Östängs gård

En gård för omställning

Regn – äntligen!

Idag kom det regn. Det började vid åttatiden på kvällen och det håller på än, 30 minuter senare!

Det är ett beskedligt regn men tillräckligt mycket för att det ska komma en liten, liten rännil ur stuprören. Det har vi inte varit med om sedan midsommarafton. Det är 46 dagar utan regn. Det låter kanske inte så illa men marken var ju inte vattenmättad vid midsommar, snarare torr efter en utdragen försommartorka.

Nu står vårt hopp till att SMHI har gjort en prognos som inte sviker oss som de tidigare löftena om regn har gjort. Så här ser en pinfärsk prognos ut:

Egentligen så ser den bara ut som de brukar under somrarna. Regnen kommer och går. Men eftersom denna sommaren inte varit någon vanlig sommar när det gäller nederbörd så ser vi verkligen fram mot flera dagar med regn. En rejäl rotblöta skulle minska pressen lite när det gäller bete, bränder och odlingarna.

 

Sveriges snyggaste fårtransport

Lea, Sandra och Sandrine har tagit sig an en gammal balvagn och konverterat den till en fårtransport. Den stod bortglömd och överväxt bakom andra redskap. Golvet bestod av gamla plankor som var helt ruttna. Första jobbet blev att ta bort dem och inspektera underredet som såg rostigt men ganska friskt ut. I det läget kom Alingsås Tidning på besök och gjorde ett reportage om våra wwoofare. När de gamla plankorna var borta liksom den mesta växtligheten transporterade vi ner vagnen så de kunde stå i skuggan och jobba. Där hade de också närmare till kapsågen som användes flitigt. Golvet byggdes upp av två lager brädor som skruvades i varandra. Sidorna byggdes upp av osb-skivor som oljades på ena sidan och målades vita på den andra. Alla rostiga stag sandpapprades av och oljades in med kokt linolja. Sedan fäste de skivorna genom att ta genomgående bult till en skiva på utsidan om järnstängerna. Våra wwoofare inspireras av varandra. När de ser ett projekt som andra wwoofare gjort vill de göra ännu bättre. Det gör att vi får en allt mer estetiskt tilltalande gård. Lea är duktig på att måla och tjejerna diskuterade fram och tillbaka vad de ville ha för motiv på vagnen. Till slut fastnade de för en fransk barnsaga ”Den lille prinsen” och motiven blev utifrån den med tillägg av en svensk och en fransk flagga. 

Idag blev fårtransporten klar. På ena sidan finns tre får som heter Lea, Sandra och Sandrine.

Bak på vagnen finns en otäck varg som vi hoppas att fåren inte skräms av. Tjejerna har svetsat på gångjärnen. Deras första svetsprojekt i livet.

På gångjärnen har de fäst en ramp som går att fälla ner så att fåren kan gå upp i vagnen på den.

På fredag åker Sandrine hem till Frankrike igen medan Lea och Sandra stannar ytterligare en vecka. Nu ska vi bara testköra vagnen också och se om fåren gillar den.

Nederbörd

Större delen av Sverige lider av torka i år. Vi är lyckligt lottade jämfört med de flesta och framför allt östra halvan av Sydsverige. De flesta har det nog värre än vi. Östäng fick ett par dagar med regn i början av sommaren och det var det inte alla som fick.

Men nu börjar gräset hos oss att gulna även i svackor och dalar och SMHI:s löften om ett rejält regn finns alltid några dagar bort, men krymper och försvinner när det är något dygn kvar. Det är ordentligt torrt. Vi grävde ett 60 cm djupt hål för ett par dagar sedan och det fanns ingen tillstymmelse till fukt. Helt torrt. Som damm.

Vi för ingen väderdagbok och efter några veckor utan regn börjar vi fundera på när det regnade senast. På SMHI finns väderdata. Väderstationerna är inte lika många som förr men en av de som fortfarande är aktiv ligger bara ett par kilometer från oss: Uplo.

Uplo är naturligtvis en äldre stavning av Upplo, en stor gård som är en av våra granngårdar. Det finns en kort text om Upplo i Nordisk Familjebok från 1926.

Den som klickar på den gröna ”Upplo-pricken” får upp ett fönster med beskrivning av stationen och knappar för vad som ska laddas ner. Vi valde ”Senaste 4 mån” och öppnade filen men Excel.

Så långt gick det på räls men sedan krånglade det. Efter en del frustration visade det sig att punkter (1.8) skulle ersättas av komman (1,8) för att det skulle gå att göra ett diagram på enkelt sätt. Så här blev det.

De röda staplarna är data med ett Y som kvalitetsmärkning. Det står för ”Gul (Y) = Misstänkta eller aggregerade värden. Grovt kontrollerade arkivdata och okontrollerade realtidsdata (senaste 2 tim).” Lite svårt att veta vad det egentligen innebär.

Vi minns inte vädret under hela sommaren men vi känner inte igen de här staplarna. Vi fick en regnskur på midsommarafton, 22/6, men inget alls under dagarna före. Fick Upplo regn men inte vi? Eller mätte väderdatorn i Upplo fel? Maskinerna försover sig inte men de väderobservatörer som förr rapporterade in gjorde kanske färre misstag?

Eller så är det så att juni inte var extremt torrt men att den fortsatta torkan i juli har gjort att allt gulnar redan nu? Så här ser SMHI:s karta för avvikelser från normal nederbörd ut för juni:

Vi befinner oss ungefär på 75%-strecket vilket inte är så illa. Och ändå är allt extremt torrt och en stor del av våra arbetsdagar går åt till att vattna för att hålla liv i grönsaker och nyplanterade fruktträd och bärbuskar. Det ska bli intressant att se hur statistiken för juli kommer att se ut. I helgen skulle det ha regnat både lördag och söndag och visst kom det regn på lördagen. Vi upptäckte totalt fyra regndroppar innan det slutade igen. Det är lätt att tappa modet när man ser fåren gå genom vårt annars så fantastiska bete. Det dammar om deras ben när de går fram. Nu lovar SMHI ett rejält regn på onsdag enligt sin senaste prognos. Det är den 1/8 och då kanske det släpper. Vi skulle verkligen vilja ha lite regn.

 

Bilder från ovan

Vår goda vän Lars ger ut läromedel för grundskolan och gymnasiet. För att kunna bildsätta böckerna på ett bra sätt så har han skaffat sig en drönare av god kvalité. Den tar han ibland med sig när han hälsar på oss vilket vi är väldigt glada över. Drönaren kan både ta högupplösta bilder och ta filmer med förvånansvärt god skärpa.

På den första bilden ser ni vårt gula boningshus och zonerna närmast huset. Köksträdgården med de fyra kvarteren med bäddar ligger i närheten till huset snett åt höger. Vi är klara med grundgrävning av alla bäddar och det känns som en liten milstolpe. Närmare i bild ser man vår potatis/lök och lite blandatställe där vi odlar sådant som inte får plats i bäddarna. Bilden är från tidigt i sommar så potatisen har precis tittat upp. Till vänster om potatisen står två hästsläp. Det som är närmast i bild tillhör Esau och Efraim, våra två linderödsgrisar. Det är lätt att se på den uppbökade marken runt kärran. Det andra hästsläpet tillhör en av våra hönsflockar och bakom det ser ni vår nygrävda ankdamm. Till höger i bild bortom grönsaksodlingen ligger två staplar av vårt eget virke. Där blåser det nästan alltid vilket gör det till en utmärkt torkplats. Till vänster om staplarna har vi vår vedbacke som också drar nytta av blåsten. Det röda huset till vänster om vedbacken innehåller pannrum och vedlager. Framför vårt hus ligger wwoofhuset och snett till vänster om det snickarbod och gårdsbutik i samma hus. Ladugården är huset som behöver mest kärlek. Det är mycket gjort på den men ännu mer återstår. Fältet till vänster i bild är inhängnat och används till fåren men i år har vi tagit hö därifrån eftersom det skiftet ska bli välkomstbete våren 2019. Vi spar alltid ett skifte som vi kan ha till fåren när vi släpper ut de nyfödda lammen. Det gör vi för att minska risken för att de drabbas av parasiter när de är riktigt små. Än så länge har våra får inte visat någon förekomst av parasiter och så vill vi gärna att det fortsätter.

I filmen nedan görs en flygning över vår stora betesmark på ca fem hektar. Som vi tidigare har skrivit så är betesmarken en av våra favoritplatser. Det är öppet och ljust. Enstaka träd och dungar ger skugga och berghällar tittar fram här och där. Drönaren flyger från sydväst mot nordost. Man kan se en gammal gräns mitt i skiftet där gränsen mellan vår gård och granngården förr gick. Granngården brann och markerna delades upp mellan vår gård och nästa gård. Ett rött hus som skymtar i bild  till vänster tillhör idag vår granne som övertog hälften av markerna från den brända gården. Själva gårdscentrat behöll ägarna men där finns idag bara några fallfärdiga uthus och en gräsmatta som syns till höger om vägen med en skogsdunge till vänster om sig. Det är en fin plats men ingen nyttjar den idag.

Filmerna ser bättre ut i helskärm. Klicka på symbolen i det nedre högra hörnet.

Närbild på våra 99 bäddar a sex kvadratmeter. De bäddar som är täckta innehåller antingen morötter eller kål. På bilden ser man att de sista fem bäddarna i kvarter fyra längst ner till höger är nygrävda. Där är gångarna än så länge inte täckta. Nedre högra hörnet är kantat med träsarg och en plåtkant mot sniglar. Planteringen nere till vänster är blommor från en god vän som heter Eva. Den har vi för att gynna så många insekter som möjligt och där är alltid ett surr av bin och humlor. De vita fyrkanterna är kubikmetertankar med reservvatten som vi bevattnar med. På sikt ska alla gångar täckas med flis och det ska även bli en yttre kant på utsidan av kvarteren som täcks med flis för att ytterligare minska ogrästrycket. Vi har ogräs men det är hanterbart. Dels för att vi grävt undan all kvickrot (sex sopsäckar per bädd = en sopsäck per kvadratmeter) och dels för att vi täcker bäddarna med organiskt material.

Bilden nedan visar vår skogsträdgård. Det största trädet är en vacker ek som vi inte gärna vill ta bort. Småträden är mest al men vi har även valnöt, persika, mullbär, asiatiska päron, mirabeller, minikiwi, körsbär och massa bärbuskar. När vi får tid ska vi täcka ut det som växer på marken så vi så småningom kan plantera ett ätbart markskikt också. Det viktigaste var dock att få planterat träden eftersom det tar tid innan de bär frukt.

Här är ungefär samma bild som den första men ur en lite annan vinkel och med ett vackrare ljus.

I sista filmen får man följa vår slingrande skogsväg genom vår skog ner förbi våra två dammar där skogsträdgården ligger och fram till gården. Där gör kameran en panorering så man ser omgivningarna ända ner till sjön Anten som ligger tre kilometer bort. Vi bor vackert.

Provmustning

Så var det äntligen dags att provmusta. All utrustning har kommit och vi har köpt de slangar och kopplingar som krävs för att sätta dem samman. Äpplesäsongen är inte riktigt här än och vi kände inte riktigt för att handla äpplen i affären för 50 kronor kilot eftersom vi inte visste hur det skulle gå. Därför tog vi och samlade ihop alla äpplen som fallit till marken i förtid. Gräsmattan är full av äpplen som inte har mognat på träden och även om de är sura så tänkte vi att de skulle fungera för att testa själva utrustningen. 

Vi samlade in alla äpplen i slaktbackar. Ruttna äpplen ska inte med men annars gör det inte något om de har mindre fläckar och skador. De duger till must i alla fall. En slaktback äpplen är tung och vi funderar mycket på vilka kärl vi ska använda för att lyften inte ska  bli för tunga.

Äpplena ska tvättas så man inte får med jord och annat i processen. Det gjorde vi nu med vattenslangen i slaktbackarna men vi behöver hitta ett sätt som liknar durkslag men i större skala. Vi funderar på någon typ av lövkorg i ett större kärl för att få till en bättre process.

Äpplena hälls sedan i en eldriven kross. Slaktbackarna är helt klart för tunga – speciellt om man ska vara själv och musta.

Krossmassan samlas upp i en bagerihink som det varit sirap i. Den får precis plats under krossen och känns som ett bra alternativ.

Det är en effektiv kross som på väldigt kort tid förvandlar äpplena till flisor. Eftersom vi än så länge bara har en bagerihink fick vi hälla tillbaka krossen i slaktbackar och hade återigen problem med tyngden. Krossen kommer att stå på marken utanför själva mustvagnen. Vi behöver ha något under för att inte riskera att det kommer jord i processen men där har vi en lösning med plastmattor som vi tror kan fungera.

Vår 80-liters press har en gummiblåsa i mitten som fylls med vatten och därmed pressar äpplekrosset ut åt sidorna. Mellan metallcylindern och krosset finns en silduk för att inte krossdelar ska komma ut i själva musten.

Eftersom vi inte hade tillräckligt med äpplen fick vi vattenfylla blåsan lite redan från början. Sedan vek vi in den gröna duken och skruvade på locket.

De flesta musterier vi har varit och besökt fyller sin mustpress med vatten från kranen via en slang. Vi har dock kommit på en annan lösning där vi använder en pump för att pumpa in vatten i pressen från en tunna. När en pressning är gjord tömmer vi tillbaka vattnet i tunnan och kan sedan använda samma vatten vid varje pressning. Vattnet kommer aldrig i kontakt med äpplena så det spelar inte någon roll om man använder samma vatten om och om igen. På så sätt så slösar vi inte med vatten vilket känns bra – speciellt ett sådant här år.

Pressen är grym. Vi hann nästan inte starta pumpen förrän musten strömmade ut ur pressen.

Vi satte en liten bunke under men fick snabbt byta till ett större kärl. Musten som kommer ut kallas för råmust. Den är inte värmebehandlad men kan naturligtvis drickas som den är. Den håller sig några veckor i kylskåp och betydligt längre om den placeras i frysen.

Musten är ganska mörk i färgen och trots att vi mustade omogna äpplen så var den förvånansvärt god.

Den första musten som kom ur pressen var alldeles klar men sedan blev den grumligare. Man kan filtrera must för att få den klar men då filtrerar man också bort en del smaker så det kommer vi inte att göra. Än i alla fall. Must i flaska ser godare ut efter filtrering, men vi får se hur vi gör.

Nu var det dags för pastörisering. Musten hettas upp till cirka 80 grader för att öka hållbarheten och minska risken för bakterier. I den stora svarta cylindern finns en slinga som musten passerar igenom och den är omgiven av hett vatten. Den vita lådan är själva brännaren som drivs av gas. Uppe på den vita lådan syns avgasröret för gasens ångor.

Instruktionsboken till pastöriseringsmaskinen hade mycket att önska. Det var mycket bristfällig information så vi fick gissa en del. På lådan finns två temperaturgivare. En som visar vattnets temperatur och en som visar temperaturen på den must som strömmar igenom. När vi startade så stod båda på mellan 22 och 23 grader men det gick fort att värma upp.

Problemet var att få pumpen som ska pumpa upp musten i pastöriseringsmaskinen att suga ordentligt. Det krävdes ett par omstarter för att få det att fungera. Men när vi väl fick igång allt så gick det snabbt. Vi var inte riktigt beredda på att det skulle fungera så vi fick springa in och diska alla flaskor vi hade. Det blev också mer must än vi förväntade oss så ett par rostfria bunkar fylldes också.

När man har mustat klart efter en dag så ska pastöriseringsmaskinen, pressen och krossen tas isär och göras rent. Pastöriseringsmaskinen rengörs genom att man stoppar in två bollar i ena änden och kopplar en till en vattenslang. Det var nervöst eftersom det tog väldigt lång tid för bollarna att komma ut på andra sidan men även det fungerade.

Guillaume ser nöjd ut med sina flaskor på väg hem och så kände vi oss allihop. Förvånade över att det fungerade och nöjda med resultatet. Nu väntar vi på att bolagsverket ska godkänna vår ekonomiska förening så att vi kan söka godkännande hos kommunen för att använda mustvagnen för att musta till andra. Tanken är att vi den här säsongen ska musta dels hemma på våra egna gårdar för att ha must att sälja på marknader och i vår gårdsbutik men också att vi ska ta emot människor som vill musta sina egna äpplen. Vi kommer förmodligen att stå på Nolbygårds Matmarknad under september och oktober. Då kan man komma dit med kassar med äpplen och gå hem med flera bag-in-box med must.

Hela verksamheten är finansierad med stöd av Leader som har fått pengar i från EU och Jordbruksfonden. Vi kommer att lägga prisnivån i linje med andra musterier eftersom vi inte får dumpa marknaden. Helt bestämt är det inte men de musterier som vi varit i kontakt med tar 25 kronor litern vilket gör 75 kronor för en treliters bag-in-box. Musten som är pastöriserad har en hållbarhet på ungefär ett år.

Vinterfoder

Idag har vi hamlat tre lindar. Det ska bli lördagsgodis åt våra får. De älskar verkligen torkat löv och det känns bra att kunna ge dem lite omväxling på vintern. I princip alla lövträd går att hamla och vi funderar på att börja hamla fler träd en de fem lindar som vi hamlar i dagsläget.  Två av träden är rätt  besvärliga och krävde höga stegar. Det var tre år sedan vi hamlade dessa träd sist och de har hunnit skjuta långa skott.  Sandra och Sandrine som inte är höjdrädda fick ta hand om dessa två. 

Ett av träden är sedan gammalt hamlat en meter ovan mark så det var lätt att ta ifrån marken. Isabella, vår praktikant och Lea hjälptes åt med det. 

Enligt våra wwoofare hamlar man inte träd i Frankrike. Jag vet inte om det stämmer men det känns bra att de får en ny erfarenhet med sig i bagaget. 

Trots att grenarna inte är mer än tre år gamla har en del av dem hunnit bli ca två centimeter tjocka så de fick ta i. 

Alla fem träden står precis framför vårt hus så det blir märkbart ljusare när de är hamlade. 

Löven butades ihop med balsnören. Buntarna ska vi hänga upp i ladan för att spara till vintern. Våra får brukar få ett par buntar varje helg under vintern. Det är många grenar att klippa av. Men innan lunch var alla träden klara. Vi har en gammal betesmark som växt igen och mer liknar en skog idag. Där ska vi ta bort de granar som mörkar ner och spara en del tall och lövträd. Vi har stängslat in skiftet och just nu går våra två baggar där. Vi ska se om vi hittar några lämpliga hamlingsträd där också. Det skulle vara fint med mer löv. Någon sa att man förr räknade med 200 buntar hamlat löv per tacka. Vi har inte fått ihop 200 buntar totalt så man förstår att man förr hade väldigt mycket fler hamlade träd.

Läs mer om hamling i länstyrelsens skrift.

Arbetsdag hos David och Frida

Idag var det återigen dags för arbetsdag inom projektet Gårdssamverkan och mobilt musteri. Denna gång hos David och Frida i Edshult. Huvuduppgiften för dagen var att slå en äng. Torkan i år gör att det växer oerhört dåligt så det var inte mycket att slå men vi fick i alla fall ihop en hässja. Frida och David har slagit ängen med lie i många år och tar varje år bort allt gräs. Det gör att marken blir magrare och magrare och det i sin tur gör att fler och fler blommor trivs. Blommor som konkurreras bort av gräs och annat om marken får mer näring. Det är viktigt att ängen slås så att stråna skärs av för att växterna ska trivas. Det fungerar inte att göra med maskin utan ska göras som det gjordes förr. För att det ska gå att slå med lie så måste den vara riktigt vass. Vissa blad ska slipas och andra ska knackas vassa. En slipad eller knackad lie skärps till med ett bryne eller en så kallad vispesticka efter varje slagen rad. Slipning och knackning görs däremot efter ungefär en halv dags arbete. Egentligen är det fel att kalla det för att slå gräs. Man slår inte gräset utan man skär av det. Det är en teknik som man behöver träna in. Slår man av gräset så orkar man inte så länge men om man har en riktigt vass lie och skär av gräset kan man hålla på flera timmar utan att det blir för jobbigt. Det är ont om ängar som slås med lie och det gör att många av blommorna är sällsynta. David och Frida har märkt en ökad artrikedom och ängen har många sällsynta blommor idag istället för de nässlor och hallon som växte där när de började. Ängen ligger oerhört vackert med utsikt över Färgen. Eftersom det är så extremt ont om foder i år så är det viktigt att ta vara på allt som finns. Vi rev också ett gammalt staket som ska ersättas med ett nytt. Vi hamlade därför också en lönn som ska bli vinterfoder till fåren. Alla grenar skars av och sedan buntades grenar med löv ihop för att hängas på tork i ladan. Sista jobbet för dagen blev att gödsla ut vinterns ströbädd. Det är alltid ett skitgöra. Fåren trampar och trampar och halmen dränks i urin och fårskit så det blir till en tjock kaka. Ströbädd låter som något fluffigt men det är snarare tungt och kompakt som cement och luktar tungt av ammoniak. Inte världens trevligaste jobb men när man är många går det förvånansvärt fort. På våra arbetsdagar är alla välkomna – stora som små. Man behöver inte vara med i projektet utan bara ha lust att prova på livet på landet för en dag. Man lär sig alltid något nytt och det finns alltid människor som är bra på att förklara och lära ut olika sysslor. Vi jobbar ganska hårt men tar också rejält med rast för fika och lunch vilket är nog så viktigt eftersom det är då vi hinner prata med varandra. 

En händelserik dag

Idag började vi dagen med att skrapa färg. Det är tråkigt och går så evinnerligt långsamt framåt. Efter det rensade och gödslade våra wwoofare och vår praktikant kålbäddar. De flesta bäddarna har klarat sig från kålfjärilar men i en bädd fanns både larver och ägg. Får kolla i morgon igen men jag tror att de fick död på de flesta. Själv sprang jag mest omkring och hämtade grejer, förberedde fika och lunch. Efter lunchen så valde Sandra, Sandrine och Lea sitt wwoofprojekt. Till vår glädje bestämde de sig för att konvertera en gammal balvagn till en fårtransportkärra. Vi har fått balvagnen gratis och den ser hemsk ut men tjejerna är ihärdiga så det kommer nog att bli kanonfint när det är klart. Första uppgiften blev att ta bort det ruttna golvet. I morgon ska de lägga nytt golv och sedan klä sidorna med skivor. En del svetsjobb kommer det också att bli. Agneta och Lasse är tillbaka. Agneta har tagit på sig att måla klart dörrarna på våra uthus så att alla blir blå. Det vita bättras också på.

Lasse hjälpte Jonas med vår nyinköpta blanka pump som hör till vår nya bevattningsanläggning.

Igår satt tjejerna i skuggan och rengjorde och smorde upp kopplingarna av aluminium som kopplar samman plaströren. Vi har inte fått igång det hela än men det närmar sig provkörning. Själv har jag mest sprungit omkring och tagit emot folk. Vi har haft besök av Alingsås Tidning som bland annat intervjuade wwoofarna, en odlingskompis som var här med sättlök och en före detta kollega som köpte grönsaker direkt från landen. Mycket folk på gården är alltid trevligt.

Nya wwoofare har anlänt

I går kväll kom ett nytt gäng wwoofare från Frankrike. Sandra, Sandrine och Lea ska vara hos oss i sex veckor. Som vanligt började vi med att ta hand om djuren på morgonen och därefter följde hårt arbete fram till fikat. 

Den här dagen blev det verkligen hårt arbete för de tre nyanlända och vår praktikant Isabella. 

Vår nya bevattningsanläggning behöver passera vår hårt packade grusväg så dagens första arbetspass ägnades åt att börja gräva för att vi ska kunna lägga ner ett rör som ledningen ska gå igenom. 

En hårt packad grusväg är verkligen hårt packad. De gick loss med korpar, spett, spadar och muskelkraft. Vi nådde inte hela vägen ner idag så det blir ett pass i morgon också. Därefter följde vitlöksskörd och ogräsrensning tills det var dags för lunch. Då fick de vara med och fira farfar Lennart som idag fyllde 90 år. Han ville inte ha några presenter men fick ändå en fotbollströja. Den åkte snabbt på och sedan vann Sverige matchen. 

En skänk från ovan

Under försommaren 2018 har Västsverige begåvats med en envis serie högtryck. Eller om det möjligen är samma högtryck som bara tog lite paus över midsommar för att leverera det traditionella midsommarregnet. Hur som helst. Många människor gläds över det vackra soliga vädret som bjuder på fina dagar vid badstränder och fina grillkvällar på altanen.

De flesta som odlar eller har djur delar inte glädjen lika fullt. Betena torkar, gräset växer dåligt och att odla grönsaker är en utmaning som heter duga det här året. Vissa grönsaker stannar av i växten av värmen och brunnen får bekänna färg. Vi har en brunn som har ganska gott om vatten men tillströmningen är dålig. Vi riskerar inte att få slut på vatten men kan ändå oftast bara vattna en halvtimme i taget. Om någon vill duscha måste vi stänga av bevattningen och för att vattna hela odlingen måste vi flytta spridaren 16 gånger om dagen. Det tar mycket tid och är rätt bökigt. Det är lätt att glömma någon del och många grönsaker mår riktigt dåligt av ojämn vattentillgång.

Det gör att vi har börjat fundera på att skaffa oss en bevattningsanläggning. Nära vår odling finns ett vattenfyllt grustag med gott om vatten. Det är inte vårt men vi har frågat ägaren om vi får ta vatten därifrån och det är helt ok. (Tack Bengt) Fördelen är att tillgången är näst intill obegränsad och att vattnet inte är lika kallt som det som kommer ur brunnen. En anläggning är ganska dyr och vi har diskuterat fram och tillbaka men eftersom vi måste räkna med att det blir fler år med långa torkperioder i och med klimatförändringarna så har vi börjat luta åt att ändå satsa på en bra bevattningsanläggning. Det skulle spara oss en massa tid dessutom. Tanken var att beställa en i går, måndag.

Vi har fått telefonsamtal och e-post med frågan om vi tänkte ha öppen gård under tusen trädgårdar. Det hade vi inte tänkt men eftersom vi ändå skulle vara hemma så ändrade vi oss i sista stund. (Tack Elisabeth) I lördags kväll la vi ut en notis på Facebook om att vi tog emot besök. Helen som tänkte besöka trädgårdsrundan såg notisen och kom till oss med sin man. Vi pratade odling, djur och bevattning och då berättar Helen att hon känner en dam som heter Marianne som har en anläggning liggande som hon vill bli av med. Helen talar med damen och förmedlar kontakten till oss. (Tack Helen) Vi kontaktar Marianne och hon låter oss komma redan samma dag. Vi hyr en släpkärra i Magra (Tack Edgar för att du har service för oss i glesbygden) och beger oss till Hedefors där Marianne tar emot. 60 stycken sex meter långa matarrör med grenkopplingar, slanguttag och sju kraftiga spridare får vi med oss hem. Allt fick flyttas ut över ett enormt berg med ved. Dammigt och lite smutsigt men alldeles fantastiskt. Helt gratis! (Tack Marianne) Det var en del bök med att lasta men vi fick ombord allt på ett lass och åkte glada hem med vårt fynd. Väl hemma gick vi igenom alltihop och det är en helt fantastisk anläggning. Det här är den bästa födelsedagspresent jag kunde fått. Nu har vi beställt pump och några andra grejer som behövs och snart kommer vi ha gott om vatten och kan vattna HELA odlingen på en gång. Dessutom kan våra tonårsdöttrar duscha samtidigt. Tänk att det finns så snälla människor i världen. (Tack igen Marianne.)

Det visar sig dessutom att Marianne utan att vi vet om det hjälpt oss redan tidigare i livet. Hon har nämligen varit får-mentor åt Ingemar och Margaretha Zachrisson som vi gått på fårkurs hos och som lärt oss det mesta vi vet om får. (Tack Ingemar och Margaretha) Världen är liten, fantastisk och full av goda människor!

« Äldre inlägg

© 2018 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑