Svartvinbärspaj

Just nu svämmar buskarna över med vinbär så vi plockar massor. Vi är mest förtjusta i våra svarta vinbär och gör framför allt sylt på dem. Det äter vi på frukostyoghurten varje morgon så där behövs cirka åtta liter svarta vinbär för att täcka årsbehovet av sylt. Under själva säsongen ersätts sylten med färska bär men den säsongen är ju inte så lång.

Vi gör också en hel del pajer på bär och då använder vi enklast möjliga ”recept”. Jag skriver recept inom citationstecken för det finns inte egentligen något riktigt recept utan det mesta höftas.

Vi börjar alltid med att sprida ut bären i en pajform.

Idag valde vi att sprida ut lite havregryn ovanpå bären för det passar bra när bären är just svarta vinbär. Vi använder samma pajmetod när vi gör äppelpaj och rabarberpaj men de blir godare utan havregryn. Sedan blandar vi lika delar socker och vetemjöl i en skål och häller ut det i pajformen som ett tunt lager. Det går åt ungefär två deciliter av varje.

Därefter hyvlar vi smör som läggs ut som ett täckande lager över mjölblandningen. Smöret bör komma direkt ur kylen och hyvlas då enkelt med en osthyvel. Smöret ska täcka mjölblandningen.

Sedan gräddas pajen i ugnen i 175 grader i cirka 30 minuter. Det blir kanongott med glass eller vaniljsås till. I morgon ska vi ha fika till många personer och vi vet inte om någon har någon allergi eller matkänslighet så till en av pajerna ersatte vi smöret med veganskt ”smör” och vetemjölet med glutenfri mjölmix. Det blir inte lika gott men gott.

Premiären för Glada Grisen

Igår var det dags för Glada Grisens premiär. Vem som ville var välkommen och vi hade inte en aning om vilka som skulle dyka upp. Konceptet är enkelt och arbetsbesparande. Vi hade i princip bara öppnat upp lokalen och tanken är att besökarna sedan gör pubkvällen till vad de tycker den ska vara.

Folk dök upp efter hand och borden fylldes på med vänner, kollegor och lång-grannar.

Det spelades backgammon och schack och pubrekordet på labyrintspelet sattes till 33.

Stolstaplandet togs till nya höjder och teknikerna som utvecklades imponerade.

Det bjöds på uppträdanden.

Det diskuterades på svenska

och engelska.

Det våra gäster tyckte skulle finnas på en pub var öl, vin och snacks men broccoliknyten med fetaost, nybakt surdegsbröd och en kaka visade sig också göra succé.

Ett bidrag var en rostfri spyhink. Den kom inte till användning men kan komma till pass när hönsen ska matas framöver. Såpbubblor däremot känns som början på en tradition.

På scenen finns en hel del instrument ifall andan faller på och det gjorde den senare på kvällen.

Hundar och små barn visar sig också höja stämningen på en pub.

Framtidens uppträdande tränas in. När nästa Glada Grisen blir av har vi inte någon aning om men en nästa gång kommer det definitivt att bli.

Persikor

Vår skogsträdgård blev till 2015. Det var vår första säsong på Östäng och vi ville snabbt få träd i jorden eftersom det skulle ta flera år innan de ger frukt.

Persikoträdet har gett frukt tidigare men vi har bara set halvmogna persikor eller kärnor och rester efter att fåglar har kalasat. Men i år ser det lovande ut.

Nästan lite för lovande. Trädet har lutat ett tag men med den här mängden persikor så fanns det risk för att trädet skulle lägga sig ner eller gå av.

En rejäl stolpe och några band så ser det lite bättre ut. Trädet är lite klent och kanske står det lite för mörkt. De så kallade am-träden, träd som ska ge frostskydd och lagom skugga, växer snabbt. det kan nog vara dags för att fälla ett par till av dem.

Nu är i alla fall grenen med persikorna lite upprätad och lutar inte ner mot marken längre.

Vi skördade fem stycken och de är riktigt goda. Inte alls lika stora som de som finns i affärer men något måste nog ge vika för att få en sort som går att odla i Västsverige. Om jag minns rätt så heter den här ”Frost”.

Kvällssolen når i alla fall trädet. Härlig syn!

Premiär för Glada Grisen

På lördag kväll den 6 augusti är det premiär för den pengafria puben Glada Grisen här på Östängs Gård. Vi gillar verkligen idén med en pengafri pub – men idén är inte vår egen utan vi har snott den från våra vänner på Skenora Gård på Ingarö utanför Stockholm. De har några gånger per år bjudit in till pengafri pub i sin lada på gården.

Tanken är enkel. Puben säljer ingenting utan lokalen öppnas upp för de som vill komma. Var och en tar med sig något man tycker behövs på en pub och så skapar man den tillsammans. Inga pengar byter ägare.

Kanske blir man bjuden på något att dricka av någon som tagit med sig det – fast det kan man inte veta på förhand. Kanske blir man inbjuden att spela ett spel som någon har haft med sig eller att smaka på något ätbart. Inget går att veta förrän efteråt.

Det kan verka lite galet och lite vågat att bjuda in brett och inte ta emot anmälningar eller på något sätt försäkra sig om vilka som kommer. Men vi gillar att ha folk omkring oss och skaffar oss gärna nya kontakter och vänner.

Vi har under många år varit med i omställningsrörelsen och där finns ett talesätt som vi verkligen gillar: ”De som kommer är de rätta”. Med det kan man mena att de som kommer kommer att göra något av den samvaro som uppstår oavsett om det är fem, tio, tjugo eller 50 personer. Samvaron blir olika men om man har en positiv inställning så blir det meningsfullt oavsett hur många eller vilka som dyker upp.

Tanken med en pengafri pub där vi som värdar ställer lokalen till förfogande är att det är ett tillräckligt enkelt arrangemang för att det skulle kunna bli en tradition. Eftersom vi inte tar på oss att fixa så något mer än lokalen blir det inte något extra jobb för oss, känner vi att det blir lyckat kommer det att bli flera Glada Grisen på gården kommande år.

Ursprungligen kommer idén inte heller från Skenora även om vi tror att de var först i Sverige och kanske fram till nu även ensamma om konceptet i Sverige. Det finns dock en pengafri pub på Irland som heter Happy Pig som startats av Mark Boyle med smeknamnet The Moneyless man. Han har många olika pengafria projekt på gång.

På Östäng ligger lokalen på övervåningen ovanför det gamla kostallet på gården. Där har vi bytt ut det ruttna golvet och även de ruttna bjälkarna som fanns under. Nu finns det bord och stolar, en liten bardisk, en mindre scen, några instrument, två kylskåp och några ljusslingor. Vi har till och med fått en gammal Guinness-skylt. Det känns som en ok start.

Vi vet i dagsläget i alla fall att Ylva, Jonas och Ina från Östängs Gård kommer att finnas i puben från klockan 18. Kanske vill någon därute göra oss sällskap – kanske inte. Oavsett så tänker vi ha en trevlig kväll. Vi kommer att bjuda varandra på något – ingen aning vad…

Klädsel är det som känns bekvämt. Med eller utan trimmerbôs.

Wwoofar Daan

I sex veckor har Daan och hans hund Oscar varit hos oss och wwoofat. Tanken var att vi skulle haft ytterligare en wwoofare under den här perioden men den personen ställde in med en veckas varsel. Så största delen av tiden har Daan varit här själv. Daan är uppväxt på en gård i Nederländerna och det märktes tydligt eftersom han var kunnig på mycket som vi gör på gården.

På morgnarna försöker vi alltid göra något som kräver lite kroppsarbete som att röja sly som förvandlas till träflis i vår flismaskin.

Några morgnar blev det vedklyvning och stapling men också röjsåg, plattläggning, stängsling och en del grävarbete.

Mellan fika och lunch jobbar vi nästan alltid i odlingarna så Daan har rensat, sått, anlagt bäddar, tjuvat tomater, gödslat, vattnat och skördat. Efter lunch väljer wwoofarna själva vad de vill göra och Daan med sina kunskaper var väldigt användbar.

För första gången sedan vi kom till Östäng fungerar nu 100 procent av våra skottkärror. Underredet i trä på skottkärran ovan har Daan sågat till och även format handtagen så de är greppvänliga.

Hydraulkolvens baksvetsning på vår vedklyv hade börjat läcka men den har Daan nu svetsat ihop plus att han på eget initiativ slipade till eggen på klyven och även lagade några med svets och vinkelslip.

Två spröjsade trädörrar har blivit renskrapade, kittade och målade med linoljefärg och två fönster blev visserligen bara kittade men är nu klara för att målas.

Vi ska dela upp bigården i två delar och den nya delen kommer att ligga norr om bågväxthuset.

Inget jättestort arbete med det ska grävas bort grässvål, jämnas till, läggas tidningar och så på med plattor.

Traktorns elsystem var ett enda virrvarr av kablar men de är nu omdragna och lamporna fungerar både bak och fram.

Hunden Oscar var alltid glad när han fick vara med Daan i jobbet men älskade också att ligga i bilen.

Ibland bryts vår vanliga arbetsordning av med heldagsprojekt som när honungen ska slungas. Det visade sig att Daan är biodlare så att skörda honung och täcka av och slunga var saker som han redan kunde.

Som alla wwoofare så har Daan gjort en fågelholk. En fantastisk skapelse i form av en holländsk väderkvarn.

Den blir ett trevligt minne att ha på gården.

Tack Daan för den här tiden!

Artikel i AT

För någon vecka sedan var Emelie Skoog från Alingsås Tidning på besök. Hon kontaktade oss för att göra ett reportage om de allt dyrare matpriserna. Det är inte första gången vi är med i AT men den här gången skulle artikeln inte handla om vår odling utan om hur vi som odlare såg på de stigande matpriserna. Reportern tog god tid på sig och lyssnade verkligen på vad jag sa. Och det blev ett helt uppslag!

Det skrivs mycket om att allt blir dyrare. Matpriser, huspriser, energipriser och räntekostnader går upp. I tidningsrapporteringar används ofta ord som skenar eller rusar och man tävlar om att göra reportage om hur dyrt allt blivit. ”Så dyr blir midsommarmaten” var rubriken i någon tidning samtidigt som midsommarens viktigaste mat, färskpotatisen, kostade en krona kilot i affären.

När jag blev intervjuad av reportern försökte jag sätta dagens matpriser i lite perspektiv. Även om priserna gått upp en del den senaste tiden så betalar vi ändå mindre för maten idag än vad vi gjort genom nästan hela historien. Vi svenskar lägger inte mer än 12 % av våra pengar på mat och av dessa 12 % går nästan 40% till godis, läsk och snacks. Samtidigt får skriverierna om de skenande matpriserna människor att hålla i plånboken vilket gör att många väljer billigare alternativ.

Som jag ser det så är det en farlig utveckling. Just nu borde vi alla slå oss vinn om att köpa närproducerade livsmedel för att hålla igång matproduktionen i landet. Det lär vi komma att behöva när Ukraina inte kan exportera, när många sådder inte blev gjorda i våras och när Po-deltat i Italien upplever den värsta torkan på 70 år vilket beräknas minska skördarna med 30 %.

Detta försökte jag få fram till journalisten som kanske hade tänkt sig en något annorlunda vinkel innan intervjun. Jag tycker dock att hon gjorde ett bra jobb även om jag inte är speciellt nöjd med rubriksättningen – ”Dyrare mat ingen match – sårbarheten ett större problem”. Vadå match? För en ensamstående med barn kan dyrare mat vara en katastrof – även om den fortfarande är billigare än vad den var under 1900-talet.

Tusen trädgårdar

Vartannat år öppnar trädgårdar runt om i landet upp för besökare. Alla som har en trädgård de vill visa upp kan anmäla sig för att delta. Privata villaträdgårdar, kolonilotter, slottsträdgårdar, skogsträdgårdar och grönsaksodlingar gör gemensam sak för att slå ett slag för trädgårdsodling som fritidssyssla eller yrke.

Vi har varit med en gång förut och det är ett väldigt trevligt arrangemang som är ganska opretentiöst om man vill eller också hur pretentiöst som helst. Vi skriver tydligt i vår presentationstext att vi inte är någon visningsträdgård utan en produktionsträdgård och att folk får ta det för vad det är. Ändå blir det ett tillfälle när man tömmer skottkärror, flyttar undan verktyg, städar lite i butiken och ställer i ordning. Det blir aldrig så bra som man önskar men alltid bättre än vad det brukar vara.

När gästerna sedan hjälper till med ogräsrensningen så blir det ännu bättre.

Till oss kommer de som är intresserade av odling och därför gillar vi detta arrangemanget. Första bilen rullade in på gårdsplanen en kvart innan vi öppnade klockan tio och sista bilen rullade iväg kvart i sex på kvällen. Däremellan var det inte tomt på gäster någon gång och vi visade runt och berättade och fick mängder av intressanta frågor om t.ex. gödsling, grönsaksodling, biodling, sishuanpeppar och livet på landet. Detta trots att regnet strilade större delen av dagen.

Eftersom vi båda jobbat större delen av vårt yrkesliv som lärare så gillar vi att berätta och visa runt och en sådan här dag är det precis det det går ut på.

Vi hade även öppet i gårdsbutiken och bra försäljning. Många blir sugna på att köpa med sig grönsaker när de gått runt i odlingen och sett hur de växer och hur vi odlar.

Nu är det två år tills nästa gång och vi kommer att vara med då också.

Amelie och Jarne

Nu har de första wwoofarna för i år åkt hem. De kom till oss i början av juni och vi var deras tredje gård. Två unga personer från Tyskland som gjorde ett fantastiskt jobb.

Här fyller de igen hålor i äppelodlingen. Hönorna gör djupa hål som de sandbadar i och det är helt ok men ibland behöver de fyllas igen för att vi ska kunna ta oss fram. De vita pinnarna är utsatta för att hindra höken från att ta våra hönor, något som faktiskt fungerar.

Amelie och Jarne tog sig an den ena uppgiften efter den andra. Cyklar lagades och de gav sig till och med på vår gamla tandemcykel.

Den är ganska charmig när den fungerar men oftast är det något som är trasigt på den och på övriga cyklar vi har i vår ägo. Vi brukar vara nöjda när vi har en cykel till varje wwoofare som fungerar men efter att Amelie och Jarne var här ett tag så visar det sig att ALLA våra cyklar fungerar. Det har nog aldrig hänt tidigare.

Våra wwoofare och praktikanter har delvis olika uppgifter. Praktikanterna har mer riktade uppgifter då de ska träna på specifika saker medan vi kan använda wwoofarna till vad som helst. Det blir ändå så att delar av dagen så jobbar de sida vid sida och här skördar Amelie och praktikant-Emil sockerärtor tillsammans. Vi odlar sockerärtor i tunneln för första gången och det ger en mycket god skörd.

Samtidigt fixar Jarne i ordning plattor framför dörrarna tillsammans med en annan wwoofare från Nederländerna – Daan.

Det har varit en hel del skördearbete till våra prenumeranter och lagom till midsommar så skördar Jarne stora knippen av doftande dill till dem.

En zucchini flyttas från växthuset, där den lämnar plats för gurka, ut till en bädd utomhus. Tveksamt om den kommer att överleva men i växthuset får den i alla fall inte plats längre. Dessutom ger den dålig skörd där då pollineringen inte verkar fungera.

Ett stort jobb som Jarne och Amelie har gjort är att sätta metallplåt runt hallonlanden. Vi har två bäddar hallon men det visar sig att de inte gärna håller sig i bäddarna. Det har länge varit en plan att sätta metallkanter för att stoppa dem och nu är det klart tack vare Jarne och Amelie.

Deras sista arbetsdag visade sig infalla på midsommarafton så då fick vi se till att det blev tårta med färska jordgubbar till förmiddagsfika och sedan körde vi all in på lunchen med sill, färskpotatis och nubbe inklusive snapsvisor följt av jordgubbar och glass så de verkligen fick en känsla för svensk midsommar. De och Daan åkte sedan till midsommarfirandet vid Gräfsnäs.

Som alla wwoofare så har de gjort en fågelholk som de satte upp på ladugården. En väldigt fin skapelse med vedskjul och rök i skorstenen. Vi älskar vår fågelholkssamling.

Höbärgning

Det har varit några oroliga dagar. Det är det alltid när vi har slått höet. Vi tar in löshö och tycker det fungerar väldigt bra – under förutsättning att det inte regnar. När midsommar börjar närma sig så studerar vi väderleksrapporterna noga. När SMHI väl säger att det ska bli tre dagar utan regn så slår vi. Det är inte alltid SMHI har rätt…

Höet behöver några dagar på sig för att torka till ordentligt. Vi kan inte ta in hö som fortfarande är fuktigt så om det börjar regna för mycket på slaget hö så är det bara att låta det ligga. Den här gången lovade SMHI uppehållsväder men himlen mulnade ändå till under onsdagen och vid flera tillfällen kom det regn. Inga stora mängder men tillräckligt för att vi inte skulle kunna ta in höet på torsdagen som vi tänkt.

Men inte heller tillräckligt för att helt förstöra skörden så vi fortsatte att studera väderleksrapporterna och himlen och hålla tummarna. På midsommarafton var det varmt och soligt och den sista fukten som fanns i det slagna gräset försvann. Jonas vispade runt höet under förmiddagen och sedan efter midsommarlunchen kunde han börja ta in höet med vår självlastarvagn.

Gammal fantastisk teknik som gör arbetet mycket lättare än när vi tidigare lastade allt hö för hand. Vi har en gammal time-laps film som visar hur vi lassade allt hö första året.

När man tittar på den blir man ännu gladare över självlastarvagnen. Speciellt en dag som denna när värmen är stekande.

Det som spar mest ork är nog inte egentligen lastningen utan lossningen som självlastarvagnen nu klarar alldeles själv.

För varje lass blir det ett berg av hö.

Berget lyfts upp på höloftet ovanför fårens vinterhage med hjälp av vår höklo. Även den är en förbättring mot när vi slängde upp allt hö på loftet med hjälp av hötjugor. För varje last som är på ingång så behöver förra lasset lyftas upp med höklon så vi kan köra in med traktorn.

Sedan förra året kan vi öppna dörrarna på båda sidor. Tidigare gick inte det då tidigare ägaren lämnat ett berg av isolering som det tog oss några år att få bort.

Vi har gott om åkermark. Till och med så mycket så vi arrenderar ut det mesta. Det vi har behållit är några små skiften. Det största skiftet är en hektar och det är där vi tar vårt mesta hö.

En hektar ger oss två lass på självlastarvagnen och övriga små skiften blev ett lass tillsammans.

Det här lilla skiftet använder vi som välkomstbete vartannat år.

Denna del ligger på andra sidan asfaltsvägen och är en konstig bit av en större åker som ägs av andra på två sidor. Vi förstår inte riktigt hur de tänkte när de gjorde den styckningen. Den här lilla plätten är knappt någon idé att slå men vi gör det ändå eftersom vi inte vill att ytan ska växa igen.

Från april till maj används vår lada till lamm och nylammade tackor.

I juni användes samma lokal för 100 sittande gäster på vår fest.

Nu ligger där ett berg av hö och det kommer det att göra ett tag då allt inte får plats på höloftet. Det är fantastiskt att ha flexibla utrymmen där mycket ryms.

Vi gillar det torra höet och tycker det är skönt att slippa plastade balar.

Vi gillar också en kall ök efter genomfört arbete en sådan här dag!

Lokal mat behöver lokala konsumenter

Det är mycket nyheter just nu kring matsituationen i världen. FN går ut och varnar för att världen står inför protester, upplopp och politiskt våld som en följd av att matpriserna stiger globalt. Vi står inför en aldrig tidigare matkris beroende på Covid, bränslepriser och Ukrainakriget meddelar FN. Våldsamheter och protester märks redan i Sri Lanka, Tunisien, Pakistan, Burkina Faso, Mali, Tchad och Peru. David Beasley på FN:s livsmedelsprogram hävdar, enligt The Guardian, att vi står inför ”helvetet på jorden” om inte åtgärder vidtas.

Det är skrämmande läsning som borde resultera i att vi i Sverige börjar fundera över vad vi ska göra för att snabbt öka vår egen matproduktion. Alla borde ta sig en allvarlig funderare över hur var och en i sin vardag och i sitt yrkesliv kan stötta och öka den inhemska produktionen, det gäller politiker, tjänstemän, företag och privatpersoner. Dels för att själva ta ansvar för vår produktion istället för att bjuda över på det andra länder producerar nu när all produktion i världen behövs men också för att öka vår egen säkerhet i händelse av att situationen blir riktigt allvarlig och leveranser uteblir.

I torsdags var jag på utlämning i REKO-ring Alingsås . Det var som alltid trevligt och de konsumenter som hittat dit var glada över att kunna köpa lokala produkter. REKO-ring Alingsås har över 7000 medlemmar och jag själv hade 14 kunder och då var jag en av de producenter som har flest. Jag lämnar dessutom ut kassar till våra prenumeranter på samma tid så min försäljning var helt ok. När jag pratade med övriga producenter pekar alla dock alla på samma sak. Försäljningen via REKO-ring minskar överallt.

Jag var med och startade REKO-ring Alingsås 2017 och verkade under flera år som administratör för gruppen tillsammans med ytterligare tre personer. Efter några år gick den uppgiften vidare till andra som har gjort ett fantastiskt jobb tills idag. Nu tycker de att det är dags att lämna över stafettpinnen. Då visar det sig att det är det svårt att hitta människor som tycker att uppgiften är tillräckligt viktig för att ta de ska ta över. Igår kom så meddelandet att det blir inte någon REKO-ring i Alingsås under juli månad!!! Då har vi sedan flera år tillbaka ökat ifrån att ha utlämning varannan vecka till att ha utlämning varje vecka eftersom grönsakerna blir skördeklara hela tiden.

I en tid av världsomspännande matkris i ett land där vi själva bara producerar hälften av maten vi äter är detta för mig obegripligt. Hur kan konsumtionen av lokalproducerade livsmedel minska i en sådan kontext? Hur kan människor känna sig trygga med att de kommer att få tag på livsmedel i höst? Hur kan det i en kommun som Alingsås med över 40 000 invånare inte finnas någon som vill ta över och driva REKO-ringen vidare?

Det här är inte en unik situation från Alingsås men det är den situation som jag känner till bäst och därför den jag kan beskriva. Nu har Alingsåsarna tur för den 2:a juli startar Nolbygårds Matmarknad där konsumenterna kan träffa producenter och handla lokala matvaror. Förhoppningsvis blir det en stor tillströmning av både konsumenter och producenter.

Kanske känns det som du som konsument inte kan påverka – men du är oerhört viktig. Många små lokala producenter behöver kanske just ditt inköp för att få det att gå ihop den här veckan. Använd den makt du har genom att placera dina matinköp där de gör nytta. Handlar du i de stora butikerna är det bara en liten del av dina pengar som når producenten. Staten, handeln och livsmedelsindustrin tar alla större del av kakan än den som producerar råvarorna. Bonden får endast 9 procent. Handlar du direkt av producenterna så går det mesta av dina pengar till den som gör din mat. Du kan vara en del av det som gör att en producent orkar fortsätta. Du är viktig.

Och alla i närheten av Alingsås är välkomna till Nolbygård på lördagar!

« Äldre inlägg

© 2022 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑