som löpte längst med alla träsargarna. .

Precis det här ska vi fixa i veckan! Två parallella metalltrådar fastsatta med häftklamrar och anslutna till 24 V ström.

Vi har köpt rostfri tråd och rostfria klamrar men på Gunnebo var klamrarna rostiga och tråden ärjad så vi gissar på koppartråd och järnklamrar och det fungerar säkert bra det också även om det inte håller lika länge. Bara att få se det gjorde resan värd – men så är vi kanske lite nördiga också.

I Gamla köksträdgården var det redan en hel del som växte. Både gamla och nya köksträdgården är återskapade efter ritningar från 1700-talet gjorda av arkitekt Carlberg.

Många olika sorters perenna lökar men utan skylt så helt säkra på vad vi såg är vi inte.

Det här tror vi är Gode Kung Henriks målla. En växt vi själva har i skogsträdgården men som vi inte tycker speciellt mycket om och därför aldrig använder. Men namnet är ju kul!

I drivbänkarna växte diverse kålplantor, blommor och annat.

En imponerande äppelträdsspaljé inramade trädgården och några av träden blommade redan.

Några av drivbänkarna hade gamla glasfönster över sig och därunder växte spenat.

Sedan gick vi till den formella trädgården nere vid slottet men den kändes mycket mindre inspirerande.

Slottet är mycket charmigt. På håll ser det ut som en traditionell stenbyggnad men på nära håll syns det tydligt att det är en träbyggnad. Så svenskt! Covid gjorde att ingen fick komma in så vi får återkomma för en rundtur på slottet.

Denna del är återskapad sedan 1940 talet och fram till idag i flera etapper och arbetet pågick fortfarande. Längst ner till höger

Sedan åt vi lunch i det som är Tjänstefolksbyggnaden. Den återuppbyggdes efter originalritningarna men senare har det visat sig att den aldrig tidigare funnits mer än på ritningarna.

Väggarna är timrade och målade först i linoljefärg och sedan med en snygg limfärg bruten i grönt. Det ser verkligen ut som om huset är från 1700-talet med alla detaljer.

Fönstren högt upp vid taket öppnas av en smart anordning i järnsmide till vänster om dörren.

Rörspisen har en design som vi inte sett förut. Är det stödpelare eller värmefördelare som står på spisens sidor? Golvbrädorna är breda och slitna och spikade med smidda spik. Maten var dessutom god.

Potatisodling i halm

Vi har gett upp att odla potatis på vanligt sätt med traktor och potatiskup. Vi gillar helt enkelt inte att köra traktor i odlingen. Inte är vi särskilt bra på det heller så nu odlar vi potatis i vårt system med fasta bäddar.

Problemet med det är att bäddarna blir ordentligt tillstökade om man ska odla potatis på vanligt sätt med kupning i bädden. Det har vi prövat och det gillar vi inte heller.

Förra året odlade vi potatis i bäddar där vi hade rätt mycket ogräs och för att råda bot på det så la vi tidningar och sedan potatis och så halm uppepå potatisen. Det fungerade rimligt bra men blev inte en jättestor skörd.

Därför har vi i år skippat tidningarna och lagt potatisarna i en grop i bädden. Sedan har vi täckt med ett tunt lager gammal ensilage. När potatisblasten tittar upp kommer vi att ”kupa” genom att lägga på mer täckmaterial. Vi hoppas att resultatet ska bli bättre än förra året när vi la sättpotatisarna på tidningen.

När våra fem potatisbäddar var fulla så hade vi ändå en hink med sättpotatis över och ingen stans att sätta den.

Då la vi helt enkelt ut ett tjockt lager tidningar på ett ställe där det är rätt mycket ogräs utanför bäddsystemet.

Istället för att som förra året lägga potatisen direkt på tidningen så la vi en liten hög med jord under varje potatis så det blir lättare för rötterna att få fäste.

Sedan täckte vi med halm och nu får vi vänta och se hur resultatet blir. 50 kilo sättpotatis är i alla fall på gång.

Droppbevattningen fungerar!

Vi har berättat tidigare om att det inte var enkelt att veta vilka delar som behövs för bygga en anläggning för droppbevattning. Idag var det premiär med en timmas testkörning.

Vattnet kommer in i bågväxthuset i den gulsvarta 19-mm slangen till vänster. Vattnet har fullt tryck så därför har vi ett tappställe för vattenkannor till vänster. Åt höger kommer först en kulventil och sedan ett lamellfilter som kan behövas eftersom vi använder ytvatten. Efter filtret sitter ett solblekt tidur från Biltema och en svart förtjockning som är en tryckreducering. Den sänker trycket från 4-5 bar ner till 2,5 bar. Till sist en gardena koppling och en klen 12 mm slang som för vattnet till droppslangarna.

Droppslangarna har en öppning var 30:e centimeter och vid en första snabb inspektion ser alla ut att fungera.

För att se hur mycket vatten som kommer ur ett droppställe under en timma ställde vi en godislåda under droppslangen och tyngde ner lite med en säck för att vattnet inte skulle hamna utanför. Enligt tillverkaren ska ett droppställe ge 6 dl vatten per timma. Trycket spelar faktiskt mindre roll. Varje droppställe har en inbyggd flödesbegränsare som minskar flödet vid högre tryck. Fiffigt. Det innebär att droppställena ger samma vattenmängd även om slangen är mycket lång med det tryckfall som alltid kommer med långa slangar.

Filmen visar att droppställena har olika intervall mellan dropparna. Jag antar att vattendroppar i allmänhet har samma storlek men det kanske kan variera lite beroende på hur slangen ser ut vid hålet. Jag såg inte hur det uppmätta hålet droppade men det gav ca 5 dl under en timma. Tillräckligt bra för att det ska gå att ge tomaterna lagom mycket vatten.

Vägsladd

Vår grusväg är 900 meter. Det är inte särskilt långt men den behöver ändå lite omsorg emellanåt. Gropar ska fyllas i, gräskanter ska tuktas och vartannat år lägger vi på ett dubbellass grus som bekostas av ett bidrag från kommunen.

Då och då har jag försökt forma vägen med hjälp av schaktbladet men det är svårt att få till det så att det blir bra. I helgen lånade vi Gerhards vägsladd.

Han svetsade ihop den för många år sedan av begagnade stålbitar från skroten i Bäreberg. Den ser inte märkvärdig ut alls men den gör ett bra jobb.

Stocken är till för att tynga ner lite extra på höger sida, vilket är själva finessen med sladden. Groparna i vägen bildas när vatten står still och bilar kommer som skvätter bort vatten och grus. Om vägen har en rygg på mitten så stannar inte vattnet utan rinner ner i dikena. Bilarna skapar hjulspår och sladdens uppgift är att återställa vägen så att inte vatten kan bli stående i hjulspåren. Så har i alla fall vi uppfattat saken.

Det krävdes lite trixande innan trepunkten kunde höja och sänka sladden som det är tänkt. Sladden väger inte extremt mycket men den utgör en ganska stor hävarm. Hydrauliken på traktorer är en fantastisk uppfinning!

Filmen försöker visa hur de olika skären formar vägen men det ser mest ut som att den flyttar lösgrus fram och åter. Men vägen blev bättre och det det viktigaste.

Henrik var eljest från start

Vi har ett bagglamm som fått nummer 21002 eftersom han var det andra lammet som föddes i år. Han har fått namnet Henrik.

Någon av oss har varit hemma varje dag under lamningstiden och vi går regelbundet och kollar om nya lamm är på gång. Det kan dock dröja en timme eller två mellan gångerna om vi inte ser några tecken på att något är på gång. När Henrik och hans bror Håkan föddes var vi inte närvarande just när det hände. Mamman är en rutinerad tacka och lamningen måtte ha gått fort eftersom vi missade den. Henrik var först ut av bröderna och medan mamman krystade ut nummer två så velade sig Henrik ut genom staketet. När vi kom ut hade tackan lämnat brodern med fosterhinnorna kvar runt kroppen och hoppat ut till Henrik. Ingen skada skedd tänkte vi och såg till att alla tre fick komma in i en lamningsbox.

Vi höll koll på båda bröderna och vägde dem varje dag och det visade sig att Henrik behövde lite extra tillskott de första dagarna innan han fattade grejen och började äta ordentligt. När allt verkade frid och fröjd fick de komma ut i stora fållan dit alla tackor och lamm får komma efter några dagar i enskildhet.

Alla lamm som har fötts i år har varit svarta, utom Henrik som föddes grå. Det är enkelt att hålla koll på honom utan att granska öronbrickor. Henriks brist på respekt för seder och traditioner är mycket konsekvent. Så här såg det ofta ut när fåren fått grovfoder.

Fållan som Henrik ska vara i delar foderbord med fållan där alla tackor som inte lammat går tills de lammat. Vi vill helst inte ha lammen i den fållan där fåren gått hela vintern för att undvika parasiter.

Henrik som redan sina första levnadsminuter tog sig genom staketet tar sig nu genom foderbordet och ut i fållan där det nu bara är två tackor kvar.

Hans mamma och bror brukar stå på andra sidan foderbordet och titta på honom. I början när detta hände så bräkte mamman för att han skulle komma tillbaka men nu verkar hon ha gett upp och står bara och tittar. Brodern hänger inte på. Ibland lurar Henrik med sig några yngre kamrater men oftast sticker han iväg ensam. Han verkar inte ha något emot att vara för sig själv när de flesta lammen ligger nära sin trygga, varma mamma.

Vi hade en lamning för ett tag sedan ute i hagen och vi var på plats för att se så allt gick bra eftersom det drog ut på tiden lite. Henrik hade inte någon respekt för att tackan och de nyfödda behövde lugn och ro utan klättrade igenom foderbordet och hoppade runt på alla fyra som för att visa upp sig. Han hade lite svårt att förstå att de minutgamla lammen inte hängde på och sprang nära för att få fart på dem.

Nu har han blivit bästa kompis med en ungtacka som inte ska ha något lamm i år men som går tillsammans med de tackor som ännu inte lammat. De rejsar runt i hagen och har allmänt kul tills Henrik hoppar genom foderbordet tillbaka till mamma för att äta och vila.

I början försökte vi få tag på honom och lyfte tillbaka honom men nu har även vi gett upp. Vi har också fått vårt provsvar som visar att vi inte har några parasiter i år heller så han får helt enkelt hållas.

Vi har varit nöjda med att våra får inte har varit särskilt rymningsbenägna men årets betessäsong kommer att bli spännande. Kan det vara så att Henrik har några procent get-DNA?

« Äldre inlägg

© 2021 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑